"SDP och Centern passar ihop"
– Fältet vill samarbeta och valprogrammen har mycket gemensamt. Jag tror Juha Sipilä väljer att regera med Socialdemokraterna, säger professor Göran Djupsund.
Inför söndagens val ringde upp HBL upp några professorer i politik för att höra deras tolkning av kampanjen.
Göran Djupsund säger sig ha läst alla partiers valprogram.
– Det anmärkningsvärda är att Centerns program inte alls är så borgerligt som man skulle tro. Tvärtom efterlyser man mycket aktivitet från det offentliga. "Kepu" vill ha en aktiv stat. På många punkter sammanfaller Centerns program med SDP:s. Betoningarna skiljer, men utgångspunkten att staten har en aktiv roll är lika.
– Samlingspartiet däremot tar avstånd från en stat som delar ut pengar. Man vill att staten koncentrerar sig på avreglering. Man vill ha längre prövotid för anställda, lokala löneavtal och större flexibilitet. Näringslivet ska sköta business och staten nöja sig med att kratta manegen. Det är Samlingspartiets budskap.
Göran Djupsund påpekar att utöver detta så visar många undersökningar att både Centerns och Socialdemokraternas fält helst samarbetar med varandra. Därför tror han på en rödmylleregering efter valet.
Var passar Sannfinländarna in?
– Deras program bollar med hundratals miljoner hit eller dit. Det är amatörmässigt skrivet och spretigt. Det är svårt att dra några slutsatser av det.
– Men eftersom Timo Soini denna gång är beredd till vilka kompromisser som helst för att få vara med är det sannolikt att han struntar i partiprogrammet och sväljer det han måste svälja. Då är hundradollarsfrågan vad Juha Sipilä gör i det skedet.
Hur menar du?
– Om Centern och Socialdemokraterna tillsammans blir tillräckligt starka räcker det med två mindre partier för att komma upp i 108–110 mandat och bilda regering. Då behöver Sipilä bara komma överens med ett annat stort parti. Om han i stället väljer att bilda en trepartiregering med både sossar och sannfinländare blir hans position genast knepigare.
– SDP och Sannfinländarna har mycket gemensamt. Sipilä skulle löpa risk att hamna i minoritet i sin egen regering. Tar han den risken? Den andra stora frågan är om han kan lita på Timo Soini. I regeringsförhandlingarna kanske Soini sväljer vad som helst, men sedan när ett nytt EU-stödpaket blir aktuellt, eller omfattande nedskärningar, kan Sipilä då lita på att Soini inte höjer profilen och lämnar regeringen?
– Och nästa stora fråga är om Sipilä vågar lita på Sannfinländarnas riksdagsgrupp? Det är en sak att Soini kanske är kompromissvillig, men man ska minnas att riksdagsgruppen fortfarande är full av olika slags Hakkarainen som inte nödvändigtvis är lika medgörliga.
Göran Djupsund har en reservation.
– Om Samlingspartiet blir klar tvåa ser allting annorlunda ut. Då måste Sipilä ge en borgerlig regering en chans.
Inga besked
Professor Åsa von Schoultz är besviken på kampanjen, hon har saknat konkreta besked.
– Som väljare vet jag inte i dag vad jag kan förvänta mig av partierna. Jag vet inte vad nedskärningarna som alla talar om betyder för mig. Debatten har helt dominerats av ekonomin, frågan är viktig, men det är därför desto mer förvånande hur lite konkreta besked man fått.
Kan de inte eller vill de inte ge besked?
– Jag tror att de medvetet undviker att låsa sig vid åsikter för att de vet att inga beslut kan fattas utan kompromisser. Man vill försäkra sig om att inte råka ut för en svekdebatt om man inte kunnat hålla det man sagt innan valet.
– Det här är en kulturfråga, i Finland talar partiledarna ur ett makt-, byråkrati- och regeringsperspektiv, inte ur ett väljarperspektiv. Det är tråkigt, för valkampanjen är enda tillfället då politikerna kan tala direkt till väljarna.
Vems är felet?
– Felet är journalisternas som inte pressar politikerna mer. Och felet är politikernas som inte anstränger sig att ge konkreta exempel på hur beslut påverkar den enskilda väljarens vardag. Här finns en stor skillnad jämfört med Sverige.
Vad anser du om partiledarna?
– De har väl klarat sig hyfsat med ett undantag. Antti Rinne såg framför allt i den sista debatten i torsdags väldigt sliten ut. Han hade svårt att formulera sig. Det verkade som om han var helt slagen av mätningarna som förutspådde nederlag för Socialdemokraterna.
"Över huvudet"
Professor Jan Sundberg har saknat konkreta besked i valkampanjen.
– Ta till exempel den avslutande tv-debatten i torsdags. Partiledarna talade om strukturreformer och bollade med miljarder som skulle sparas och flyttas, men man gav inga konkreta besked. Jag tror att det mesta gick över huvudet på vanligt folk.
– Man kan kräva mera substans av politiker. De borde ge besked om hur åtgärder påverkar till exempel pensionärer och barnfamiljer. När de lovar att hjulen ska börja snurra ska de berätta konkret på vilket sätt de kan hjälpa den enskilda företagaren.
Beror det på att de inte själva vet eller på att de inte kan formulera sig?
– Snarare vet de inte, eller de har väl någon diffus idé. Den enda partiledaren som försökt få ner debatten på en konkret nivå är Timo Soini. Han talar så att folk förstår. Jämför man honom med Antti Rinne så är det som om Rinne kom från en annan planet. Och det är lite pinsamt med tanke på att Rinne borde representera det arbetande folket.
Hur går det i valet?
– Jag hade trott att Sannfinländarna skulle tappa eftersom det inte finns någon stor EU-fråga som de kan utnyttja. Men allt tyder på att de kan göra ett gott val. Om det räcker för att bli tvåa är osäkert, jag tror Samlingspartiet har alla chanser till ett uppsving mot slutet. Valdeltagandet spelar en stor roll, blir det högt går det bra för Sannfinländarna.