Seniorer skickliga på sje-ljud
Seniorerna har en viktig uppgift i Vindängens skola. De läser böcker tillsammans med eleverna. Seniorerna får meningsfull sysselsättning och eleverna en starkare svenska.
Det är något speciellt med modersmålslektionen varannan tisdag. Då får Vivianne Salmi, Ulla Helin och deras klasskompisar i årskurs 4 vid Vindängens skola i Hagalund lämna det tidvis stökiga klassrummet för att tillsammans med tre aktiva pensionärer gå över till grannhuset, Folkhälsans seniorhus, och läsa böcker.
Det är en efterlängtad lektion, både för eleverna och för pensionärerna.
– Det är roligt att komma hit! Vi hinner läsa tillsammans och prata, säger Vivianne Salmi.
– Här är mycket lugnare och skönare än i klassrummet! Och så får vi lära oss om olika kulturer, säger Ulla Helin med glittrande ögon.
Flickorna sitter tillsammans med Gunnel Forsell i seniorhusets vardagsrum och läser högt ur Monica Zaks ungdomsbok "Jag är en pojke med tur". Rummet är som gjort för litterära diskussioner, med sina randiga tapeter, soffgrupper och tavlor på väggarna.
– Det är viktigt att välja rätt bok, den måste intressera barnen, vara lättläst och skriven i kapitelform men ändå tillräckligt kort för att vi ska hinna läsa den till slut. Vi har lyckats välja en bra bok, den handlar om en pojke som tillsammans med sin mamma och syster flyr undan talibanerna i Afghanistan för att till slut hamna i Sverige.
Boken innehåller en hel del svåra ord, sådana som Gunnel måste hjälpa barnen att uttala rätt eller som hon måste förklara innebörden av. Handlingen är spännande, under flykten har familjen inte mat varje dag.
– Ibland tar vi paus i läsandet för att prata. Det här är ett ypperligt tillfälle att prata om skillnader mellan generationerna. Jag har berättat om vilken slags mat jag åt som barn. Eleverna är ärligt intresserade och de ställer frimodigt frågor. Vi har haft många givande samtal, säger Forsell.
Det är just kontakten mellan olika åldersgrupper som är en av baktankarna med projektet. Både barn och pensionärer lär sig av varandra under samtalen.
– Jag märker hur barnens läskunskaper utvecklas. De barn som stakade sig och inte trodde att de kan läsa högt i början av kursen läser redan nu ganska flytande. Eleverna behöver den här formen av språkvård i små grupper.
Gunnel Forsell är glad över att hon kan hjälpa till på det här sättet. Dessutom ger relationen till barnen dagen ett meningsfullt innehåll.
– När ett av barnen från en tidigare grupp såg mig i stormarknaden ropade hon glatt "Där är min lästant!". Det kändes fint.
Uppmärksamhet av vuxen
Läsprojektet pågår nu för andra året och erfarenheterna är enbart goda. Fjärdeklassarnas lärare Jessica Törnblom uppskattar att hon under den här lektionen får dela upp klassen och själv undervisa en liten grupp, då den andra halvan läser med seniorerna.
– Det är lyxigt också för mig att bara ha halva gruppen. Eleverna ser fram emot läsetimmarna, som ger dem mycket. De är indelade i grupper på fyra och då får de uppmärksamhet av en vuxen som har tid för dem. Timmarna handlar inte bara om att läsa, grupperna pratar mycket kring böcker, svåra ord och också om skillnader mellan förr och nu, säger Törnblom.
I seniorhusets bibliotek sitter en annan grupp elever som tillsammans med Synnöve "Ninni" Langenskiöld läser Yvonne Hoffmans bok "Jag tycker inte om spindlar".
– Den är skriven som en dagbok och kapitlen är verkligt korta, ibland under en sida. Det ger oss gott om chanser att ta en paus och diskutera, både handlingen i boken och ordens betydelse.
Inspirerade av bokens huvudperson, som gillar att diska för hand, ger sig Langenskiöld in i en diskussion om fördelar med diskborste respektive diskmaskin tillsammans Axel Berglund och Sandra Bygglin. Fast helst vill eleverna fortsätta läsa, de är nyfikna på fortsättningen och vill komma vidare i boken.
Den tredje gruppen håller till i en jämförelsevis tråkig miljö, skolans materialrum, men får i gengäld sitta mjukt i en soffa och läsa. Tatjana Sundgren har valt en bok ur serien "Dagbok för alla mina fans", skriven av den amerikanske författaren Jeff Kinney trots att hon själv inte känner till böckerna.
– Jag valde "Värre än Vanligt" för att jag visste att eleverna gillar den. Boken är full med illustrationer som lättar upp, men den innehåller en massa engelska namn som är svåra att uttala, säger Sundgren.
– Det är många som har nån av dagböckerna som pulpetbok, vet Justus Sipilä.
Eleverna markerar ivrigt, alla vill läsa högt först! Greta Hagberg får boken och bläddrar snabbt fram till rätt sida. Dean Wistuba vill helst veta hur handlingen ska fortsätta, genast:
– Det går snabbare att läsa om man läser tyst, säger han.
Svenska är svårt
Ingen av de tre damerna har undervisat i sitt yrkesverksamma liv, men de har alla ett brinnande intresse för det svenska språket och litteratur. De är måna om att dagens barn ska lära sig en god och korrekt svenska.
– Det svenska språket är så svårt, där finns en massa sje-ljud som stavas olika. Det är skjorta och kjol, barnen måste få läsa för att lära sig hur de stavas, säger Langenskiöld.
– Och så finns det ord som ser lika ut, som kö och kök. Man måste läsa orden högt för att höra skillnaden, säger Sundgren.
– Det här är ett storslaget projekt! Många barn kommer från tvåspråkiga familjer och deras svenska är inte felfri. Jag upplever att det vi gör här är nyttigt. Barnen kommer över sin rädsla för att läsa högt, de lär sig svåra ord och deras läsförståelse blir bättre. Men det är viktigt att grupperna hålls små, fyra barn är lagom, tycker Forsell.
Ett projekt som inte kostar mer än ett par koppar kaffe och där alla deltagare är nöjda med slutresultatet låter nästan för bra. Projektets initiativtagare, kulturintendent Camilla Nemlander-Sjöberg vid Esbo stad lovar att det ska få en fortsättning.
– Miljön kring seniorhuset och Vindängens skola är perfekt för dylika experiment. Nu när vi vet att läsprojektet fungerar kan vi utvidga det till flera skolor. Sen gäller det att marknadsföra det till seniorer i hela Esbo. Vi kommer att kontakta pensionärsklubbarna och be att få komma och berätta om läsprojektet, för att den vägen hitta flera läsande seniorer.
Nemlander-Sjöberg kommer att handleda intresserade lästanter och -farbröder. Hon förstår att alla inte är vana att uppträda inför en grupp. Att hitta lämpliga skolklasser blir knappast något problem.