Sannfinländaren som älskar en invandrare
Sannfinländaren Mika Raatikainen försäkrar att han är i rätt parti. Trots att han kommer från ett svenskspråkigt hem, är gift med en libanesisk invandrare och har placerat sina barn i svensk skola.
När Sannfinländarnas ordförande Timo Soini vägrade ställa upp på partiledarintervju i HBL gick budet vidare till riksdagsledamoten Mika Raatikainen. Han kom in i riksdagen i somras som suppleant när Jussi Halla-aho flyttade till Europaparlamentet.
Raatikainen var ett naturligt val. Han kommer från ett svenskspråkigt hem och talar språket flytande, även om han ibland måste leta efter ord.
– Min mamma är finlandssvensk från Borgå, som barn talade vi alltid svenska hemma. Efter att jag blev polis har jag inte behövt svenska speciellt ofta. Och under tio år ute på olika EU- och FN-uppdrag i Mellanöstern har engelskan dominerat. Hemma talar jag dagligen engelska med min fru som är från Libanon.
Ser du ingen konflikt mellan ditt livsval och Sannfinländarnas program?
– Nej, inte är Sannfinländarna emot invandring. De som kommer hit för att arbeta är välkomna. Men vi vill komma åt missbruket av asylrätten. Kontrollen borde vara hårdare. Som polis har jag sett mycket missbruk, vi måste veta vem som kommer hit.
Skattelättnader för bistånd
Ni säger att ni försvarar fattiga och svaga. Gäller det också dem som bor i Afrika?
– I högsta grad. Kriget i Syrien har medfört att det finns många miljoner flyktingar i Libanon, Jordanien, Turkiet m.m. För dyra pengar kan Finland låta femhundra eller kanske tusen av dem komma hit. Vi räddar några få och resten lämnas åt sitt öde. För samma utgift kan vi hjälpa ofantligt många fler till ett litet drägligare liv i lägren.
Ni vill också skära kraftigt i biståndet?
– Jo, enligt valprogrammet med 500 miljoner euro. Vår idé är att uppmana privatpersoner och företag att ge bistånd i stället. Man kan locka med skattelättnader och avdrag. Målet att vi ska ge bistånd på 0,7 procent av bnp är gott, men när det går illa för Finland måste det finnas prutmån.
– Dessutom har jag under tio år i Israel, Libanon, Jordanien, i Gaza och på Västbanken märkt att största delen av biståndet går i fel fickor och aldrig når dem som hjälpen är avsedd för. Korruptionen är så utbredd. Jag ledde ett EU-projekt mot korruption i Amman och mest talade jag för döva öron.
– Ännu värre var när jag skulle lära ut brottsutredning på ett FN-seminarium i Italien 2006 och gick genom tillåtna förhörsmetoder. Kursdeltagarna från Mellanöstern skakade på huvudet och kunde inte förstå att vi i Norden någonsin lyckas utreda ett enda brott om vi inte under förhöret borrar några hål i den misstänkta.
Varför är Sannfinländarna så missunnsamma när svenskan kommer på tal, det må gälla undervisning, Åland eller Dragsvik?
– Jag tycker att partiet har en saklig inställning till svenskan. Inte är vi emot språket, bara emot tvånget. Mina barn har gått i svensk skola, min son har gjort värnplikten i Dragsvik och min systers familj är helt svensk. I Finland är svenskan stark och överlever bra också om språket blir frivilligt.
– En annan sak är att det i alla partier finns enskilda individer som häver ur sig vad som helst utan att tänka efter. Också i den sannfinländska gruppen finns de som kan säga saker som också jag tycker känns obehagliga. Men sådant är livet, man behöver inte lyssna på allt.
Inte högre skatter
Ert ekonomiska program påminner mera om ett slös- än ett sparprogram?
– Vi har föreslagit sparåtgärder för två, tre miljarder. Men vi vet att det inte räcker. Det här är svåra frågor, en del säger att vi måste stimulera, andra säger att vi måste skära ner. Och alla kallar de sig för experter. Jag vet inte vem man kan lita på. Höjda skatter tror jag inte på, konsumtion är det som behövs. Och export.
Ni vill slopa bilskatten. Hur har vi råd med det?
– Det blir dyrt, 0,9 miljarder euro. Idén är att sälja mera nya bilar och minska på utsläppen. Men fortfarande medger jag att 0,9 miljarder är massor med pengar. Bilskatten måste därför ersättas med en beskattning av bruket. I Estland, Sverige och Tyskland har man inte bilskatt utan de som använder bilen betalar, varför skulle det inte fungera hos oss?
För fyra år sedan hade ni 19 procents stöd och stannade utanför regeringen. Hur förklarar ni för väljarna att ni nu med 15 procents stöd och ett mindre inflytande kanske går med?
– För fyra år sedan hade vi drygt femton procents stöd vid samma tidpunkt som nu. Sedan började vi växa och fick jytkysegern. Vi kan gå upp lika mycket i år, även om man inte på samma sätt kan räkna med en jytkyeffekt.
– 2011 kunde vi inte vända kappan efter vinden och gå med i regeringen efter att vi lovat säga nej till EU:s stödpaket. I år finns inte samma problem, också de övriga partierna säger nej till EU-stöd så det här blir inte på nytt en avgörande fråga.
Finlands ekonomi djupdyker, var det inte dumt att underkänna EU-stöd om Finland är nästa land som knackar på Bryssels dörr?
– Det där är spekulation, men en sak är säker. I så fall kommer Grekland inte att hjälpa oss.