Mycket är tabubelagt
I femton år har Folkhälsans så kallade sexsnackare turnerat i skolor. Nu upphör verksamheten, för lärare i högstadier och gymnasier har fortbildats för att själva sköta sexualundervisningen.
– Det är vemodigt men samtidigt skönt. Lärarnas intresse har ökat mycket på tio år. Det här är inte kärnfysik men kräver mod och insikt i hur man pratar om det på ett bra sätt, säger Suss Åhman, sakkunnig i sexuell hälsa vid Folkhälsan.
Allt fler lärare känner sig bekväma med ämnet, visar undersökningar. Samhällets sexualisering leder till att mycket kanske blir besvärligare, men samtidigt blir det lättare att prata om sexualitet, säger Åhman.
Folkhälsans sexsnackare, som vid sidan av studier eller arbete hållit lektioner, får därför allt mer sällan uppdrag.
– Det finns jobb på fältet, men inte för den här typen av sexualundervisning.
Skapade sitt eget jobb
Under den livligaste tiden fick närmare fyratusen elever per år få vara med om Sexsnacklektioner.
– Tänk att jag fick vara med och fixa det här, säger Åhman, som startade hela konceptet.
Under studietiden gick Åhman en kurs vid Folkhälsan för att leda läger. Då hon undrade över hurdan sexualundervisning det egentligen fanns på svenska, uppmanades hon söka projektstöd.
– Plötsligt hade jag ett deltidsjobb för att utveckla en modell för sexualundervisning.
Tillsammans med en kompis som studerade till att bli läkare, samt en annan studerande som gjorde ett slutarbete kring ämnet, testades olika koncept på elever i Mattlidens skola i Esbo. Ur detta föddes Sexsnackkonceptet, som blev ett viktigt komplement till skolornas egen sexualundervisning.
En fråga om hälsa
En ledstjärna var att undvika ett problemorienterat perspektiv. För femton år sedan var sexualundervisning starkt heteronormativ och samlagsfokuserad, med många tabubelagda ämnen, säger Åhman.
– Det är lättare att nå unga när vi flyttar fokus till att tillföra något positivt.
Åhman är glad för att ungas sexualitet i första hand ses som en hälsofråga, inte en moralfråga. Hon oroar sig ändå för de rörelser som jobbar mot sexuell hälsa. Åhman anser att statistiken om färre könssjukdomar och tonårsaborter talar ett entydigt språk om sexualundervisningens betydelse.
Tyngdpunkten i Åhmans arbete har förskjutits, men en sak är oförändrad.
– Det här är ännu lika roligt. Det är lyxigt att få älska sitt jobb och få så mycket energi av det.
Åhman räknar inte med att behovet av upplysning tar slut.
– Generellt sett har vi en bra sexualundervisning i skolan, men mycket är ännu tabubelagt, som äldres sexualitet och handikappades sexualitet. Det finns inte ännu på kartan.