Utökade bosättningar höjer insatserna
Motsättningarna kring de judiska bosättningarna i Jerusalem trappas upp. HBL rapporterar från östra Jerusalem där tålamodet tryter och oron för en ny intifada ökar.
JERUSALEM Grupper av kravallutrustade gendarmer patrullerar Silwans gränder, där utspridda stenar och tårgasbehållare vittnar om nattens sammandrabbningar.
– Var natt kryper den stickande doften av tårgas och skunkspray in i lägenheterna, säger Fakhri Abu Diab, som leder Silwans stadsdelsråd.
Silwan ligger i en dalsänka söder om Jerusalems gamla stadsmurar. I norr tornar Tempelberget och al-Aksamoskén upp sig. I nordöst är Oljebergets bergssidor täckta med urgamla judiska gravar.
Sluttningen ner från de heliga platserna har tagits över av israeliska bosättare som bedriver arkeologiska utgrävningar, med det uttalade syftet att stärka den judiska kopplingen till staden. Israeliska värnpliktiga och skolbarn gör obligatoriska besök här.
Med stöd från regeringen och amerikanska miljardärer köper judiska stiftelser genom bulvaner upp bostadshus inne i Silwan, som man fyller med israeliska familjer och bibelseminarister, som lever där skyddade av privata livvakter och poliser betalda av israeliska skattebetalare.
– Vad alla israeliska regeringar vill, är, enligt professor Menachem Klein, att isolera Jerusalem från Västbanken med ett band av bosättningar. Samtidigt uppmuntrar man direkt eller indirekt bosättare att slå ner sina bopålar i palestinska bostadsområden, framför allt de som ligger närmast Jerusalems heliga platser.
Upptrappad våldsspiral
Tillbaka i Silwans gränder pekar Abu Diab mot ballongen som svävar över oss med en övervakningskamera och andra kameror på tak och husväggar.
– Det enda borgmästaren har att erbjuda oss är mer övervakning, fler poliser, mer tårgas.
Den israeliska polistalesmannen Mickey Rosenfeld bekräftar.
– När det drar ihop sig till kravaller kan vi följa rörelserna i området, var folk samlas, vart de är på väg, från vilka hus de kommer.
Silwan är ett centrum för den senaste tidens oroligheter i Jerusalem, som redan börjat sprida sig till Västbanken, till norra Israel och även Tel Aviv.
En annan krutdurk är Shuafat i norra Jerusalem. Det var här kravallerna började redan i somras efter att israeliska ungdomar gripit en palestinsk tonåring, Muhammed Abu Khudair, och bränt honom levande.
Kidnappningen sades vara en hämnd för mordet på tre liftande israeliska ungdomar på den ockuperade Västbanken. Dessa våldsdåd ingick i den våldsspiral som ledde fram till sommarens Gazakrig.
– Israel talar om fred. Men hur kan det bli fred när de bygger bosättningar och dödar våra söner? säger Ishak Abu Khudair, ordförande i det lokala rådet i Shuafat.
Protester
Brännpunkten för protesterna är den spårväg som binder samman västra Jerusalem med bosättningarna öster om Shuafat, och som ses som en symbol för den israeliska ockupationen.
– De säger att spårvägen i lika hög grad är till för att serva oss, säger Abu Khudair. Men hur kommer det sig då att den står stilla på lördagar och judiska helger, när vi skulle behöva den.
Efter sexdagarskriget 1967 beslagtog Israel tre fjärdedelar av Shuafats mark, som sedan bebyggts med israeliska bosättningar och genomfartsvägar.
Ytterligare mark har konfiskerats för att bygga ut den religiösa bosättningen Ramat Shlomo, som ligger bara ett stenkast från Shuafat. Utbyggnaden lades på is efter skarpa protester från den amerikanska administrationen, men är nu aktuell igen.
– Israel har stulit min familjs mark för att bygga Ramat Shlomo, säger Manuel Issa, en fackföreningsman bosatt i Shuafat.
Vi står bland de åttioåriga olivträd som Issas förfäder planterat. Han pekar på en byggnad i utkanten av bosättningen.
– Se på den där skolan, den är byggd på min familjs mark, säger han. De säger att det är statlig allmän mark. Men vi har dokument som visar att den är vår.
– Israelerna bygger ut Ramat Shlomo för att hindra oss att bygga bostäder som vi behöver. Shuafat är omringat av judiska bosättningar: Ramat Shlomo, French Hill, Pisgat Zeev, Neeve Yaakov, säger Issa.
Men invånarna i Ramat Shlomo förstår inte den stora politiska och diplomatiska uppståndelsen. De ser byggprojektet som en naturlig utvidgning av det barnrika och svårt trångbodda området – där tiobarnsfamiljer inte är något ovanligt.
– Området byggdes för bostadslösa och för familjer med minst åtta barn. Invånarna här är djupt religiösa, de intresserar sig inte för politik.
Minst åttio procent av dem har aldrig ens tänkt på om de bor i östra eller västra Jerusalem, säger Ezra Berger, ledare för det lokala stadsdelscentret och en av de tongivande i Ramat Shlomo.
Den heliga staden
• Östra Jerusalem erövrades tillsammans med Västbanken från Jordanien i sexdagarskriget 1967.
• Samma år utvidgades Jerusalems stadsgränser och inkorporerade 27 arabiska byar.
• Israel ser hela detta område, cirka 70 kvadratkilometer, som Israels ”fullständiga”, ”odelbara” och ”judiska” huvudstad.
• Palestinierna ser östra Jerusalem som den framtida huvudstaden för en palestinsk stat.
• Jerusalems status, särskilt suveräniteten över de heliga platserna, har varit en knäckfråga i alla förhandlingar som förts mellan Israel och palestinierna.
• Av östra Jerusalems cirka 450 000 invånare är närmare 200 000 judar som lever i israeliska bosättningar/stadsdelar.
• Av 260 000 palestinska araber i östra Jerusalem är fem procent israeliska medborgare. Övriga palestinska invånare har ett uppehållstillstånd som kan dras in om de lämnar Jerusalem en längre tid.
• Mellan åren 1987 och 1993 pågick den första intifadan i de palestinska områdena. Den andra intifadan pågick under åren 2001 till 2005.