"Ålänningarna lever i en trygg fantasivärld"
Militära experter är oroade över Åland i och med det förändrade säkerhetspolitiska läget och ser en risk för att demilitariseringen gör Åland till det område som attackeras först om det uppstår en väpnad konflikt i Östersjön.
– Jag och många andra är oroade över Åland. I en krissituation skulle det avtal som förbjuder krigshandlingar på Åland vara noll värt. Det har man vetat länge fastän man inte har fått säga det.
Det säger Henrik Nystén, ex-kommendör för Nylands brigad och tidigare chef för Sjöstridsskolan, om Ålands neutraliserade och demilitariserade ställning.
Till Nylands brigads krigstida uppgifter hör att sköta försvaret av Åland.
Inne på precis samma linje är Tomas Ries, lektor i strategi och säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan i Stockholm:
– Om det uppstår en situation där Ryssland skulle ockupera ett eller flera baltiska länder är landet i praktiken först tvunget att stänga av Östersjön för att förhindra att Nato den vägen ska kunna stöda de baltiska länderna. I den situationen är det två områden som blir oerhört viktiga att kontrollera: Gotland och Åland. Eftersom de åländska öarna är demilitariserade är de öppna och sårbara. Putin har på den senaste tiden visat att han inte respekterar internationella lagar och överenskommelser och hans generalstab tänker uteslutande militärt operativt. Det passar Ryssland alldeles utmärkt att Åland är demilitariserat.
"Fredens öar en trygg fantasivärld"
skrev inte under
- Ålandskonventionen från 1921 undertecknades av tio stater.
- Åland är demilitariserat vilket innebär att militär inte får uppehålla sig på Åland och att landskapet inte får befästas.
- Åland är även neutraliserat vilket innebär att krigshandlingar mot eller inom Ålands gränser inte är tillåtna.
- Konventionen innehåller en rätt motstridig bestämmelse: Finland är förpliktat att försvara Åland mot angrepp, men kan inte försvara Åland militärt förrän öarna har angripits.
- Ryssland är inte part i konventionen från 1921 men i Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och fredsfördraget i Paris 1947 finns bestämmelser om Ålands demilitarisering, däremot nämns inte neutraliseringen.
Tomas Ries säger att han är medveten om att det politiskt inte är realistiskt att tänka sig att demilitariseringen av Åland skulle upphävas och att tanken om fredens öar är djupt rotad i den åländska identiteten. Varken ålänningarna eller ryssarna skulle acceptera en förändring av Ålands ställning.
Så vad tycker du borde göras?
– En lösning vore att stärka Ålands gränsbevakning och polisväsende. På det sättet skulle man inte behöva tafsa på den demilitariserade statusen. Jag rekommenderar Åland att vara på sin vakt. Som situationen är nu lever ålänningarna i en trygg fantasivärld. Resonemanget är jämförbart med att man skulle låta bli att teckna brandförsäkring eller att man undviker cancerscreening för att man tror att det skyddar från cancer.
Åland har nämnts i flera krigsscenarier de senaste månaderna: I en debattartikel i Helsingin Sanomat oroade sig forskaren vid utrikespolitiska institutet Charly Salonius-Pasternak över att Åland riskerar bli indraget i en konflikt i och med det skärpta säkerhetspolitiska läget. Motsvarande scenario fanns också med i en uppmärksammad artikel i Suomen Kuvalehti.
Också ex-ambassadören Alpo Rusi bekymrade sig i HBL för två veckor sedan för Åland. I ljuset av händelserna i Ukraina och på Krim tyckte han att ålänningarna skulle göra klokt i att gå in för hemvärnstrupper på Åland enligt svensk modell.
Henrik Nystén tycker också att ålänningarna borde grunda någon form av frivilliga försvarsorganisationer utan koppling till försvarsmakten.
– Det skulle vara ändamålsenligt, men jag befarar att ålänningarna inte är redo att göra det. På Åland förhåller man ju sig ganska känsligt till de här sakerna. Militärer tycker att de internationella avtalen saknar betydelse i en krissituation men ålänningarna själva gör bedömningen att de skyddas av avtalen. Ålänningarna skulle göra klokt i att fundera på sin säkerhet, säger Nystén.
Hur ser du som tidigare kommendör för Nylands brigad på försvaret av Åland?
– Man behöver inte vara militärstrateg för att förstå att det är besvärligare att sköta ett militärt försvar av ett område om man inte får förbereda sig på sina uppgifter på plats och ställe och inte kan stationera trupper eller materiel i området. Det förstår ju var och en. Det ligger i Finlands intresse att försvaret av Åland skulle skötas på ett annat sätt än i dag. Men självfallet följer Försvarsmakten de avtal som finns och som reglerar verksamheten på Åland.
Demilitariseringsavtalet innebär att Försvarsmakten i stället för att öva på Åland simulerar på annat håll.
– Förstås kan man öva tekniska utföranden genom att stiga i land på en holme, men det är värdefullt om anställd personal och värnpliktiga skulle kunna bekanta sig med området på plats och ställe, säger Nystén.
Djupsund: De kan ju inte vara blinda
Göran Djupsund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi och bosatt på Åland är inne på samma spår som Nystén och Ries.
– Avtalen är förstås trevliga för Åland att ha i fredstid, men skulle vi se upptakten till en väpnad konflikt tror jag inte för en sekund att en stormakt som Ryssland skulle lägga någon större vikt vid några avtal. Jag är övertygad om att Åland också ingår i de scenarier västalliansen ritar upp, säger Djupsund.
I motsats till Nystén tycker Djupsund att Ålands strategi att hårt hålla fast vid demilitariseringen är rätt.
– Så länge det inte pågår en akut kris gör Åland rätt i att inte tala i några andra termer. Ålänningarna har inga andra alternativ.
Han är ändå övertygad om att åländska politiker i det fördolda diskuterar säkerhetspolitiska realiteter.
– Jag kan inte föreställa mig något annat. De kan ju inte vara blinda. Men det är en sak vad som sägs i offentligheten och en sak vad som sägs bakom stängda dörrar.
Talmannen: Ingen anledning till oro
HBL ringer upp talmannen för åländska lagtinget Britt Lundberg för att fråga hur hon ser på att Åland den senaste tiden flitigt nämnts med anledning av det skärpta säkerhetspolitiska läget.
– Självfallet följer vi med intresse med vad som skrivs, men vi är inte oroade. Vi håller kontakt med presidenten och Finlands regering och ingen av dem har uttryckt någon oro. Det gör inte vi heller.
Åländska riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér anser att neutraliseringen, det vill säga överenskommelsen om att inga krigshandlingar får äga rum på Åland, är alltför okänd.
– Det är viktigt att vi hela tiden påminner omvärlden om fördraget så att det inte faller i glömska, säger Nauclér.
Till saken hör att fördraget om Ålands neutralisering inte tecknades under av Sovjetunionen. I vintras sade Nauclér i riksdagen att det skulle vara dags att också få Ryssland att erkänna neutraliseringen.
– Jag förstår väl att hon lyfter upp frågan. Att Ryssland inte har skrivit under avtalet gör att osäkerheten i det nuvarande arrangemanget är ännu större än om landet skulle finnas med bland undertecknarna, säger Henrik Nystén.