HBL synar den tyska kolkraften
"Vi lever av kolet och inte av gröna sagor." Raka ord och inga visor på ett vitt plakat. HBL:s medarbetare, Annika Wilms är på plats i Tyskland och tar pulsen på kolkraftsdebatten.
Enligt fackförbundet har 4 000 Vattenfallanställda samlats vid brunkolsdagbrottet Jänschwalde i östra Tyskland denna onsdag i slutet av mars. De fruktar för sina arbetsplatser.
En vecka tidigare har ekonomiminister Sigmar Gabriels (SPD) plan briserat i medierna – han vill införa en klimatavgift för kolkraftverk som är äldre än 20 år. Böter för varje ton koldioxid över en viss gräns. För att uppnå landets klimatmål ska de 500 tyska fossila kraftverkens årliga utsläpp minska från 350 till 290 miljoner ton koldioxid före 2020.
Moderna och utsläppssnåla kraftverk kommer undan. Enligt utkastet berörs 10 procent av den fossila energiproduktionen – de smutsigaste utsläppsbovarna.
Protestmaskineriet rullar i gång. Energibolagen, fackförbunden och de SPD-ledda delstatsregeringarna i kolregionerna går till kamp mot Gabriels "kolavvecklingslag" som enligt dem leder till "social blackout", tiotusentals förlorade arbetstillfällen och stigande elpriser.
Lyssnar man på kollobbyisterna låter det som om Tyskland över en natt tänker avveckla sin enda pålitliga inhemska energikälla och övergångsteknologi.
Så dramatiskt är det inte. Men en kolavvecklingslag är kanske precis det som skulle behövas då inte utsläppshandeln fungerar.
Låt oss höja blicken lite, från randen av dagbrottet upp mot kvällshimlen. Vi värmer upp vår planet med utsläpp. Världens länder trampar vatten på resultatlösa klimatmöten medan tiden blir allt knappare. Faktum är att vi måste vänja oss av med fossila energikällor, och det har vi vetat länge.
Tysklands mål jämfört med 1990 är att minska koldioxidutsläppen med 40 procent fram till 2020, och med 80–95 procent fram till 2050. Men brunkolsområdena har inte utvecklat någon plan B för en kontrollerad strukturomvandling.
Nedmonteringen av kärnkraften började med entydiga, målmedvetna beslut uppifrån. Men hittills har politikerna inte gjort någonting liknande för att begränsa kolkraften. I stället har Tysklands koldioxidutsläpp ökat de senaste åren. Kärnkraftsbeslutet var populärt bland väljarna, men ve den som rör kolkraften. Den första tydliga signalen kommer först nu.
Kolets förkämpar undrar varför de måste drabbas. Varför inte effektivera kollektivtrafiken och energisanera gamla byggnader i stället? Och jordbruket orsakar ju massor av utsläpp? Eller: klimatavgiften hjälper inte, elen produceras i andra kolkraftverk eller i utlandet i stället. Eller: Tysklands kolkraftverk är blott en droppe i havet.
Men man måste börja någonstans, och det är fel att låtsas som om kolkraften har en framtid. Om uppvärmningen ska stoppas måste kolet stanna i marken. Det betyder stora förändringar för många, förr eller senare. Den diskussionen har de drabbade företagen och regionerna skjutit upp för länge. Gabriels signal verkar behövas för att budskapet ska gå hem.
Det förutsätter förstås att hans förslag går igenom. Protesterna kommer även från regeringspartnern, kristdemokratiska CDU. En annan historia är CSU-ledaren Horst Seehofer, som inte vill acceptera de enorma elledningar som måste dras från nord till syd för att vindkraften i norr ska vara till nytta i Bayern, där den behövs som mest. I sitt förslag håller Gabriel fast vid ledningarna.
Låt armbrytningen börja.