”Jag ska bli bättre på att inte synas”
Finländsk forskning visar att var femte 15-åring blivit vittne till våld i sin familj. Svenskspråkiga barn och unga bevittnar mer våld än finskspråkiga. På torsdag firar FN:s barnkonvention 25 år.
Varken kvinnor eller svenskspråkiga överlag har några skäl att slå sig för bröstet när en läser Polisyrkeshögskolans senaste undersökning om barns upplevelser av våld. Kvinnor närmar sig män i våldsamhet, och barn i svenskspråkiga hem ser och hör fysiskt och psykiskt våld i högre grad än barn i finskspråkiga hem.
– Fysiskt våld är vanligare på finskt håll. Men tillägger vi psykiskt våld som att föräldern svär åt barnet, tiger eller hotar med våld blir andelen högre för de svenskspråkiga barnen, säger Pia Rosengård-Andersson, sakkunnig i familjefrågor vid Folkhälsans förbund.
– Kanske finlandssvenskar vill ha så kallade städade rum och därför är verbalt respektlösa istället för att ta till fysiskt våld? Vi vill inte bli identifierade som fysiska våldsutövare men ser ett visst mått av sarkasm och cynism, också gentemot barn, som ett adelsmärke för intelligens?
Att kvinnor blivit våldsammare är, enligt Rosengård-Andersson, en tråkig jämställdhetsutveckling.
Samtidigt gläds hon åt de goda nyheterna: Allt färre barn upplever direkt fysiskt våld. Utvecklingen har varit positiv de senaste årtiondena. Även fysiskt våld som smisk i disciplinärt syfte blir sällsyntare.
– Segt upplysningsarbete har gett effekt i samhället. Det lönar sig inte att slå.
Trauman sätter spår i hjärnan
Över 11 000 12- och 15-åringar besvarade enkäten hösten 2013. För första gången ställdes också frågor om våld i samband med fritidsaktiviteter, våld mot familjemedlemmar på offentliga platser och benägenheten att berätta om våldet.
Resultaten tyder på att barn oftare ser familjemedlemmar utsättas för våld hemma än på offentliga platser, och om någonting sker är det framför allt mamma som barnet anförtror sig åt.
Den vanligaste orsaken till att barnet inte berättar är att händelsen inte upplevts som så allvarlig. Men nästan var femte lät bli att berätta för att hen inte vågat eller trott att det skulle hjälpa.
- I år är det 25 år sedan FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter. Det här uppmärksammas den 20 november. Över 190 stater, däribland Finland, har undertecknat avtalet.
- Dokumentet betonar alla barns lika värde och rättigheter, rätten till liv och utveckling, att få uttrycka sin mening och få den respekterad samt att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.
– En stor del av det våld som barn upplever sker i hens närmiljö och utförs av närstående. Barnet är beroende av och älskar sina föräldrar. Om någon av dem samtidigt är barnets största hot skapas ett fruktansvärt trauma som till och med sätter neurologiska spår i barnets hjärna.
– Professionella behöver bli bättre på att identifiera och hjälpa barn som ser eller hör våld i sitt hem. Latent våld är svårt att sätta fingret på men förvandlar snabbt ett hem, platsen för vila och trygghet, till enbart ett hus. Barnet blir i praktiken hemlöst.
Barn som osynliga vittnen
I höst ordnar Folkhälsan flera temadagar för bland andra lärare för att öka medvetenheten om att många barn bevittnar våld i sitt hem. Luciakampanjen fokuserar också på familjer som behöver extra stöd.
– Barnet har hittills varit osynligt i diskussionen om familjevåld. Länge ansågs kvinnan vara mannens egendom. De sista att bli befriade är barnen, säger Rosengård-Andersson.
På tisdag är det inofficiell premiär för Unga scenkompaniets barnpjäs Den Rasansfulla i samband med Folkhälsans temadag i Jakobstad.
- Unga scenkompaniets pjäs Den Rasansfulla bygger på den norska barnboksförfattaren Gro Dahles bilderbok "Sinna Mann" (”Den arge”, 2009).
- I pjäsen medverkar Annika Åman, Alexandra Mangs och Frank Furu. Harriet Abrahamsson står för regi och dramatisering. Paula Lehtonen har gjort videokonsten.
- Föreställningen visas i samband med Folkhälsans temadagar samt kan beställas till grundskolor och gymnasier.
- Officiell premiär den 5 december hos Unga scenkompaniet i Vasa.
Föreställningen kommer att turnera i lågstadieskolor och kan beställas till både grundskolor och gymnasier. Inget fysiskt våld förekommer på scenen. Skolorna får ett material med övningar som kan användas före och efter att gruppen sett pjäsen.
– Vi vill lyfta fram de barn som lever med våld i sin vardag. Och hjälpa dem som inte lever med det att förstå att det här är verklighet för många, tyvärr också väldigt unga barn, säger Alexandra Mangs som spelar barnet Boj.
Pia Rosengård-Andersson håller med. Hon upplever tonen i pjäsen som hoppfull och hoppas att skolorna ska våga ta in den.
– För de barn som lever i våldspräglade hem är det säkert tungt att se den för de har redan lärt sig att skämmas för sin situation. Å andra sidan kan de få bekräftelse för sina upplevelser, känna att de inte är ensamma och, förhoppningsvis, våga börja prata om dem.