"Invecklad kompromiss enda utvägen"
– En kompromiss om Greklands skulder kommer att nås, en kompromiss som är så invecklad och svårtolkad att ingen förstår vad den innebär, men som duger i Aten, Berlin och Helsingfors. Det tror Sixten Korkman.
Enligt professor Sixten Korkman vid Aalto-universitetet är det ingenting unikt med kompromisser som är diffusa och som alla kan tolka lite hemåt.
– Så sker ibland i vår inhemska politik och så sker ofta i Bryssel.
Sixten Korkman medger att det kan bli svårt att förena de nya grekiska makthavarnas vallöften med Tysklands negativa inställning till lättnader i skuldbördan.
– Syrizapartiet lovade inför valet gratis sjukvård och höjda löner och pensioner och jag vet inte allt vad. Allt kan man inte genomföra, men på något sätt måste de övriga euroländerna bidra till att de sociala följderna av nedskärningarna lindras.
– Greklands ekonomi håller nu på att vända. Den påtvingade hästkuren biter, det värsta är därmed bakom. Nu när räntorna är låga, oljan billig och eurons värde sjunker har Grekland alla möjligheter att resa sig.
Du tror att Grekland stannar i euroområdet?
– Jo, allt annat vore en katastrof för Grekland. För övriga euroländer skulle ett grekiskt avhopp vara en liten sak, men inte för Grekland. Och det vet Syriza. Det ligger i partiets intresse att behålla euron och det förutsätter eftergifter.
Om en kompromiss ändå står för dörren är det väl lite obetänksamt av Alexander Stubb att låsa sig vid en tuff linje?
– Nja, Stubb sade ganska klokt att skulderna inte kan efterskänkas, men att man nog kan diskutera lånevillkoren. Han utesluter inte att lånetiden förlängs och räntorna sänks ytterligare.
– En lindring av lånevillkoren innebär rent ekonomiskt att en del av skulderna efterskänks, även om så inte sker strikt juridiskt. I praktiken minskar ändå värdet på Finlands fordringar.
Hur brådskande är en uppgörelse?
– Man borde nå en överenskommelse ganska snabbt och få frågan bort från dagordningen. Så länge osäkerheten fortsätter sprider sig den inrikespolitiska oron i andra euroländer, men än värre är en eventuell kapitalflykt från Grekland.
80 procent efterskänks
Korkmans kollega vid Aalto-universitetet, professor Vesa Puttonen, anser att det är hög tid att erkänna att grekerna aldrig kommer att kunna betala sina lån.
– I fem år har vi låtsats att Grekland både kan och vill betala sina skulder, men det är en dimridå. Politiskt är det bekvämare för de andra euroländerna att fortsätta sparka burken framför sig och uppskjuta problemet. Därför kan man anta att man nu går in för att förlänga lånetiderna och sänka räntorna till en nollnivå så att man för en tid blir av med problemet.
Vesa Puttonen har räknat ut vad en förlängning av lånetiden kostar.
– Om räntan sänks till noll procent så betyder det att värdet på en skuld på hundra enheter under femtio år sjunker till 1,5 enheter. Också på tjugo år sjunker värdet från hundra till 18,8 enheter. Med nollränta och tjugo års betalningstid kan man förstås göra som Stubb och säga att man är tuff och inte efterskänker någonting alls, även om man de facto efterskänker 80 procent.
– Men detta är bara vad en professor i finansiering räknar ut. De ekonomiska realiteterna är en sak, de inrikespolitiska en annan.
Vesa Puttonen tror inte att Grekland kan uteslutas från eurogruppen.
– Att ens tala om den möjligheten är bara löst prat.
Professor Heikki Patomäki vid Helsingfors universitet kräver en mjukare inställning till Grekland.
– Nu gäller det att få investeringar till Grekland, få landet på fötter och korrigera de sociala orättvisorna.
– Ingenting säger att Finland måste efterskänka Greklands skulder. Lika väl kan Europeiska centralbanken ta över delar av lånen och låsa in dem i sitt kassavalv på obestämd tid till nollränta. I ett senare skede kan man diskutera hur lånen jämkas, men det behöver man inte göra nu.