Lipponen hörs om skolsvenskan
I dag ordnar Riksdagens kulturutskott ett offentligt hörande med anledning av medborgarinitiativet om att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan. HBL hörde två av utskottets experter i förväg.
Förra statsministern och ordföranden i delegationen för Svenska.nu, Paavo Lipponen, vill att Finland behåller svenska som obligatoriskt språk. Han skulle gärna främja och utveckla skolsvenskans roll och göra det lättare för finska elever att våga tala svenska.
– De som kan svenska har en stor fördel när det gäller samarbete mellan Finland och de skandinaviska länderna. Arbetslösa ungdomar i Finland kan få arbete i Sverige om de bara kan svenska. Personligen tycker jag att man borde öka språkundervisningen i grundskolorna från så tidiga årskurser som möjligt. Eleverna borde inte välja bort svenskan. Problemet överallt i Europa är att man väljer bort viktiga språk.
Lipponen betonar också den historiska bakgrund som Finlands tvåspråkighet har.
– Man talar ganska mycket om klasskillnader. Det här är ett bra exempel på det i vårt samhälle. Det finns också en slags identitetskris kring det här i landet. Speciellt pojkar brukar ha ett större problem med attityderna till svenska, säger Lipponen.
– Mest handlar attityderna om att man inte vågar prata. Det måste vi göra någonting åt. Vi borde utveckla de muntliga kunskaperna bland ungdomar så att de vågar prata mer. Det viktigaste är att man inte bara pratar om initiativet, utan om hela problematiken kring svenskan. Varför har man gjort ett så stort problem av detta?
Lipponen godtar inte påståendet att undervisningen i svenska står i vägen för inlärningen av andra språk, till exempel ryska.
– Engelska är lättare att lära sig utanför skolan än svenska. Och visst pratas det om hur viktigt ryska är, speciellt i sociala medier, men frågan är om det finns tillräckligt stort intresse för att lära studenter ryska?
För Heikki Orsila, vice ordförande i Vapaa kielivalinta ry, är huvudargumentet mot obligatorisk svenska helt enkelt att språket inte är ett lika viktigt skolämne för alla elever i Finland – speciellt inte om det finns otillräckligt med pengar för att studera något annat språk.
– Budgeten är inte så stor, men det är kanske inte den största frågan. Jag vill hellre betona förändringar som diversifierar språkstudierna genom att öka frivillighet. Frivillighet skulle också i sin tur öka viljan att studera svenska, i motsats till att bli tvingad att lära sig svenska. De elever som inte vill lära sig svenska gör att de i klassen som vill lära sig lider. En lösning skulle till exempel vara olika nivåer. Det som vi egentligen vill är att undervisningen i svenska språket skulle vara helt frivillig.
Orsila erkänner inte vikten av den historiska bakgrunden, och vill inte använda det som ett giltigt argument.
– Identitetsfrågan är individens personliga val. Nationen är inte den som identifierar sig med något. Visst finns det människor som identifierar sig genom språk. Den största delen av finländarnas identitet är inte alls kopplad till språkgränser. Om svenskans position i dag börjar motiveras med historia, då tappar vi bort riktningen mot framtiden.
I oktober ringde Hufvudstadsbladet till de sjutton medlemmarna i kulturutskottet. I HBL:s rundringning sa fem ledamöter i utskottet att de stöder initiativet. Sex ledamöter stödde inte initiativet utan ville behålla den obligatoriska svenskan. Fem ledamöter ville ännu inte säga sin åsikt. HBL fick inte tag på en, som dock tidigare meddelat att hon inte stöder initiativet.