"Stereotypier är en nödvändig lek"
Charlie Hebdos karikatyrteckningar ska ses som en allvarlig lek. I Norden saknar man förståelse för den typen av åsiktsyttring, säger Fred Andersson, docent i visuell kommunikation vid Åbo Akademi.
Debatten kring den franska tidsskriften Charlie Hebdo och yttrandefrihetens olika former saknar verklig insikt, anser Fred Andersson som är docent i visuell kommunikation vid Åbo Akademi. Andersson anklagar medierna i norra Europa för feghet och efterlyser starkare ställningstaganden för yttrandefrihet, även kontroversiell sådan.
– Jag vill inte göra några som helst reservationer. I Storbritannien och norra Europa finns en nykonservativ moralpanik, en rädsla för att väcka anstöt och reta religiösa grupper.
Andersson hävdar att allt måste vara tillåtet i satir så länge den som gör satiren tror på människors lika värde. Han betonar att innehållet i Charlie Hebdo enligt honom inte på något vis uppmanar till rasism och att han gärna skulle se att medierna i Norden vågade ta ut svängarna mer.
– Jag tycker absolut att skandinaviska medier har en skyldighet att göra mer satir. Som jag ser det är det ett tecken på ett sunt samhälle att folk hånar och skändar varandra, och det är Charlie Hebdo ett tydligt exempel på.
Människan är fri
En allvarlig lek. Så beskriver Fred Andersson innehållet i Charlie Hebdo medan han bläddrar i det nyaste numret. Tidningen är en blandning av olika stilar som bildar till synes osammanhängande helheter. Andersson fastnar för den dödade chefredaktören Stéphane "Charb" Charbonniers teckningar.
– I tidningen finns det utrymme också för rena absurditeter som Charbs konstiga marginalteckningar där folk gör saker som inte har med något att göra.
– Är detta sedan satir? Det handlar ju inte om någonting. Därmed delar man psykoanalysens uppfattning att människan får göra vad som helst så länge det inte är förtryckande. Charlie Hebdo är en vänstertidning och i den franska vänstern finns ett stort intresse för psykoanalysen.
Det är hit Andersson vill komma. Enligt honom måste Charlie Hebdo ses i sitt sammanhang, som en del av samhällsdebatten i Frankrike. Andersson menar att upplysningstiden som nådde sin kulmen i franska revolutionen gett upphov till en tradition av diskussion och satir som man inte kan förstå i norra Europa.
– Det här är inte bara en tidning med dumma rasistiska teckningar. De brittiska och amerikanska debattörer som skriver att offren får skylla sig själva känner tydligen över huvud taget inte till den franska satirens traditioner. Det här är en mycket seriös tidskrift.
– Charlie Hebdo hånar alla och älskar alla. Det verkar vara mycket svårt att förstå här i Norden där politiken och debattklimatet handlar om samförstånd. Vi tror att alla måste vara snälla mot varandra.
Enligt Andersson vill Charlie Hebdo bekämpa all religion oavsett inriktning och försvara individens frihet. Han hävdar att en lek med stereotypier måste tillåtas eftersom människor tänker i stereotypier. Andersson uppfattar inte innehållet i Charlie Hebdo som förolämpande.
– Stereotypier är en nödvändig lek. Den som har humor förväxlar inte stereotypin och verkligheten. Att förbjuda stereotypier hotar själva grunden för yttrandefriheten.