Hon blev biten av gäddan
För Marina Nyqvist blev gäddan en fisk för livet. Hon är doktor på den spolformade rovfisken och jobbar som projektchef och planerare på Österbottens Fiskarförbund med frågor som berör fisketurism, fredning, fiskeområden och kartor.
Då våren anländer är bäcken mellan Kvarken och Bodvattnet i Björköby i Korsholm ett populärt utflyktsmål. Där kan man följa med gäddans spralliga lek. De grunda vattnen är märkta av landhöjningen som bildat tusentals flador och glosjöar – perfekta lekplatser. Området är en del av Unescos världsarv och marknadsförs som gäddparadis för fisketurister från hela världen.
-
Marina Nyqvist
profil
Född: 1978 i Kaskö.
Bor: I Övermark.
Familj: Tvillingdöttrar, sambo.
Utbildning: Biolog vid Åbo Akademi, doktor i beteendeekologi/ Bournemouth University.
Karriär: Biologilärare, forskare, planerare och projektchef på Österbottens fiskarförbund.
Fritid: Spelar piano, joggar, simmar.
Det är svårt att fånga en gädda i tiokiloklassen eller större i Kvarken. Den unika naturen, ett gott utbud av gäddor och deras kraftfulla kamp i fångstsituationen gör det roligt att fiska i världsarvet trots att gäddorna är små i ett internationellt perspektiv.
Gäddans storlek var inget Marina Nyqvist tänkte på då hon studerade miljö och biologi vid Åbo Akademi. Hon skrev sin pro gradu-avhandling om övergödning och jobbade sedan på Husö biologiska station som amanuens, och som biologilärare i Mariehamn.
Det blev napp
På Åland träffade hon en engelsk timmerman som tog henne med till Storbritannien.
– Jag tycker om att lära mig mera och vill utvecklas. Då jag såg en annons om en forskartjänst på Bournemouth University blev jag nyfiken, sökte och fick tjänsten.
Så kom det sig att Nyqvist blev expert på gäddan och dess personlighet. Under fyra år studerade hon rovfisken både i akvarium och ute i fält. Hon är numera doktor i beteendeekologi.
– Målet var att ta reda på om gäddans personlighet och beteende påverkar hur stor den blir. Beteendet hos sociala arter som spigg och talgoxe hade undersökts tidigare, men inte den ensamlevande arten gädda, berättar hon.
Små gäddor från floden Frome placerades i akvarier och utsattes för olika experimentsituationer där de fick föda. I ett läge var det tomt i akvariet intill, i nästa fanns en lika stor gädda och i det tredje simmade en större gädda inom synhåll. Eftersom gäddan är en kannibalistisk art blev den större fisken ett hotfullt rovdjur. Nyqvist filmade och analyserade hur mycket gäddorna åt i de olika situationerna, hur mycket de rörde sig och om de upprepade sitt handlingssätt.
– Det visade sig att gäddans beteende är konsekvent. De djärva tog större risker, åt och rörde sig mer oberoende om grannakvariet var tomt eller om det fanns en större individ intill. De skygga tog konsekvent färre risker.
Insektsätare
Ute i floden visade det sig att de långsamt växande gäddorna blev kvar i sidofårorna och åt mest insekter, medan de djärva rovfiskarna höll till i huvudfåran. För en lekman blir frågan förstås vad vi har för nytta av dessa insikter?
– Forskning har visat att påverkan av en art i ett ekosystem är mycket vidare än man tidigare trott, förklarar Nyqvist. Om vi vill skydda en art som är hotad är det viktigt att vi känner till skillnaderna också på individnivå, till exempel hur gäddan använder sin livsmiljö och hur dess närvaro påverkar fiskens eget bestånd, men också andra arter. Alla har en plats i näringsväven.
Såväl yrkes- som fritidsfisket är komplext i dagens Finland. Med sin forskarbakgrund håller Nyqvist sig uppdaterad och läser studier som fungerar som källor bland annat för utlåtanden om fiskeområden där hon verkar som disponent.
– Man kan inte bara tycka. Man måste ha grund för varför man fredar ett område eller begränsar fiskandet där.
Vital fisk
Gäddan är livskraftig i Kvarken. En fritidsfiskare eller turist kan enkelt få upp till 20 gäddor per dag, men rekommendationen är att man tar upp bara ett par stycken per fiskare. På Österbottens Fiskarförbund jobbar man långsiktigt med fisketurismen.
– Vi samarbetar med regionens fiskeguider. Den steniga skärgården är svårnavigerad och en fiskeguide garanterar ett säkert och hållbart fiske, så att vi kan erbjuda turister häftiga naturupplevelser här länge framöver, berättar Nyqvist.
Nyfikenheten och forskaren finns kvar hos henne. Även om hon inte fiskar själv hoppas hon på en chans att forska i våra olika fiskarter även i framtiden.
– Jag har läst att en del fiskar blir modigare och mer glupska av läkemedel som hamnat i vattendragen. Det vore intressant att ta reda på följderna av läkemedel i näringsvävar och hela ekosystem också här i Kvarken.