”Tvåspråkigt Närpes är ingen katastrof”
Enligt justitieminister Anna-Maja Henriksson finns det ett visst egenvärde med enspråkigt svenska kommuner. Frågan är om det finns en enda kvar på fastlandet om några år – och hur många tvåspråkiga kommuner som då kommer att ha svenska som majoritetsspråk.
Peter Andersén, förvaltningsdirektör i Närpes, tror inte att det blir något problem att översätta vägnamn som Åbbeltåget, Kambvägen och Strandgärdståget till finska.
– Vi är kreativa, det klarar vi. Betydligt svårare skulle det vara att fylla ett stort hål i budgeten.
Som ett resultat av statsandelsreformen ansöker Närpes om att bli en frivilligt tvåspråkig kommun, eftersom det bara är tvåspråkiga kommuner som hädanefter får språkbaserade statsbidrag.
För Närpes del betyder den nya statusen en del utgifter, men de är små i proportion till statsandelarna på två miljoner. Andersén uppskattar att det finska tillägget på vägskyltarna är en engångsutgift på 200 000 euro medan översättningsarbetet inom staden kommer att kosta 100 000 per år.
I en tvåspråkig kommun ska fullmäktiges föredragningslistor och protokoll vara på båda språken, och minoritetsspråket ska ha en egen sektion inom bildningssektorn.
– Det mesta erbjuder vi redan på finska. För några år sedan frågade vi de finskspråkiga barnens föräldrar om de vill ha en egen skola i Närpes. De bor på ett ganska utspritt område och föredrog i stället att barnen går i skola i grannkommunerna, som vi köper tjänster av, säger Andersén.
Stadsdirektör Hans-Erik Lindqvist tror inte att man i praktiken kommer att märka någon större skillnad mellan det enspråkiga och det tvåspråkiga Närpes. När en statlig myndighet skickar skrivelser till en enspråkig kommun ska det enligt lagen ske på kommunens språk, till en tvåspråkig kommun på båda språken. Närpes förutsätter även framöver att staden får en svensk version av dokument och cirkulär.
– Rent principiellt kunde man tänka sig att det är lättare att hålla fast vid det kravet när man är en enspråkig kommun. Men redan nu har det visat sig svårt, jag tror inte att tvåspråkigheten har någon större inverkan, säger Lindqvist som senast klagade på regionförvaltningsverkets finska kommunikation.
Kommuner förlorar
Ett tvåspråkigt Närpes innebär att det bara finns två enspråkigt svenska kommuner på fastlandet, Larsmo och Korsnäs. Kommundirektör Anita Ismark i Korsnäs räknar med att statsandelarna för basservice minskar med nästan 445 000 euro nästa år.
– Som tvåspråkig kommun skulle Korsnäs kommun få ungefär 500 000 euro mer i statsandelar.
I Larsmo beslöt fullmäktige 2012 att kommunen inte ansöker om att få bli tvåspråkig. Enligt kommundirektör Gun Kaptens betyder det att man nu går miste om en miljon i statsandelar.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson säger att SFP ända in i det sista kämpade för att behålla den gamla modellen, där antalet svenskspråkiga invånare i åldern 6–15 år påverkar de språkbaserade statsandelarna.
– Men vi vann inget gehör. Därför var det nödvändigt att ge kommunerna en chans att ansöka om frivillig tvåspråkighet, förklarar ministern den lagändring som Närpes nu utnyttjar.
Efter kommunreformen är sannolikheten stor för att vi inte har en enda enspråkigt svensk kommun på fastlandet.
– Det finns ett visst egenvärde med enspråkigt svenska kommuner. Men det är ingen katastrof att Närpes blir tvåspråkigt eftersom svenskan är så oerhört stark där.
Henriksson säger ändå att färre entydigt svenskspråkiga förvaltningar ställer högre krav på de förtroendevalda, på alla nivåer.
– Vi vet att förvaltningslösningarna påverkar språkets framtid.
”Kritiska massan krymper”
Rurik Ahlberg, kommundirektör i Korsholm, jobbar aktivt för att Finland också ska fungera på svenska.
– Som kommun kommunicerar vi på svenska med statliga myndigheter. Vi försöker vara konsekventa och vi ger till exempel alla utlåtanden på svenska. Om det kommer in en begäran om utlåtande på finska ber vi om att få den på svenska in-nan vi besvarar den.
Han ser inte att de enspråkigt svenska kommunerna är avgörande för förvaltningskunnandet på svenska. Det viktiga är att det finns kommuner som använder svenska i förvaltningen.
– För det behövs kommuner med stadig svenskspråkig majoritet. Om fusionsplanerna förverkligas skulle bara en eller två ha det i Österbotten.
Större kommuner har förstås fler möjligheter att ta hänsyn till språkliga aspekter, men enligt Ahlberg räcker det knappast.
– Det blir en uppgift för ett fåtal att upprätthålla hela det svenska förvaltningskunnandet i Finland. I Österbotten är vi nu ändå så många att vi är en kritisk massa. Med färre aktörer krymper massan för att till slut försvinna.