Förlusten av rovdjur kan utgöra hälsorisk
Merparten av världens stora rovdjur minskar i antal. Det rubbar näringskedjorna och ekosystemen, och det kan riskera vår hälsa, visar forskning.
Försvinner savannens lejon, djungelns tigrar, fjällens snöleoparder och barrskogens vargar så är ett säkert: ekosystemen i de här miljöerna förändras.
- 19 av världens 31 största landlevande rovdjursarter (61 procent) klassas som akut hotade, starkt hotade eller sårbara på rödlistan, men hela 24 arter (77 procent) minskar i antal globalt. Rödvargen i Nordamerika är den enda arten som klassas som akut hotad.
- I gengäld ökar en del underarter (raser) och regionala populationer. Fastän leoparden minskar generellt har amurleoparden, även kallad världens mest hotade kattdjur, ökat från 30 till 57 individer i Ryssland på åtta år, enligt WWF. Tigern i Indien har gått framåt från 1 700 till 2 200 individer på fyra år.
I regel betyder avsaknaden av toppkonsumenter, som näringskedjans sista länk kallas, att rovdjurens bytesdjur blir fler. Ofta är det mer komplicerat än så. I vissa fall utlöses vad forskarna kallar trofiska kaskader.
– Det betyder att vi också ser indirekta effekter på de arter som rovdjurens bytesdjur interagerar med, säger Bodil Elmhagen som forskar i zoologi vid Stockholms universitet.
Hon är medförfattare till en uppsats i Science som studerar situationen för världens 31 största landlevande rovdjur (alla de arter som väger minst 15 kilo). Trofiska kaskader har dokumenterats för 7 av dem, inklusive varg och lo.
En finsk studie har visat att fler lodjur inte bara betyder färre rådjur utan också färre rödrävar, eftersom lon tar räv. Därför betyder fler lodjur även fler harar, orrar och tjädrar, som främst är rävens bytesdjur.
– I lodjurens frånvaro blir rävtätheten betydligt högre, eftersom många rävar äter fler harar och skogshöns än vad några få lodjur gör, säger Bodil Elmhagen.
Rovdjuren hotade
Förlusten av stora rovdjur är ett globalt bevarandeproblem, enligt studien i Science. Tre fjärdedelar av de 31 stora rovdjursarterna minskar, och många har förlorat över hälften av sina forna utbredningsområden.
Hur skulle då världen se ut utan stora rovdjur? Det vet man inte exakt, men i värsta fall kan hela ekosystem kollapsa. Även om man kan lista ut vad en förlust av det välutforskade lodjuret skulle betyda är bara en så välkänd art som vargen knepigare. Om vargstammen minskar, vilket den pågående jakten i Finland syftar till, är det inte lika lätt att uppskatta kaskadeffekten.
– Där vargen har minskat har Sverige högre älgtäthet. Det är ändå svårt att säga hur resten av ekosystemet skulle påverkas om vargen försvann eftersom det främst är älgjakten som reglerar älgbeståndet. Vargen är inte lika effektiv på att hålla nere älgstammen som lon är på att hålla nere rödräven, säger Bodil Elmhagen.
Det finns ändå exempel på hur människan drabbas när faunan förlorar stora rovdjur, även om de i och för sig kan vara livsfarliga. I och med att Västafrikas lejon och tigrar har minskat kraftigt har deras viktiga bytesdjur babianerna ökat. Det har skett så kraftigt att aporna tar människornas föda.
– I vissa områden har babianräder mot åkrarna föranlett att barnen inte kan gå till skolan. De tvingas stanna hemma för att skydda odlingarna, skriver forskarna i Science.
Andra studier visar att djurburna sjukdomar sprids lättare i ekosystem utan toppkonsumenter. Tre fjärdedelar av de "nyare" sjukdomarna är djurburna, såsom ebola och borrelios. Förenklat kan man säga att stora rovdjur kan hålla oss friskare.
Kunskapsluckor
Stora rovdjur behöver stora revir, och livskraftiga bestånd kräver stora arealer, men folkökningen ökar trängseln. Förlusten av livsmiljöer, klimatförändringen och jakt hotar rovdjuren.
Snöleopardens globala population beräknas vara rekordlåg, några tusen individer, glest spridda över tolv länder. I Bhutan har WWF lagt ut viltkameror för att dokumentera djurens rörelser. Bhutans snöleopardbestånd uppskattas till drygt 100 individer.
– Snöleoparden är den viktigaste bioindikatorn på högfjället. Förenklat kan man säga att våra ekosystem mår bra om våra snöleoparder mår bra. Vi måste bevara den här populationen, säger Vijay Moktan, naturskyddschef på WWF Bhutan.
Snöleopardländerna samarbetar för att bevara populationerna och se till att de inte isoleras, men ingen vet om Bhutans och Kinas snöleoparder är i kontakt med varandra.
– Ändå är det helt avgörande för den genetiska mångfaldens skull, säger Vijay.
Vargen som granne
Kunskapsnivån är betydligt högre i Europa, och här kommer för omväxlings skull goda naturskyddsnyheter: bestånden av brunbjörn, varg och lodjur ökar, enligt en annan studie i Science. Den dåliga nyheten är att det bäddar för konflikter då människor inte vill bo granne med vargen.
– Jag påstår inte att det är en kärlekshistoria – samexistens innebär ofta konflikter – men det är viktigt att hantera konflikten. Vi borde inte heller tala om konflikter mellan människor och rovdjur utan om konflikter mellan människor och om rovdjur, säger Guillaume Chapron vid Sveriges lantbruksuniversitet till The Guardian.
Även om bara vårt välbefinnande behöver friska ekosystem, och ekosystemen behöver sina rovdjur, tvistas det ständigt om i vilken mån rovdjuren bör jagas. Det är en politisk fråga där vetenskapliga argument möter en högljudd folkopinion. Bodil Elmhagen säger att det behövs en samsyn kring hur samexistensen ska fungera.
– Det här är något vi måste jobba med, för vi kan inte låta de stora rovdjuren dö ut. Vi måste hitta lösningar, men jag vet inte exakt hur de ska se ut.
Finns det en reell risk för att några stora rovdjur ska dö ut under en överskådlig framtid?
– Ja, risken finns. En del är redan väldigt få och de minskar kraftigt. Våra länder måste ta ansvar för våra arter om vi kräver att andra ska ta hand om sina. Det behövs genuina kompromisser mellan dem som värnar om rovdjuren och dem som vill reglera bestånden så att vi till exempel kan bevara en livskraftig men skygg vargstam.