Biaudet: En socialliberal kandidat brukar komma etta
Det bekommer inte Eva Biaudet att hennes sista minuten-besked om att hon ställer upp i riksdagsvalet har retat upp delar av de svenskspråkiga högerkretsarna i Helsingfors där man hade räknat med att kunna välja in en ny uttalat borgerlig SFP-riksdagsledamot.
– Det är väljarna som avgör valutgången. Så länge jag minns är det en socialliberal kandidat som har tagit det första SFP-mandatet i Helsingfors. Ibland har vi till och med varit två socialliberala riksdagsledamöter. Men det är ju klart att man genom att föra mycket väsen av sig kanske har en annan lägesbild. Om man rör sig i kretsar där man sitter på stor ekonomisk makt och där man är van vid att ta mycket plats kanske man invaggas att tro att det är samma sak som politisk makt.
Men det goda med demokrati är att alla får rösta, också till exempel kvinnor. Man kan inte klaga på att väljarna väljer fel. Min utmaning är att vi också ska vara ett alternativ för dem som fattar sitt väljarbeslut utifrån andra premisser än språktillhörighet, säger Eva Biaudet.
Eva Biaudet har en omtumlande vecka bakom sig. Ännu på måndag morgon då hon traskade till jobbet levde hon i tron att hon skulle få fortsätta som diskrimineringsombudsman. Men så kom justitiekanslerns besked som en blixt från klar himmel. Hon kan inte längre få dispens från kravet på högre högskoleexamen. Därför blev det lönlöst att ens skicka in en tjänsteansökan om att få fortsätta med det jobb hon älskade.
Tursamt nog var brodern Tom Biaudet nominerad som riksdagskandidat för SFP och eftersom han drog tillbaka sin kandidatur gick det att röja plats för systern på ett elegant sätt utan att någon utomstående tvingades offra sig.
– Allt gick så fort att till och med mina föräldrar fick läsa om mina förändrade planer i tidningen.
Familj att försörja
En bidragande orsak till att hon bestämde sig för att satsa på comeback i riksdagen är faktumet att hon som fyrabarnsmamma har en stor familj att försörja.
– Jag behöver naturligtvis ett jobb och vilket jobb kunde vara bättre än det här, säger hon.
Du har varit borta från rikspolitiken i åtta år, först som OSSE-representant för att bekämpa människohandel och nu senast som minoritets- och diskrimineringsombudsman. Hur har politikern i dig förändrats under de åren?
– I grund och botten är jag samma människa som tidigare. Till mina intresseområden hör fortsättningsvis mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor och utsatta människors situation. Jag är också bekymrad över att frågor som berör jämställdhet inte prioriteras i politiken.
– Det här är frågor som jag har jobbat med både då jag var diplomat i Wien och som minoritetsombudsman. Jag kommer fortsättningsvis att jobba mot rasism och för att mänskliga rättigheter inte ska kunna mätas i euro, säger Biaudet som är besviken över att lagförslaget om att ge papperslösa rätt till hälsovård just bordlades i riksdagen vilket resulterade i att lagförslaget förföll.
Det är bara fem veckor kvar till valet. Har du funderat på vilket slags valkampanj du ska bedriva?
– Mycket litet. Jag resonerar att jag måste vara mig själv trogen och kommer att lyfta fram frågor som jag själv tycker är viktiga, säger Biaudet som inte ännu vet hur hon ska finansiera sin valkampanj.
Tursamt för henne är maken Thomas Forsström marknadsföringschef på Svenska Teatern och han håller i ilfart på och skissar upp en valkampanj och försöker fixa fram pengar.
2010 sökte du tjänsten som partisekreterare för SFP men partiet valde i stället Johan Johansson till posten. Hur är det att kandidera för ett parti som nobbade dig som partisekreterare?
– Då var jag säkert lite upprörd, men jag är inte bitter utan bara glad över hur det gick, säger hon och syftar på att hon strax efteråt utsågs till minoritetsombudsman.