Rinne och Stubb som hund och katt
När Jutta Urpilainen (SDP) och Jyrki Katainen (Saml) gjorde allt för att ge sken av ett lyckligt äktenskap har SDP under Antti Rinnes ledning tagit den märkliga rollen av oppositionsparti inom regeringen.
Antti Rinne knarrar närhelst han kommer åt. Först var det regeringens klumpigt genomförda nedskärning av barnbidragen, så följde kärnkraftsbeslutet och nu senast ståhejet kring Anders Borg.
I alla tre fallen har statsminister Alexander Stubb och samlingspartiet fått lov att försvara sig, inte mot den egentliga oppositionen utan mot regeringskollegans angrepp.
– Det stämmer att Jutta Urpilainen och Jyrki Katainen ville visa upp en enad front, men då var det långt till val. Nu grävs startgroparna till valkampen, säger professor Göran Djupsund.
Djupsund är övertygad om att Rinne och Stubb hade agerat mera likt Urpilainen och Katainen om de hade suttit på sina poster alltifrån förra valet.
– Skulle Urpilainen och Katainen å andra sidan sitta kvar nu så skulle det knappast se lika harmoniskt ut.
– Rinne och Stubb profilerar sig mera som partiledare för tillfället.
Samlingspartiet på reträtt
Att konstellationerna i regeringen har ställts på huvudet noteras nogsamt ute i landet. Från att under Katainens tid ha varit initiativtagare och lett den samhällspolitiska debatten har samlingspartiet under Stubbs tid tvingats på reträtt.
Exempelvis samlingspartiets språkrör i det inre av landet, tidningen Keskisuomalainen, ondgjorde sig i veckan över att Samlingspartiet blivit ett nej-sägarparti när man tvingas avvisa de ständiga nya socialdemokratiska initiativen.
De färskaste opinionsmätningarna har inte varit några glädjeämnen för samlingspartiet. I Yles färska mätning detroniseras Samlingspartiet som största parti av Centern. En färsk gallupp ger dessutom regeringen Stubb det sämsta betyget sedan Esko Ahos (C) regering i början av 1990-talet.
Pojkvasker
Keskisuomalainen bedömer magsurt att Stubb med sin framtoning visserligen är ett fint internationellt visitkort för Finland, men att han här hemma i mångas ögon fortfarande är en pojkvasker. "Den närmaste kretsen kring Stubb ges också en stämpel av oerfarenhet", skriver tidningens chefredaktör Pekka Mervola.
– Stubb omger sig med folk som liknar honom själv. Det är de unga urbana nyliberala. Partiet borde mera fokusera på rörliga och äldre konservativa väljare. De äldre känner knappast igen sig med Laura Räty och Sanni Grahn-Laasonen.
Enligt Djupsund är innehållet i politiken knappast så annorlunda än förr, men den bild som ges är det.
Socialdemokraterna trappar nu upp retoriken inför riksdagsvalet och har tydligt valt samlingspartiet till huvudmotståndare medan samlingspartiet med Stubbs ord ser Centern som främsta rival. I Yles intervjutimma med statsministern sade Stubb i söndags att han inte har något emot att samarbeta med Centerns Juha Sipilä.
"Rädda för Sipilä"
– Samlingspartiet slåss med Centern om vem som är störst. Man är rädd för Sipilä. För de äldre konservativa samlingspartiväljarna, som inte sympatiserar med det unga gardet, är steget kort till Centern och Sipilä.
– Sipilä är viktig för sitt parti och en stor risk för samlingspartiet, därför ser Stubb Centern som huvudmotståndaren.
– SDP vill profilera sig genom att ryka ihop med samlingspartiet, på det sättet flörtar man med gamla sosseväljare som glidit över till Sannfinländarna.
Trots nappatagen mellan Rinne och Stubb är Djupsund övertygad om att regeringen sitter kvar till valet.
– Man kan tillåta sig och motståndaren att bråka. Det är lite skådespel för folket och frågorna är inte av den digniteten att de på riktigt sätter båten i gungning. Ser man krasst på det så har båda ett ömsesidigt intresse av skärmytslingarna.