Bönderna kräver bättre betalt
Jordbruksproducenterna demonstrerade mot låga producentpriser genom att sälja pyttipanna för 30 cent i dag.
Det är inte varje dag man får en matportion för 30 cent. Det märkte man på Narinken i Helsingfors på måndagen när människor ställde sig i kö redan innan matserveringen började.
– Det är riktigt gott! Köttet smakar riktigt kött, till skillnad från det i färdigpyttipannan från frysdisken, säger Vihtori Mäntylä.
Mäntylä har kommit till Narinken med några studiekompisar för att luncha i första hand på grund av priset, pyttipannan är ju nästan gratis.
Pyttipannajippot är en del av jordbruksproducenternas intresseorganisationer MTK och SLC:s kampanj som kräver en rättvisare prisfördelning inom matkedjan. Organisationerna räknar med att råvarorna för portionen, pyttipanna med ägg samt ett glas mjölk, kostar 1,50 euro i en matbutik. Producentpriset är i detta fall alltså en femtedel av konsumentpriset.
– I dagens läge är det pris producenterna får alltför lågt. Vi vill göra människor medvetna om att det nu är den som får minst som gör mest, säger Holger Falck, ordförande för SLC.
Handelns andel ökar
MTK:s och SLC:s mål är inte att göra maten dyrare för konsumenten, utan att omfördela priset så att producenterna får en större andel. Enligt organisationerna är priserna så låga att de inte ens tillsammans med bidragen räcker att täcka kostnaderna.
– Om vi tog dubbelt så mycket för pyttipannan skulle våra löner vara på en vanlig inkomsttagares nivå, säger Thomas Antas, vice ordförande för Nylands svenska producentförbund.
För de flesta produkter bildas matpriset av producenternas andel, industrin och handelns andel samt av mervärdesskatten. Pellervo ekonomiska forskning PTT har räknat ut att för till exempel nötfärs, som i butiken kostar 9,40 euro per kilo, får producenten 2,62 euro, industrin 3,19 euro och handeln 2,51 euro. Enligt PTT:s kalkyl har handelns andel ökat med 2,6 procent mellan år 2008 och 2012.
– Speciellt dagligvaruhandeln har ökat sin andel. Eftersom vi har två väldigt starka aktörer betyder det att de i stor utsträckning kan bestämma prisnivån, säger Holger Falck.
Falck syftar på S-gruppen och K-gruppen, vars sammanlagda marknadsandel av dagligvaruhandeln är omkring 80 procent.
Prisar inhemskt
Arttu Laine, fältchef för SOK-koncernen, säger att han förstår producenternas oro, men att prisfördelningen inom matkedjan inte är så enkel att förändra.
– Det är en svår fråga och den är inte direkt i våra händer eftersom vi inte förhandlar med producenterna, utan med industrin, säger Laine.
Även om handelns andel av konsumentpriserna ökat betyder det enligt Laine inte större vinster eftersom handeln också har en större roll i livsmedelskedjan. Laine påpekar att handelns vinst för nötfärsexemplet ovan i medelsnitt är 10 cent.
– Dessutom är 40 procent av matpriset olika skatter, säger Laine.
Enligt Jorma Rauhala, chef för dagligvaruhandeln på Kesko, är det bästa sättet att främja producenternas mål att samarbeta.
– Vi för vår del hjälper till genom att värna om den inhemska produktionen. Omkring 80 procent av våra produkter tillverkas i Finland, säger Rauhala.
Både S- och K-gruppen talar varmt för inhemska råvaror, men Mats Nylund (SFP), riksdagsledamot och vide ordförande för SLC, köper inte det argumentet fullständigt.
– Det finns två trender: den ena är handlar om lokalproducerad mat, men den andra, som är minst lika stark, är billig mat, det vill säga private label -trenden, handelns egna varumärken. Det är ett sätt att höja handelns andel. Men i slutändan är det konsumenterna som väljer.
Också på Narinken får konsumenterna rösta med sina plånböcker. Även om det begärda priset på pyttipannan var 30 cent fick människor betala mer ifall de vill stödja producenternas arbete. Men det buskapet har inte nått alla.
– Det alternativet har jag inte hört något om. Jag vill inte skuldbelägga medierna, men fokus låg på det billiga priset, säger Juho Tuomi.