"Vad skulle vi ha i svenska vatten att göra?"

BALTIJSK/KALININGRAD – Ubåten i Sverige? Haha! Den har vi hört talas om! Har svenskarna inget nät som kan fånga den? säger Vladimir (70) och plirar retfullt.

Han står vid kajen i Baltijsk och metar mört, ordentligt utrustad i dunjacka, toppluva och fingervantar. Det blåser en hård kuling från Gdanskbukten och längre ut i havet fräser vitt skum på vågtopparna. På andra sidan kajen ligger flera örlogsfartyg förtöjda – i Baltijsk är en av den ryska Östersjöflottans två flottbaser förlagd. Under sovjettiden var detta en stängd stad, som man fick besöka endast efter att ha godkänts av KGB. Hela Kaliningrad var en gränszon och särskilda regler gällde för att röra sig här.

Enligt spekulationerna i Sverige är det möjligen hit som den försvunna ubåten bogserades – om den finns. Ingen i Baltijsk tror på teorin.

– Om där fanns någon ubåt så är det klart att det inte var vi. Jag gjorde min värnplikt i flottan i sju år. Jag tror inte att de skulle ha gjort ett sådant misstag, säger Vladimir, som inte vill uppge sitt efternamn.

"Ni skyller alltid på oss"

Vi åker ut mot basen som man inte får besöka utan specialtillstånd. I en av portarna talar vi med några marinsoldater som inte vill säga vad de heter. Stämningen är dock avslappnad. När jag talar om att vi är intresserade av bakgrunden till ubåtsjakten i Sverige brister alla ut i gapskratt.

– Klart att det inte var vi. Det har blivit rutin i väst att skylla allt på oss. Ni får ju tro vad ni vill, i era ögon är Ryssland alltid skyldig. Vi är trötta på att ständigt bli anklagade för allt mellan himmel och jord, säger Oleg, en av soldaterna.

Inne i Baltijsk stöter vi på en hel grupp svartklädda kadetter som står och röker i väntan på att gå på en gemensam lördagskonsert. De låter sig gärna fotograferas, även om de inte vill säga vad de heter.

– Nejdå, vi har inte hört om ubåten säger en av dem och samtidigt brister de allihop ut i skratt.

– Ryssland har ju sagt att det inte var vår ubåt. Alltså var det inte vi.

Tredubblad lön

De här kadetterna har skrivit på kontrakt för flottan i sju år. Därefter har de möjlighet att fortsätta. Alla är nöjda med lönen och arbetsförhållandena.

– De tredubblade vår lön för några år sedan. Nu för tiden tjänar vi ungefär tvåtusen dollar i månaden. Om man tjänar mer än tio år får man gratis bostad. Själv tänker jag fortsätta – framtidsutsikterna är goda, säger Aleksej.

Enligt taxichauffören Viktorija är flottisterna den bäst betalda yrkesgruppen i staden.

– Soldaterna har det väldigt bra nu. De kör omkring i Audi- och Mercedesbilar.

Taxichauffören Aleksej Petrovskij (31) säger att det är uppenbart vad ubåtsjakten i Sverige egentligen handlar om.

– Ett barn kan förstå att det är USA som har provocerat fram den här situationen för att ytterligare försämra relationerna mellan Ryssland och väst. Atmosfären var spänd sedan tidigare, nu är den ännu värre. Det är inte Sveriges fel, jag tror inte att Sverige har något med den här saken att göra. Det är USA som blandar in sig överallt, försöker ta över Ukraina och tvingar EU att dansa efter sin pipa.

Exakt hur USA skulle ha fått svenska armén att under enormt pådrag finkamma Stockholms skärgård vet inte Aleksej Petrovskij. Han vet bara att det är "en provokation".

– USA vill egentligen ha krig mot Ryssland.

Få ubåtar i Kaliningrad

Inne i Kaliningrad ligger en gammal ubåt från 1968 förtöjd invid marinmuseet. Igor Astafev, pensionerad sjöman, ansvarar för dess underhåll. Som ung tjänade han i flottan i ­Baltijsk och Kronstad.

– Nästan alla ubåtar i Östersjöflottan finns i Kronstadt utanför S:t Petersburg, det är där all service görs. Till Baltijsk löper de bara in då och då, sedan åker de ut igen. Därför tror jag inte på de svenska teorierna att ubåten skulle ha bogserats hit. Jag tror över huvud taget inte att det fanns någon ubåt i svenska vatten, vad skulle vi ha där att göra? Det känns helt osannolikt. Det är andra tider nu.

Som gammal flottist är Astafev glad över att ryska flottan i dag har betydligt större resurser än tidigare.

– På 1990-talet skars våra ubåtar upp och blev metallskrot. Vi trodde att amerikanerna var våra vänner. Men det visade sig snart att de struntar i oss. Nu tillverkas det nya ubåtar. Putin gör helt rätt, det är tack vare honom som armén har återfått sin prestige, säger Igor Astafev och kliar skeppshunden Kuzia, en rödfärgad blandrashund, bakom örat.

Hunden är en del av manskapet. I halsbandet hänger flottans medalj.

Längs kajen promenerar Olga Berezutskaja (48) tillsammans med sitt femåriga barnbarn Anna Krot. Hon skrattar högt när jag frågar om ­ubåten och gör en gest ut över vattnet.

– Kanske ubåten är där? Vem vet? Det spelar ingen roll vad vi säger för ingen vill diskutera med oss, alla bara anklagar. Jag röstade inte på Putin men i dag skulle jag göra det. Han tvingar omvärlden att respektera Ryssland.