Arabrevolternas eufori förbyttes i kaos och kupper
Vågen av hopp svepte 2011 från Tunisien över Egypten och vidare ut över arabvärlden. Den arabiska våren blommade upp på Tahrirtorget i Kairo. Fyra år senare handlar nyheterna om kuppförsök i Jemen, om hundratusentals döda i Syrien och kaos i Libyen.
– Utan att tala alltför mycket floskler så är den största vinsten att rädslans mur har fallit, att folk vågar uttrycka sig på ett annat sätt än tidigare, säger forskningsledare Mikael Eriksson, på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige. Han har precis skrivit färdigt en lång analys av utvecklingen sedan arabiska våren och försökt se framåt fem tio år.
– Tunisien, Libyen och Egypten har ändå en högre grad av demokrati än innan och i samtliga länder har man genomfört flera val.
Men det positiva i utvecklingen stannar ganska långt där – åtminstone i det korta perspektiv vi har i dag.
– Kanske det här allt var ett nödvändigt måste i ett längre perspektiv, säger han.
Tekniskt döda
Eriksson pekar på det omöjliga i att tala om den arabiska våren och hur det gick sedan.
– Det är olika revolter och olika resultat. Ändå finns det en gemensam nämnare för de stora revolterna i Nordafrika: de är tekniskt sett döda.
Eriksson konstaterar att Egyptens militära styre inte kan tänka sig att överlämna makten till folket och att Libyen är uppdelat på två falanger som just nu balanserar på gränsen till att antingen gå samman i en koalition eller trappa upp konfrontationen.
– I Tunisien där man uppnått någon form av politisk stabilitet står man inför omfattande sociala spänningar. Där finns många som inte kan förstå hur den tidigare maktens män är tillbaka igen, trots att man var noga med att rensa ut alla hantlangare efter regimskiftet.
Qatar överraskade
Eriksson säger att den utveckling som överraskat honom mest efter den arabiska våren är den roll som oljeemiratet Qatar har spelat och vilket stort inflytande pyttelandets rivalitet med jättegrannen Saudiarabien har haft för regionen.
– De har satsat på olika hästar. Qatar har stöttat Muslimska brödraskapet i alla länder i regionen. Att de har satsat så mycket på olika politiska sidor har spätt på spänningarna som funnits.
Saudiarabien och dess allierade Förenade arabemiraten ser Muslimska brödraskapet som en terroristorganisation och politisk islam som ett hot mot sina kungadömen. Men i november höll länderna ett krismöte och beslöt att återupprätta de diplomatiska relationerna med Qatar.
– I framtiden kommer vi att se rivaliteten minska i olika länder och det kan minska de politiska spänningarna och våldet, till exempel i Egypten, Libyen och Syrien.
Det är en av de få ljusglimtarna gällande Syrien som Eriksson ser.
– Sannolikheten för att läget inom de närmaste åren kommer att bli bättre är mycket liten. Just nu försöker ju olika regeringar att stödja de grupper som kan delta i koalitionen mot Islamiska statens framfart, som kurdiska peshmerga och lokala sunnitiska grupper i Irak och Syrien, men det kräver ju att de här sunnitiska grupperna får något i gengäld. Mer vapen till regionen är ändå ingen hållbar strategi.
Torkan upp på agendan
Mikael Eriksson påpekar att regionens länder står inför andra mer ödesmättade utmaningar som kan vara svåra att inse mitt i de politiska och militära konflikterna som pågår just nu.
– På sikt kommer klimatutmaningarna att bli kostsamma om Nordafrika inte tar i dem. I sin senaste rapport konstaterar klimatpanelen att temperaturökningen kommer att innebära stora förändringar för länder som är drabbade av torka och med en stark befolkningsutveckling.
Han säger att Egypten som länge exporterat energi kommer att behöva importera energi för att klara ekvationen växande befolkning, högre temperatur, mindre regn och svårare att producera mat. Just Egypten är ett exempel på hur de här frågorna också har ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
– Egypten har fått väldigt mycket stöd av Saudiarabien och hamnade på kollisionskurs med Qatar. Men i det breddade säkerhetsperspektivet visar det sig att Egyptens behov av energi tvingar dem att hålla sig väl med Qatar, som har så mycket energi att exportera.