Försäkringsbolag och banker under lupp
Från och med årsskiftet är Eva Biaudet inte längre minoritetsombudsman, utan diskrimineringsombudsman. Det innebär att fältet breddas. Aspekter som hälsa kan vara grund för diskriminering, vilket ställer krav på bland annat försäkringsbolag.
De kritiska röster, bland annat på Hommaforum, som ogillat minoritetsombudsmannen får nu sin vilja igenom, säger Biaudet skämtsamt.
– Det är ju sant. Nu avskaffas minoritetsombudsmannen.
Skämt åsido – lagändringar vid årsskiftet innebär att Biaudet får ett breddat fält och en ny titel som diskrimineringsombudsman.
I maj 2015 är mandatperioden slut och det blir en ny utnämningsprocess.
– Jag fortsätter gärna. Men det är inte mitt beslut, säger Biaudet, som blev omdebatterad efter utnämningen till minoritetsombudsman, då bland annat examenskravet stöttes och blöttes.
Den här gången är hon också förberedd på det och säger att hon inte är mindre kompetent än senast, då hon bedömdes som kompetent.
- Från första januari 2015 ersätts minoritetsombudsmannen med en diskrimineringsombudsman.
- Det innebär att ombudsmannen behandlar ärenden kring diskriminering på fler grunder än etnicitet, till exempel religion, hälsa, funktionsnedsättning.
- Eva Biaudet, som varit minoritetsombudsman sedan maj 2010, blir diskrimineringsombudsman till den nuvarande mandatperiodens slut. I maj 2015 är följande utnämningsprocess.
- Diskriminering av kön, könsidentitet eller sexuell identitet hör till jämställdhetsombudsmannens område.
- Medan minoritetsombudsmannen hörde till Inrikesministeriets förvaltningsområde, kommer nu diskrimineringsombudsmannen att höra till Justitieministeriets område, tillsammans med jämställdhetsombudsmannen och barnombudsmannen, och också diskriminerings- och jämställdhetsnämnderna. Enligt lagen ska både ombudsmännen och nämnderna ändå vara självständiga och oberoende.
- Lagarna om likabehandling, mot diskriminering och jämställdhetslagen förnyades från 1.1.2015.
- Diskrimineringsombudsmannens kontor har telefonjour vardagar klockan 10–12, för antingen rådgivning eller klagomål i eget eller någon annans ärende.
- Den nya lagen om likabehandling förutsätter att myndigheter och skolor, men också alla privata arbetsgivare med över 30 anställda, gör upp en plan för likabehandling. Den är bredare än den jämställdhetsplan som krävts hittills. Arbetsgivare förutsätts skapa rekryteringsprocesser som främjar likabehandling.
- Här är diskrimineringsombudsmannens tips på vad man ska tänka på för att motarbeta diskriminering.
- ”Det mest effektiva är att ledningen klart signalerar att det är en del av arbetsplatsens eller företagets kvalitet och egenvärde att man motarbetar diskriminering.”
- ”Om man aldrig tycks få in en diversitet bland de anställda (eller bland kunderna), fundera då på vad det beror på. Vilka hinder står i vägen för att kunna ha större diversitet som mål, hur undanröjs de?”
- ”Sätt upp målsättningar. Siffror är bra att arbeta med i de fall det går.”
- ”Planen måste inte vara omfattande direkt. Det kan vara bättre med en kortare lista först.”
- ”Granska planen emellanåt och uppdatera, låt den inte ligga.”
- ”Skapa tydliga mekanismer för rapportering som alla känner till. Till vem ska man berätta, och hur går det sedan vidare? Om systemet är tillräckligt tydligt ska man kunna berätta om saker utan att oroa sig för några följder. Det ska gärna också gå att berätta om en misstanke och veta att den utreds, också för att kunna fastställa vilka rykten som är felaktiga.”
- ”Kom ihåg att planen för likabehandling och mot diskriminering inte görs för en myndighet, utan för en själv.”
- ”Planen gäller också eventuella konkreta åtgärder för funktionsnedsatta. Kartlägg tillgängligheten.”
Att arbetsfältet breddas väcker oro för resurserna. Det är budgeterat för fem anställningar till, utöver de elva som funnits i anslutning till minoritetsombudsmannen. Resurseringen handlar nu i början om att kartlägga var diskrimineringsombudsmannen behövs, och vad som hör till andra ombudsmän, myndigheter eller besvärsprocesser.
Handlar om att tänka efter
Fler grunder för diskriminering kommer in i ombudsmannens jobb, som bland annat hälsa och funktionsnedsättningar. Biaudet förbereder sig på att nätverka med organisationer och hålla anföranden där det behövs information.
– Nyligen talade jag till exempel inför försäkringsbolagens representanter om vad lagen innebär i form av diskriminering av hälsoskäl. En förändring är att försäkringsbeslut inte kan göras alltför schematiskt eller med hjälp av listor, utan bedömningsgrunderna om till exempel sjukdomsrisken måste utgå från person och inte ett förutbestämt antagande.
Biaudet nämner som exempel att inte heller åldersgränser i dagens läge är relevanta mätare på sjukdomsrisk eller hälsotillstånd.
Också banker är under lupp, i en process där minoritetsombudsmannen anser att etnicitet eller utlänningskap inte schematiskt får vara en grund för att diskriminera bankkunder. Bankerna å sin sida yrkar på sin rätt att göra riskbedömningar.
– Det är ganska vanligt att företag som hyresförmedlingar eller banker utgår från att de alltid får välja sina kunder – och det får de också, men inte på diskriminerande grunder. Grunderna måste vara verkliga. I de flesta fall har det här gått hem och företagen är ju måna om att inte diskriminera. Det handlar i många fall bara om att stanna upp och tänka efter.
Klimatet motsägelsefullt
Vad förändras vid årsskiftet? I början är det sannolikt via organisationer som nya fall slussas in till diskrimineringsombudsmannen, tills den nya bredare rollen nötts in i det allmänna medvetandet, säger Biaudet.
Att jämställdhetsombudsmannen, JO och barnombudsmannen har tangerande områden ser Biaudet inte som ett problem i praktiken.
– En vanlig människa ska inte behöva bekymra sig för om man kontaktar rätt instans. Vi överför ärenden mellan oss då det behövs. Det som lagen inte i sig behandlar är diskriminering på många grunder, och i sådana fall ger vi utlåtanden till varandra. Idén med ombudsmän är att tröskeln ska vara låg, det ska gå att ringa eller skicka ett mejl. Ett barn ska kunna göra det, säger Biaudet.
Att arbetsmängden ökar eller att flera myndigheter kan vara involverade i att hjälpa kan inte heller ses som ett problem, anser hon.
– Det största problemet är alltjämt underrapporteringen.
En av de stora frustrationerna för Eva Biaudet är ett politiskt klimat.
– Å ena sidan vill man verka mot diskriminering, men samtidigt kan enskilda begränsande beslut i utlännings- eller flyktingpolitiken ge helt andra signaler. Det är lätt att påstå att beslut handlar om olika saker på mikronivå men undertonen i hela budskapet blir absurt.
Ombudsmännen lyder från och med nu under Justitieministeriet, och tidigare fanns minoritetsombudsmannen under Inrikesministeriet. Kan en statlig instans hantera diskriminering hos staten?
– Redan under Inrikesministeriet var vi innehållsmässigt helt självständiga. Att det faktiskt respekterades syns i att minoritetsombudsmannen kunde ge utlåtanden om lagar eller myndighetsförfaranden som var kritiska mot det egna ministeriet eller polismyndigheter. Jag tvivlar inte på att vi är lika oberoende under Justitieministeriet.