Avfallsfrågan svår för Fennovoima
Slutförvaringsbolaget Posiva är redo att i mån av resurser, mot ersättning, ställa sin kunskap till Fennovoimas förfogande. Men ska Fennovoimas kärnavfall begravas i Olkiluoto måste bolaget vara överens med konkurrenterna Fortum och Industrins kraft.
Innan Fennovoima nästa sommar kan lämna in sin ansökan om att få börja uppföra sitt kärnkraftverk i Pyhäjoki återstår många frågor att lösa. Först av allt måste riksdagen i december säga ja till bolagets kompletterade principtillstånd. Den debatten pågår intensivt just nu.
Men för att tillstånd att börja bygga ska beviljas måste Fennovoima också kunna redogöra för vad bolaget tänker göra med det högaktiva, utbrända kärnbränslet. Visserligen tar det tiotals år innan en slutförvaring blir aktuell, men Fennovoima måste kunna redogöra för sina planer för kärnavfallet redan i byggnadsskedet.
Vid den pressträff Fennovoimas nya vd Toni Hemminki ordnade i onsdags konstaterade han att bolaget redan undersöker var det låg- och medelaktiva avfallet kunde placeras och slutförvaras på kraftverksområdet. Men för det högaktiva avfallet finns ännu inget lösningsförslag.
– Vi väntar på det politiska beslutet och sedan kan vi diskutera med Posiva, var Hemminkis budskap.
Då Fennovoima inledde planeringen av sitt nya kärnkraftverk var planen att slutförvara kärnavfallet i Posivas slutförvar i Olkiluoto. Men där sade Posivas ägare Industrins Kraft TVO och Fortum blankt nej. Det finns plats bara för det egna avfallet i Euraåminne.
- Det avfall Posiva ska slutförvara i Olkiluoto är högaktivt utbränt kärnbränsle. Det är det avfall som är det mest svårhanterliga och det måste isoleras i minst 100 000 år.
- I samband med slutförvaret byggs en inkapslingsanläggning för de radioaktiva kapslarna.
- Drygt två tredjedelar av allt kärnavfall uppkommer under kraftverkets drift. Då är det frågan om låg- och medelaktivt avfall.
- Det lågaktiva avfallet behöver ingen strålskärmning. Det kan därför transporteras och förvaras i vanliga containrar av stålplåt. Det medelaktiva avfallet måste däremot strålskärmas och gjutas in i behållare av betong eller stål vid kärnkraftverken. Förvaringstiden är minst 500 år.
- De finländska kraftbolagen har lager för låg- och medelaktivt avfall i samband med kraftverken.
Inte heller den arbetsgrupp Näringsministeriet tillsatte för att behandla frågan kunde hitta någon lösning. En andra slutförvarsort i Finland är ett acceptabelt alternativ, slog arbetsgruppen fast.
Enligt Hemminki har situationen förändrats. Fennovoimas behov av slutförvaringsutrymme har minskat efter att bolaget nu bygger ett mindre kärnkraftverk än ursprungligen planerat.
Slutförvaret ägarfråga
Posivas vd Reijo Sundell tar inte ställning till vems avfall som får plats i slutförvaret i Euraåminne. Posiva fattar inte det beslutet, det är en ägarfråga, påpekar han. Det budskapet gav han också då han i veckan träffade Hemminki i riksdagens miljöutskott.
– Men expertis kan vi erbjuda, mot ersättning, till exempel då det gäller val av plats för slutförvaringen.
Innan Posiva beslöt att placera slutförvaret i Olkiluoto undersöktes fem andra möjliga placeringar i Finland. Lovisa var en möjlighet, men också Kuhmo, Sievi, Hyrynsalmi och Äänekoski. Rent geologiskt hade de här orterna passat bra, men kommunerna ville inte ha slutförvaret, minns Sundell.
Han har ingen uppfattning om huruvida Posiva är redo att sälja det forskningsmaterial som tagits fram för de här orterna, men påminner om att kommunerna fortfarande har beslutanderätt i frågan.
– Det finns mer än hundra platser i Finland som fyller de krav som ställs på en slutförvaringsort, det visar Finlands geologiska karta. Så platser finns det, men det saknas politiska beslut, säger Sundell.
Snart aktuellt
Posivas vd påpekar att det är lättare att bygga ett slutförvar på en ort där det också finns ett kärnkraftverk. Där har kommunen redan sagt ja till kärnkraften och där vet invånarna vad det handlar om.
Att Fortum och TVO slog sig ihop och beslöt att placera kärnavfallet i Olkiluoto ser han som logiskt. Det uppstår mera avfall i Olkiluoto än i Lovisa, eftersom Fortum (då Imatran Voima) fram till 1993 kunde transportera sitt högaktiva avfall tillbaka till Sovjetunionen och Ryssland. Transporterna mellan Lovisa och Olkiluoto fungerar bra sjövägen, eftersom båda orterna har hamnar.
– Det lämpligaste förvaringsstället som har lättast att bli godkänt är alltid kraftverksorten, säger Sundell.
Det första högaktiva utbrända kärnbränslet ska enligt planerna begravas i Olkiluoto i början av 2020-talet, alltså drygt 40 år efter att kärnkraftverken tagits i bruk. Ungefär samtidigt planerar också Sverige att börja använda sitt slutförvar på kraftverksorten Forsmark.