Fransk gloria över finskt mästerverk
För tio år sedan kunde hon inte ett ord finska. Nu har Gaïdig Dubois utforskat ett dolt kasusmönster så fullständigt att hon får priset för bästa pro gradu-avhandling i finska språket vid Helsingfors universitet.
När någon använder ett uttryck som hän väitti minua valehtelijaksi (hen påstod att jag är en lögnare) drar Gaïdig Dubois på munnen.
– Jag slås av tanken att det där är precis vad jag undersökte i min pro gradu-avhandling, säger hon.
Den som var vaken på skolfinskans grammatiklektioner kanske minns att ändelsen -ksi utmärker translativ, och att translativ är ett kasus som skildrar övergång från ett tillstånd till ett annat. Övergången är uppenbar i resultativsatsen isä maalasi talon punaiseksi (pappa målade huset rött), men osynlig i exemplet med lögnaren.
Gaïdig Dubois påvisade i sin magisteruppsats vid Helsingfors universitet att den osynliga förändringen existerar också där – inuti subjektets huvud.
– Rörelsen, förändringen sker uttryckligen i sinnet eller tankevärlden. Det är subjektet som upplever den, säger hon.
Fransyskan har myntat termen mentaalimuutosmuotti för translativ som skildrar subjektiv övergång i resultativa satskonstruktioner. På svenska kunde man tala om translativ med upplevd förändring.
Enligt Dubois är det upplevd förändring som skiljer den här formen från konstruktion med att-sats (hän väitti että olen valehtelija) och från participkonstruktion (hän väitti minun olevan valehtelija). Det har ingen tydligt påvisat förut även om professorn emerita Auli Hakulinen noterade skillnaden redan för 40 år sedan.
Superlativerna haglar
Ett nytt forskningsrön är långt mer än vad som förväntas av en magisteruppsats. Dubois arbete fick högsta betyg. Laudatur är ett exceptionellt betyg i pro gradu-avhandlingar i finska vid HU, också för språkbegåvningar med finska som modersmål. Vissa år får ingen toppbetyg. Dubois är den enda finskstuderanden vid HU som fick laudatur i år, och den första utlänningen på sju år.
– Det är så man kippar efter andan. Gaïdig lär sig teoribiten själv, gör en professionell analys och presenterar den klanderfritt. Jag har aldrig läst en lika enastående och intuitiv finska skriven av en utländsk studerande, säger professor Jaakko Leino som granskade uppsatsen.
- Ålder: 27.
- Familj: En underbar pappa och en underbar syster.
- Jobb: Undervisar franska i Helsingfors.
- Hem: I Helsingfors centrum.
- Språk: Talar franska, engelska, finska och tyska. Kan lite svenska och estniska, förstår spanska och italienska, men har glömt japanskan.
- På fritiden: Läser fransk litteratur för att hålla min franska i skick. Sjunger klassiskt och hänger med kompisar.
- Senaste bok jag läst: Journal d'un corps av Daniel Pennac.
- Favoritkasus i finskan: Translativ, trots allt.
Att Dubois därtill ringar in ett outforskat fenomen på ett av konstruktionsgrammatikens mest välutforskade områden är pricken över i:et.
– Hon säger att så här är det, och vi kan bara konstatera att hon tycks ha rätt. Det är hisnande, säger Leino.
På torsdag får Dubois priset för årets bästa finska språkgradu vid HU.
– Det känns fint men lite overkligt. Uppsatsen är bra, men är den faktiskt värd laudatur? Det vet jag inte, säger hon.
Dubois viftar bort min insinuation om att hon måste vara ett geni.
– Äsch, det är jag inte. Jag är noggrann och systematisk.
Antecknade i mobilen
När Gaïdig Dubois studerade resultativsatser i Pentti Holappas roman Ystävän muotokuva började translativ med upplevd förändring framträda.
– Jag tänkte att det vore kul att utforska.
Dubois började leta och samla på autentiska uttryck med den här konstruktionen, i böcker, på webben och i vardagssamtal.
– Genast jag hörde konstruktionen rusade jag efter min mobil och antecknade, säger hon.
Så en dag för fyra år sedan presenterade hon sin forskningsansats för de andra studerandena.
– En tjej tyckte att det lät häftigt, hon hoppades också hitta något nytt i sitt material. Jag var nog ganska nöjd, men euforin gick över på en dag.
Sedan följde dagar, månader och år då Gaïdig Dubois var upptagen med biämnesstudier och undervisning i franska. Det var först hösten 2013 hon skrev pro gradu-avhandlingen, på tre månader.
– Har man inget annat för sig ska det gå undan. Jag kunde skriva tills jag somnade klockan fyra på morgonen. Det känns komiskt att en text som blev till på det sättet får pris.
Svår och lätt finska
Att Gaïdig Dubois lärde sig finska var delvis en slump. Hon studerade engelska och tyska i Normandie, men det krävdes ett tredje språk. Universitetet i Caen har en institution för nordiska språk. Det blev finska då svenskan inte passade in i schemat.
– Före det visste jag inte ens hur finska låter, säger hon.
Dubois kom till Jyväskylä som utbytesstuderande hösten 2007. Efter ett läsår där och ett i Paris började hon vid Helsingfors universitet hösten 2009. Nu talar hon finska flytande, men söker efter vissa ord. Hon tror inte att hon fann sitt forskningsrön just för att hon studerade språket med en utomståendes ögon.
– Tar man bara avstånd och sätter sig in kan man nog ta reda på det här. Jag skulle vilja upptäcka något liknande i franskan.
Snarare var det extra jobbigt för Dubois att inte skriva på sitt modersmål.
– Det var så frustrerande att veta exakt vad jag ville säga, men inte kunna uttrycka det på skriven finska. Jag vet inte hur många nätter jag tänkte att jobbet redan skulle vara klart om jag fått skriva på franska.
Samtidigt, säger Dubois, är "det svåra finska språket" en myt.
– Jag blir chockad och arg när finnar säger att finska är svårt. Tror de sig vara oåtkomliga i en fästning? Finskan är ett systematiskt och spännande språk som inte påminner om någonting. Ordkonstruktionerna och de flesta kasus och böjningar är logiska. Med en bra lärare lär man sig snabbt.
Nåväl, hon tillstår ändå att det också beror på eleven, och hon ser sig själv som en analytisk elev. Hon brukade skriva ordlistor varje vecka och lära sig dem och grammatikreglerna utantill.
– Folk är olika, men ska man lära sig får man inte vara rädd. Det gäller att bekanta sig med språket och dess logik så öppnar det sig.
Dubois har undervisat i fyra år, men hon tänker också forska och skriva en doktorsavhandling.
– Jag vill inte bara forska eller bara undervisa, jag vill ha variation.
Helsingfors universitets finska, finskugriska och nordiska institution prisbelönar på torsdag Gaïdig Dubois (finska språket och kulturen) och Pauli Tapio (inhemsk litteratur) för läsårets 2013-14 bästa pro gradu-avhandlingar.