Så klarade de sig i debatten
Så här klarade sig partiledarna i Svenska yles valdebatt:
Alexander Stubb (Saml)
Verkade ha bytt retorik och nämnde nu oftare ordet ”välfärdsstaten”, och att det är välfärden som räddas genom ekonomiska stålbad. Bara Lapintie utmanade Stubb direkt, annars blev han rätt sällan avbruten.
”Det kanske går lite för hårt ibland, men jag lugnar ner mig, jag fyller snart 47.”
Antti Rinne (SDP)
Talade svenska i början men bytte stundvis språk. De centrala budskapen var sådana som kommit fram tidigare. Inte särskilt animerad, men klarade sig bra då han fick tid att nyansera diskussionen om extremrörelser, marginalisering och jämlikhet i utbildningen för att förbättra integrationen.
”Vårt störst hot är samhällsklyftorna. Att barnens skolor och utbildning delas in i olika skikt.”
Timo Soini (Sannf)
Det blev rätt lite skratt i valdebatten, men Soini lockade fram några. Talade, som han brukar, direkt till kameran flera gånger och klagade för en gång skull inte så mycket. En märklig gliring kom då han markerade att ”schh, hör på nu när jag talar finska”. Använde dock både svenska och finska.
”Jag älskar inte skatter, jag älskar människor.”
Juha Sipilä (C)
Var rätt fåordig på svenska och bytte språk för längre utläggningar. Tog inte plats självmant. Var den enda som gick in på ämnen som cybersäkerhet och hybridkrig men det ämnet plockades inte upp.
”Jag har både en Tesla (elbil) och en bil som drivs med trägas.”
Ville Niinistö (De gröna)
Hade säkert väntat på att få in en känga mot Fennovoima i debatten, det märktes då han fick in en skruv om hur många arbetstillfällen som förnyelsebar energi kunde skapa. Kom med vissa effektiva formuleringar om t.ex. feminism som befrielse från glastak och väggar för båda könen. Balanserad.
”Vi lever inte i en värld där man antingen bara jobbar eller inte har något alls. Det ska gå att jobba delvis, kombinera arbete med familj.”
Annika Lapintie (VF)
Utan Lapintie hade de snabba replikskiftena varit mycket färre. Utmanade Stubb mest. Visserligen var hon nära hal is i sina formuleringar om att inte provocera Ryssland, vilket gav andra en öppning att fråga om det är Ryssland ska bestämma hur Finland gör och om Ryssland är känsligt för vänstern.
”Det är statens uppgift i en lågkonjunktur att reparera vägar, bygga infrastruktur, reparera mögelskolor. Bra att staten fattade att stödja varvet i Åbo, det skapade tusentals jobb.”
Carl Haglund (SFP)
Agerade fredsmäklare och började formulera vad Lapintie egentligen menade, vilket kunde uppfattas som antingen moget eller uppenbart polerande. Uppträdde mer avslappnat än stramt, och prickade in skillnaden mellan SFP och Saml genom att kritisera föreslagna nedskärningar i biståndet.
”Det var faktiskt de dåliga erfarenheterna av det amerikanska samhället som fick mig att engagera mig i politik.”
Päivi Räsänen (KD)
Fick kämpa för att få höras lika mycket som de större partierna men hann ändå med att både plädera för mer resurser för säkerhetspolitik och marknadsföra sina egna reformer som minister. Brukar inte gå till angrepp utan hålla sig till egna åsikter, så också nu.
”Jag tror inte på basinkomst eftersom jag tror det blir för dyrt. Man ska försörja sig med arbete.”