Omstridd omröstning delar det katalanska folket
I dag går en del av katalanerna till valurnorna för att säga om de vill ha en självständig stat. Den omstridda omröstningen har lett till att klyftan mellan regeringen i Madrid och regionregeringen i Barcelona bara har blivit djupare.
BARCELONA – Jag är katalan – inte spanjor.
Den 18-åriga ingenjörsstuderanden Alex Jordá, som sitter och äter sen frukost med sina studiekompisar på en bänk på Plaça de Castella i Barcelonas gamla stad, tvekar inte en sekund när jag frågar hur han ser sig själv.
– Det spanska och det katalanska är skilda kulturer. Och jag vill ha ett självständigt Katalonien.
Jämngamla studiekompisen Alba Ibányez är lika säker hon också.
– Det handlar också om pengar. Den spanska regeringen behandlas oss dåligt och tar mera pengar än vi får tillbaka. Det är som om ett gäng kompisar går ut för att äta skaldjur och så är det en av dem som knappt får några skaldjur alls men måste betala mera än de andra.
Artur Riero är däremot inte så säker, varken på om han alls ska rösta eller om han vill ha självständighet.
– Fast det känns nog som om folk tittar snett på en i andra delar av Spanien när man säger att man kommer från Katalonien.
Dagens omröstning är omstridd. Den skulle ursprungligen vara en rådgivande folkomröstning, men den spanska regeringen drog frågan inför grundlagsdomstolen som i mitten av oktober förbjöd processen för att få överväga frågan – något som kan ta månader.
Då bestämde den katalanska regeringen med premiärminister Artur Más i spetsen att i stället organisera något de kallar en skriftlig opinionsmätning, där frivilliga ställer upp som valfunktionärer. Men inte heller den fick godkänt utan grundlagsdomstolen har förbjudit den också – något Kataloniens regering inte godkänner. Nu har den i stället dragit den spanska regeringen inför rätta för att den kränker katalanernas yttrandefrihet.
Språk och ekonomi
Det är särskilt två beslut som har retat upp katalanerna, säger finlandssvenska Johan Häggman som jobbar med flerspråkighetsfrågor i Bryssel och är expert på Katalonien.
– Grundlagsdomstolen underkände deras undervisningssystem där alla ämnen i alla skolor undervisas på katalanska – också där 95 procent är spansktalande.
Häggman säger att det andra är det autonomiavtal som omförhandlas vart femte år men där regeringen i Madrid inte gick med på katalanernas krav på att till exempel få börja bestämma om sin egen ekonomi på samma sätt som baskerna gör. Enligt Häggman tycker katalanerna att regeringen i Madrid lämnar dem i skymundan då beslut fattas om investeringar.
– Det nätverk av höghastighetståg som byggts utgår helt från Madrid, inte från Barcelona. Flygplatserna i Madrid och Barcelona var tidigare lika stora, men nu är den i Madrid dubbelt så stor.Bakgrund
- Katalonien har varit en del av Spanien sedan 1400-talet. Katalonien som enhet har en historia som sträcker sig tillbaka över tusen år.
- Under Franco-diktaturen avskaffades den autonomi området hade haft och bruket av katalanska motarbetades. Då demokratin återinfördes återfick Katalonien sin autonomi, men den är inte lika vidsträckt som till exempel Baskiens.
- Kataloniens yta utgör 6,5 procent av Spaniens.
- Befolkningen är 7,5 miljoner, vilket är 16 procent av den spanska befolkningen.
- De officiella språken är spanska och katalanska. Katalanska talas som hemspråk av omkring 30 procent av befolkningen, men andelen ökar hela tiden eftersom skolundervisningen går nästan helt på katalanska.
- Ekonomiskt sett är Kataloniens betydelse för Spanien stor. I fjol stod Katalonien för cirka 20 procent av Spaniens bnp, så det skulle innebära en stor ekonomisk förlust om Katalonien skulle träda ut ur Spanien.
Budgeten för 2015 har kallats eldfängd i det här avseendet: den andel av investeringarna från den spanska budgeten som går till Katalonien är 9,5 procent, vilket är den lägsta andelen på 17 år.
"Lagar är inte eviga"
En som inte vill ha självständighet men nog en omröstning, är småbarnspappan Manel Oliva Mascarell som gungar med sina barn i duggregnet i en lekpark i Barcelonas gamla stadskärna.
– Det är fel att omröstningen inte tillåts. Det handlar om folkets frihet att uttrycka sig. Det tog en gång i tiden ett år att skriva grundlagen och den kan inte vara evig, den måste kunna ändras då samhället ändras, säger Oliva Mascarell.
– Jag är ingen vän av tanken på självständighet, även om det finns problem i hur pengarna fördelas mellan Katalonien och resten av Spanien. Det här är ändå inte ögonblicket för att skapa nya gränser – vi lever i en global värld där olika kulturer måste respekteras.
Också Gerard Mateu vill att olikheten ska respekteras och för honom skulle det ske lättare i ett självständigt Katalonien.
– I mindre stater är det lättare att föra en dialog. Katalanerna har alltid varit ett folk som är mer öppet för omvärlden än Spanien, som stänger in sig, säger han samtidigt som han försiktigt radar flaska efter flaska i ett hål i väggen. Den gamla byggnaden med hålet i väggen ska renoveras ekologiskt för att bli ett kollektiv av arbetsrum.
"Som en maskerad"
Dagen innan strålade solen nordisk sommarvärme över Barcelona, men högarna av prasslande löv och de kala trädgrenarna i parken intill Kataloniens regionalparlament skvallrade om att hösten kommit också hit. Här träffar vi Mireia Canals, parlamentsledamot för regerande center-högerpartiet CiU, som hade som vallöfte 2012 att ordna en folkomröstning om det vinner. Att processen nu förbjudits av Madrid gör henne upprörd.
– Det handlar om människors frihet att uttrycka sina åsikter, om demokrati. Det vi har nu är en brist på dialog, där vi inte får gehör för våra krav.
Hon hänvisar till den senaste förhandlingen av autonomiavtalet och tycker att Madrid svikit löften om att beakta katalanernas krav.
– Det känns som om det skulle vara en maskerad. Det känns illa hur de ljuger och inte har någon respekt för oss, säger Canals och fortsätter:
– Vårt förhållande med Spanien är över. De representerar inte längre katalanerna och nu måste vi sätta oss ned och diskutera ordentligt.
De katalanska kraven på självständighet ses med rädsla i Madrid inte bara för att de hotar landets stabilitet tror Canals, utan för att de är ett tecken på det växande missnöjet med eliten.
– Det är skrämmande för att det här också är en reaktion mot etablissemanget.
Vad som händer efter dagens omröstning vet hon inte – men att processen inte är över står klart.
– Ett alternativ är att ordna en omröstning som godkänns som laglig och sedan fråga folket, ett annat är att förhandla med den spanska regeringen. Ett tredje alternativ är att det blir nyval i Katalonien.
Opinionsmätningar visar att självständighetsivrarna kunde få ett till och med starkare mandat än tidigare – med mer hårdnackade vänsterpartiet ERC som tippad valsegrare. Det skulle inte betyda någon lättare förhandlingspartner för Madridregeringen – tvärtom.
"Allt det här är mitt hem"
På kvällen har höstkylan slagit till, men inne på medborgarorganisationen Societat Civil Catalanas huvudkvarter är det svettigt trots att luftkonditioneringen snurrar för fullt. Det är den sista presskonferensen som ordnas av motståndarna till omröstningen och det är smockfullt av både lokala och utländska medier när vice ordförande Joaquim Coll läser upp en deklaration där han vädjar till katalanerna att inte rösta.
– Vi ber de katalaner som inte vill bryta med resten av Spanien att ni inte deltar i processen som enbart är ett propagandainstrument för självständighetsivrarna.
I en intervju för HBL säger Susana Beltrán, en annan av vice ordförandena, att det är en sorts utpressning att säga att man vill gå sina egna vägar genast då man är av olika åsikt.
– Alla är oense med regeringen ibland om ekonomi och om politik, men det betyder inte att man har rätt att kräva utträde ur nationen. Vi måste kunna diskutera med varandra om de här sakerna.
Susana Beltrán tycker som den spanska regeringen att det handlar om en olaglig process: en del av Spanien kan inte fatta beslut som berör hela nationen.
– Det är ju fråga om Spaniens territorium och då borde frågan avgöras av hela Spaniens befolkning, inte bara en del.
Och sedan blir hon passionerad:
– Det här är vårt hem, det är vårt liv. Vi gör inte skillnad på de olika delarna av vårt hem heller – inte kan en del av hemmet plötsligt förklara sig självständig. Allt det här är mitt hemland.