Ukrainas nya parlament kan överraska
Ukraina har fått ett nytt parlament, där majoriteten är proeuropeisk. Valresultatet är i en enorm seger för president Petro Porosjenko. Men parlamentet har aldrig haft så många nya invalda, vilket kan betyda oväntade vändningar – inklusive för presidenten själv.
Det bästa med val i Ukraina är att man aldrig vet resultatet på förhand. Det var min spontana tanke när jag såg de första vallokalsundersökningarna droppa in.
Att Porosjenkos parti skulle ligga i täten med drygt 20 procent var väntat. Däremot var det en överraskning att det nya partiet Samopomitj eller Självhjälp skulle göra en sådan frammarsch i sitt första val. Med 13-14 procent ligger det trea och passerade populisten Oleh Ljasjkos Radikala partiet med hästlängder. Ljasjko, som försökt göra sig ett namn på att klå upp misstänkta separatister och lägga ut de så kallade förhören på nätet, fick bara drygt sex procent. Extremhögerpartiet Svosboda ligger på samma nivå. Sittande premiärminister Arsenij Jatsenjuks Folkfronten fick drygt 20 procent, hack i häl efter Porosjenkoblocket.
Än har vi inte det slutgiltiga valresultatet, men Porosjenko kan hur som helst dra en lättnadens suck. I den nya Radan (ukrainska parlamentet) kommer han att ha ett betydande stöd för sin strävan att närma Ukraina EU.
En stor del av nästa parlament består av helt nya folkvalda, personer som inte är en del av det gamla politiska etablissemanget. Det är bra för Ukraina. Politiken har hittills styrts av oligarkerna som grundar nya partier enligt behov. I bästa fall har vi nu sett en förändring, även om oligarkernas inflytande naturligtvis fortsättningsvis är starkt.
Valresultatet betyder också att överraskningar kan ske, framför allt för Porosjenkos del. Han är en del av det gamla etablissemanget, van vid att agera med människor han känner sedan förr och som är kopplade till varandra genom olika lojalitetsband. Nu får han ett helt parlament som kommer från en annan verklighet. Många av de invalda har på förhand deklarerat att deras viktigaste uppgift är att bevara arvet efter Majdan.
– Det här valet handlar inte om politiska ideologier. Det handlar om Ukrainas överlevnad. Vad gör vi med ideologier om Ukraina slutar existera som stat? sade nummer fyra på Självhjälps lista, Oksana Syroid, när jag intervjuade henne i Kiev.
Syroid har tidigare sagt att Porosjenko beter sig som en kejsare och kritiserat honom för att han inte genomför tillräckligt omfattande reformer. Hennes ultimata mål är att helt och hållet likvidera de högsta domstolarna och bygga upp dem på nytt från grunden. Syroids parti Självhjälp kommer troligen att vara en påle i köttet för Porosjenko, vilket är precis vad han behöver. Det är lätt att skjuta på reformer så länge kriget pågår.
Det nya ukrainska parlamentet har flera ytterst svåra uppgifter framför sig. Man måste få ett slut på kriget i östra Ukraina, återanknyta de separatistkontrollerade delarna till landet och rädda den ukrainska ekonomin. Landets bnp kommer att minska med mellan 7 och 10 procent i år, gaskonflikten med Ryssland är fortfarande inte löst och grivnan har fallit med 11 procent.
Ukrainas problem har länge varit att det är ett land med ett starkt civilsamhälle – åtminstone när det gäller organiserade protester – men en svag stat.
Det är främst en sak som oroar mig, nämligen att inget av de segrande partierna har talat om hur de ska överbrygga den avgrundslika förtroendeklyftan mellan Donbass och resten av landet. Ingen verkar tycka att det är viktigt. Och just den saken oroar mig ännu mer.
Det tyckte man heller inte efter segern på Majdan. Sedan gick det som det gick.