Galaxer dör inifrån och ut
Stjärnor släcks först i galaxernas kärnor och sedan allt längre ut. Upptäckten ökar förståelsen av universums uppbyggnad.
Ett av astrofysikens stora mysterier har varit hur tunga och lugna elliptiska galaxer, som kallas sfäroider, släckte sin en gång så extremt hetsiga stjärnbildning.
Nu lägger en grupp forskare fram resultat efter studier av 22 sådana gigantiska galaxer från drygt tre miljarder år efter Big Bang, den stora smällen som skapade vårt universum för 13,8 miljarder år sedan. Till sin hjälp har de haft europeiska rymdorganisationen ESO:s jätteteleskop VLT i Chile och rymdteleskopet Hubble.
Enligt studien har de mest massiva galaxerna i urvalet hållit upp en stadig produktion av nya stjärnor i deras omkrets. I deras utbuktande, tätt packade centrum däremot, har stjärnbildningen redan avstannat.
– Det finns flera olika teoretiska förslag för den fysiska mekanism som leder till att dessa massiva sfäroider dör.
Upptäckten att den slocknade stjärnbildningen börjar från mitten och marscherar utåt är ett viktigt steg mot att kunna förstå hur universum kommit att se ut som det gör, säger Natascha Förster Schreiber vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik och medförfattare till en forskningsartikel som publiceras i tidskriften Science.