Perumötet fortsatte över natten
Klimatmötet i Peru fortsätter att dra ut på tiden. – Det kan gå till söndag, men det kanske är lite pessimistiskt, säger Finlands chefsförhandlare.
HBL I LIMA
///Uppdaterad 13.12 kl 07.00///
Klimattoppmötet i Peru pågick hela natten till lördagen finsk tid, men en lösning var inte i sikte. Kort före midnatt uppgav mötesordföranden att förhandlingarna återupptas klockan 1 på natten (kl 8 finsk tid). Hur länge de pågår är omöjligt att förutspå.
I korridorerna snackas det om att mötet kan pågå till söndag.
– Det kanske är en lite pessimistisk bedömning, sade Finlands chefsförhandlare Harri Laurikka på fredagen.
Tipset är att mötet slutar någon gång under lördagen, men hur är minst lika oklart som när.
Fredagen började för ovanlighetens skull med något konkret, och nog så typiskt för mastodontiska FN-tillställningar.
– Mötesrummet var fullspäckat. Det blev så hett och trångt att delegaterna krävde att byta till ett annat rum. Alla rymdes helt enkelt inte in, det var kö långt utanför, säger Laurikka.
Innan man nådde konsensus om att flytta över till en större sal i den temporära tältbyn hann de första länderna ändå kommentera ordförandens senaste förslag till slutdokument.
– G-77 var inte nöjda med att skrivningen om brandmuren var så svag, säger Laurikka i klimatförhandlarjargong.
På klarspråk betyder det att den 77 nationer stora u-landsalliansen inte accepterar att man håller på att frångå en av klimatkonventionens över 20 år gamla (och föråldrade) principer: den så kallade brandmur som för evigt klyver världen i två läger: i-länder som ska betala och u-länder som ska få betalt för klimatförändringarna.
– Nu hoppas vi att ordföranden utser några mindre ministergrupper som ska lösa de politiska tvistefrågorna, säger Laurikka.
Det står klart att alla inte är nöjda med mötesordföranden Perus insats. I den internationella diplomatins högborg säger ingen det högt, men flera anser att klimatmötet förtjänar starkare ledarskap.
– Förfaringssätten har diskuterats. Det är nödvändigt att ansvaret för besluten överförs på ministernivå och att vi går rejält framåt om vi ska komma i mål, säger Laurikka.
Peru har utsett Storbritanniens och Sydafrikas ministrar att ta leda förhandlingarna om finansieringsfrågorna. Norge och Singapore ska hålla i den övriga texten i ministergrupperna.
För närvarande är EU nöjdare än G-77 med det dokument man hoppas kunna godkänna som bas för fortsatta förhandlingar. Bara det att brandmuren tonats ned är i EU:s smak.
– Det bästa är att vi fick ett papper. Det är också bra att det har bantats ned till sju sidor från att ha varit över sextio sidor tidigare i veckan. Och texten är rätt förståelig, den utgör en bra botten för ett mötesbeslut. Men inte där det här EU:s papper, allas fingeravtryck syns fortfarande, säger Laurikka.
– Nu måste vi hitta en balans som alla kan leva med.
Allt öppet in i det sista
Det anser också Alden Meyer, klimatpolitisk expert på Union of Concerned Scientists i USA. Han påpekar att det papper man nu jobbar på innehåller vitt skilda alternativ på nästan alla springande punkter.
– Ta till exempel huvudfrågan hur länderna ska formulera sina kontributioner i Parisavtalet, och hur, eller ens om, man ska kunna granska att de är ändamålsenliga. En del vill skriva in sina löften på en webbportal, andra kräver en grundlig genomgång och utvärdering av allas löften, säger han.
Trots att alla knäckfrågor hänger i luften är det omöjligt att ens gissa om resultatet blir bottennapp eller okej.
– Om man i varje fråga väljer de mest ambitiösa alternativen av allt det som står till buds är det fortfarande läge att bygga upp ett momentum till Paris, säger Meyer.
Men då måsta man komma över några barriärer som inte rubbades inom utsatta elva mötesdagar.
– Om USA håller fast vid att kontributionerna enbart ska vara utsläppsminskningar får vi inget avtal. Om G-77 håller fast vid att sin bipolära världsbild får vi heller inget avtal. Alla måste kompromissa, säger Meyer.
Den kinesiska muren
Det är ingen egentlig överraskning, om än ett bakslag, att den så kallade brandmuren blivit en stötesten i Lima. Kina har alltid ställt sig bakom muren i egenskap av u-land anno 1992, men i dagens värld då Kina driver världsekonomin och släpper ut mer växthusgaser än något annat land – även per capita mer än européerna – måste muren rivas.
Brasilien presenterade redan i höstas en ny modell för hur Parisavtalet kunde beakta att länderna och deras förutsättningar och ansvar är olika, men att alla trots det kan bidra på något sätt. Tanken är att de som släpper ut mest ska göra mest och så minskar ansvaret successivt så att bara de fattigaste av de fattiga slipper förpliktelser.
Den brasilianska modellen har fått mycket beröm i Lima, men tiden tycks inte vara mogen. Men tiden börjar också rinna ut.
– Vissa signaler antyder att Kina är berett att ompröva sin ställning till brandmuren, att man inser att världen har förändrats sedan 1990-talet, atta alla som har stora utsläpp måste delta. Vi kanske är på väg mot en ny slags differentiering, men ingen vet hur den ska se ut, säger Meyer.
Han tar bestämt avstånd från att mötesordföranden Peru skulle ha misslyckats. Han påpekar att Perus miljöminister Manuel Pulgar Vidal fick stående ovationer i osannolika fem minuter då han i torsdags vädjade till parterna att närma sig varandra och att hjälpa honom att sy ihop en lösning.
– Det är inte många gånger jag sett något liknande under mina tjugo år på de här toppmötena. Peru har skapat en konstruktiv stämning som är inriktad på en lösning, säger Alden Meyer.
Stämningen tackar vi för. Lösningen låter vänta på sig.