Bistert lugn i väntan på katastrofen
Den ryska ekonomiska störtdykningen innebär att kontraktet mellan Putin och hans väljare är brutet. I Moskva räknar folk med att den verkliga katastrofen briserar efter nyår. Fram till dess använder man upp sina rubler på kylskåp, tv-apparater och Porschebilar.
MOSKVA Jag fick ett mejl av min väninna i S:t Petersburg. Hon undrade om jag kan köpa camembert och andra franska ostar i Finland och ha med till nyårsfesten.
– Vi skulle vilja ha ostbricka och det går inte att köpa några utländska ostar längre på grund av sanktionerna. Och kan du fixa Valios mjukost till min son?
Sist jag fick en sådan fråga var för snart tjugo år sedan då jag brukade hämta kaffe till mina vänner i S:t Petersburg. En déjà-vu som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva.
Många av mina ryska vänner skrattar åt situationen i en form av självförsvar. De skrattar därför att de ingenting kan göra åt att rubeln sjunker som en sten, att styrräntan har höjts så att ingen längre kan få lån och att den ryska ekonomin håller på att störtdyka.
Jag övernattar hos en annan kompis i Moskva. Det första hon gör på morgonen är att kolla valutakurserna i telefonen. Hon skrattar också.
– Jag har en miljon rubel i besparingar. Vad ska jag göra med dem nu? Köpa en etta i Podolsk? (Förort till Moskva.) Haha!
I mina hemkvarter i sydvästra Moskva traskar jag hem från metrostationen och tjuvlyssnar samtidigt på en kvinna som talar i telefon några steg bakom mig.
– Nej, vi åker ingenstans i år. Helt omöjligt. Resan vi funderade på har blivit tre gånger dyrare.
Dagen innan transporterar jag några flyttgrejer tillsammans med en tadzjikisk gårdskarl. Han hade inte fått lön på två månader. Den drastiskt försvagade rubeln innebär dessutom att pengarna han skickar hem plötsligt är knappt hälften så mycket värda.
– De har lovat oss lönen för november före nyår. Hoppas de ska hålla sitt löfte.
Han är lugn. Alla är lugna. Alla inväntar katastrofen och då blir man konstigt nog lugn.
Samtidigt håller Porsche- och Lamborghinibilarna på att ta slut i hela Moskva. Hemelektronik, vitvaror och köksutrustning går åt som smör i solsken. Efter nyår förväntas saftiga prishöjningar. Lika bra att använda sina pengar medan tid är.
Jag har varit med om en kris i Ryssland tidigare, år 2008. Då kunde folk bli av med jobbet eller få sänkt lön, de var tvungna att konsumera mindre, att dra åt svångremmen. Det är dock inte jämförbart med dagens situation när folk ser sina besparingar gå upp i rök, på samma sätt som under genomklappningen år 1998. Men då ansågs Ryssland vara en tillväxtmarknad och det fanns internationella krediter att tillgå. Nu är det sistnämnda omöjligt på grund av de västerländska sanktionerna.
En annan betydande skillnad mellan den här krisen och de bägge föregående, är Rysslands växande medelklass och dess inofficiella avtal med Putin. Han garanterar stabilitet mot att medelklassen håller sig lugn och inte organiserar sig politiskt. Nu är stabiliteten upplöst i tomma intet. Det går häpnadsväckande snabbt att trumma fram massdemonstrationer mot Putin när ögonblicket är det rätta, vilket vi såg efter duma- och presidentvalen 2011 och 2012.
I morgon håller Putin sin årliga jättelika presskonferens på Kreml där vilka medier som helst får delta. Han kommer att tvingas svara på frågan hur det är möjligt att ett land som ännu för några år sedan ansågs ha sunda statsfinanser nu kämpar med en livsfarligt snabbt fallande rubel, höga räntor som förlamar företagarna och snabbt krympande valutareserver.
Egentligen är detta priset som Ryssland får betala för Krim. De västerländska sanktionerna var en reaktion uttryckligen på annekteringen av Krimhalvön. Men för Putin är det likväl för sent att backa. Han kommer att gå på i ullstrumporna tills det vänder – eller tills han är ute ur leken.