"Det går oroväckande trögt"
Förhandlingarna på FN:s klimatmöte i Peru löper trögt, men miljöminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) vill tro på ett lyckligt slut.
LIMA Finansieringen och den i sten huggna tudelningen i rika och fattiga länder är inte oväntat de stora tvistefrågorna på klimatmötet i Peru.
– De traditionellt svåra frågorna är svåra också nu. Det går trögt, oroväckande trögt, sade miljöminister Sanni Grahn-Laasonen efter att tisdagens förhandlingar var till ända natten till onsdagen finsk tid.
En olöst fråga är hur länderna får formulera sina löften i det globala avtal som ska slutas i Paris om ett år.
– Vi vet inte än om kontributionerna ska vara enbart utsläppsminskningar eller om anpassningsåtgärder och finansiering ska ingå. Fokus borde ligga på utsläppsminskningar eftersom det bara blir dyrare att skjuta fram besluten. Här återstår mycket att göra för att vi ska nå enighet om en vettig bas för Parisavtalet, säger Grahn-Laasonen.
Mötesordföranden Peru har lobbat för en lösning där löftena ska vara enbart utsläppsminskningar, som de utvecklade länderna och vissa u-länder vill. I gengäld skulle de rikare länderna åläggas att årligen skjuta till medel i klimatfonden, pengar som till hälften skulle användas för att hjälpa fattiga länder att anpassa sig.
– Det är alltså ordförandens strategi, men vi är allt annat än där än, säger Finlands chefsförhandlare Harri Laurikka.
Limamötet förväntas resultera i två dokument; ett egentligt slutdokument som till nästan alla detaljer fortfarande är öppet, och en bilaga med en preliminär textbotten för Parisavtalet. Slutdokumentet har stått nästan stilla i över två veckor.
– Det är fortfarande ett orosmoment även om det tog ett knyck framåt i eftermiddag. Utkastet till Parisavtal är i sin linda och det kommer vi knappast att jobba så mycket mer med här. Jobbet fortsätter på ett tjänstemannamöte i februari, säger Laurikka.
I Lima deltar ministrarna för att sätta fart på den politiska viljan. Grahn-Laasonen vill inte tro att mötet är förgäves fast det känns motigt.
– Stämningen är sådan att jag känner på mig att vi är många som vill att vi lyckas. Vi spräckte ju trots allt gränsen på tio miljarder dollar till klimatfonden i dag, säger hon.
Det skedde då Belgien lovade 62,5 miljoner dollar och Australien 165 miljoner. Harri Laurikka säger att problemet inte är bristen på pengar.
– Tio miljarder är ganska mycket. Det blir svårt att hitta rätt ändamål för pengarna och att kanalisera dem dit de behövs mest akut.
Målet är fortfarande att ta fram ett globalt och juridiskt bindande avtal i Paris med en ambitionsnivå som kan bromsa klimatförändringen till 2 graders uppvärmning från förindustriell tid. Den brittiske klimatekonomen Nicholas Stern föreslog i måndags att avtalet inte ska behöva binda någon juridiskt.
– Man kan diskutera vilken modell som ger bästa resultat, men faktum är att förhandlingarna utgår enbart från vad vi kom överens i Durban 2011, alltså ett juridiskt bindande avtal. Prutar vi på det kan någon alltid påpeka att vi avviker från vad vi enats om förut, och det bara bromsar processen, säger Laurikka.
Klimatmötet ska pågå till fredag, men i praktiken är det kutym att parterna förhandlar åtminstone en natt övertid.