"Halla-ahofalangen rycker framåt"

Jussi Halla-aho skrev inför riksdagsvalet ihop ett nytt invandringspolitiskt program för Sannfinländarna och gjorde sedan upp en lista på kandidater han kan rekommendera som tillräckligt “invandringskritiska" för att duga.

För fyra år sedan gjorde Halla-aho en motsvarande lista. Han blev då röstmagnet i Helsingfors, men är nu partiets Europaparlamentariker och ställde inte upp i valet den här gången.

Sju av dem som Halla-aho rekommenderade 2011 valdes in i riksdagen. De har bildat den hårda "invandringskritiska" kärnan i riksdagsgruppen. Det blev stora rubriker av att Halla-aho själv, Juho Eerola, James Hirvisaari och Olli Immonen var medlemmar i Suomen Sisu. Ari Jalonen, Maria Lohela och Vesa-Matti Saarakkala kvalificerade sig av andra orsaker som tillräckligt “invandringskritiska". Alla utom Jalonen hade ju skrivit på Halla-ahos “Nuiva Vaalimanifesti", ett manifest som vänder sig mot det mångkulturella samhället.

Halla-aho valde nu att lyfta fram kandidater som inte fått den publicitet en riksdagsledamot automatiskt får. Det blev inte någon enorm framgång för den här listan, men invalda blev i alla fall Laura Huhtasaari och Jari Ronkainen. Dessutom nådde ett par av listans kandidater suppleantplats.

Halla-aho kunde inte avhålla sig från att lyfta fram de sittande riksdagsledamöterna Olli Immonen, som valdes till Suomen Sisus ordförande under valperioden, och Hanna Mäntylä. Båda återvaldes.

Bland de invalda sannfinländarna hittar man dessutom partiets Europaparlamentariker Sampo Terho, som Halla-aho rekommenderade att man skulle rösta på redan i EU-valet 2009, och de gamla bekanta Juho Eerola, Ari Jalonen, Maria Lohela och Vesa-Matti Saarakkala. När Halla-aho själv och James Hirvisaari inte längre är med innebär det här att den hårda “invandringkritiska" kärnan i riksdagsgruppen nu omfattar nio folkvalda.

För fyra år sedan räknade HBL ut att det utöver den hårda kärnan fanns upp till ett dussin sannfinländska folkvalda som i sin kampanj spred samma invandringsfientliga budskap som Halla-aho, om än i mindre analytiska ordalag. Den här gruppen torde vara ungefär lika stor nu. Återvalda blev bland andra Teuvo Hakkarainen, Mika Niikko, Tom Packalén och Maria Tolppanen.

Endel bedömare trodde att Timo Soini ville ha Halla-aho iväg till Bryssel för att hans inflytande i partiet skulle minska. De fick anledning att tänka om när Soini gav Halla-aho förtroendet att skriva partiets invandringspolitiska program med motiveringen att “han förstår sig på de här sakerna bättre än jag". Programmet innehåller samma värderingar som manifestet som Halla-aho skrev för fyra år sedan.

Halla-aho har med fog kunnat konstatera att Sannfinländarna är mer eniga om invandringspolitiken nu än för fyra år sedan och att hela partiet egentligen är “nuiva", hans egen benämning på den främlingsfientliga linje han är galjonsfigur för. Partiets invandringspolitiska program är enligt honom det ­tydligaste beviset på det. Ingen inom partiet har ju tagit avstånd från det.