"Vi kan bli bättre på vårdkedjan"
I den finska cancervården har patientens oroskänslor under tiden mellan diagnos och behandling inte varit någon prioriterad fråga.– Men nu tas den allt mer på allvar, säger överläkare Tiina Saarto vid Cancerkliniken i Helsingfors.
För en cancerpatient som är osäker på vad som ska ske härnäst blir dagar och veckor utan information tunga.
– Det är faktiskt något av ett systemfel att folk får vänta i ovisshet, men inom cancerenheterna vid universitetssjukhuset har vi börjat åtgärda problemet, säger Tiina Saarto, överläkare och biträdande chef för cancerkliniken vid Helsingfors universitetssjukhus (HUCS).
Dels har man sparat tio dagar per patient genom att snabbt boka nya läkartider genast efter operation utan att vänta på remissen. Dels ser man till att bland andra bröstcancerpatienter snabbt får komma till samtal med en cancersköterska efter diagnos och operation.
Varför tror du patienter upplever att de blir lämnade ensamma i chock efter ett svårt sjukdomsbesked?
– Ett cancerbesked väcker rädslan för döden och rubbar ens trygghetskänsla. Det gör det svårt att ta emot den information man får. Därför är det alltid bra att komma till mottagningen tillsammans med någon annan. Två par öron är bättre än ett i den situationen. Sedan borde patienten snabbt, inom några dagar, få träffa till exempel en cancersköterska för att kunna ställa alla de frågor som inte fick svar vid det första besöket. Utan den kontakten växer osäkerheten.
Samtal snabbt
Saarto skulle gärna involvera fler sjukskötare specialiserade på cancer i det psykosociala arbetet med patienter – erbjuda sköterskemottagningar dit man kunde gå för att ställa alla de frågor som plågar en.
– Gärna så att patienten kunde få träffa en och samma person flera gånger eftersom det tär på trygghetskänslan att tvingas möta ny personal hela tiden. Vi har en överläkare som redan i fem år tjatat om att vi också borde ha ett callcenter så att patienter alltid kunde få tag på någon när frågorna kommer.
Saarto säger att sjukvårdsdistriktets högsta ledning är medveten om att vårdkedjorna inte löper smidigt överallt.
– Ledningen har redan i flera år krävt att vårdkedjorna ses över och delvis har det gjorts, men mycket finns kvar att göra. Stora vårdenheter är skepp som svänger långsamt. På ett undervisningssjukhus är det också oundvikligt att läkarkontakterna varierar. Nya läkare måste ju få lära sig sitt arbete, men på en del håll provar vi system där patienter får träffa samma specialist vid vart tredje besök så att de ska känna att det finns kontinuitet.
Patienten före systemet
Samtidigt påpekar Saarto att patienternas väntetider bland annat till läkemedelsbehandlingar förkortats med hälften under de senaste tio åren.
– Fast när vi kritiseras är det oftast för att det känns omöjligt för patienter att få information tillräckligt snabbt. Där har vi ett jobb att göra. Trots att vissa behandlingar varken kan eller behöver göras alldeles genast rent medicinskt så håller patienters nerver helt enkelt inte för väntan i ovisshet och det behöver vi beakta.
Saarto säger att olika sjukhus i olika kommuner kan fungera rätt olika ur patientens synvinkel, men att riktningen är rätt när man erkänner svagheterna i sin egen organisation och är beredd att åtgärda dem.
– I dag ska vi tänka patientinriktat, men det är inte alltid helt lätt att kliva i patientens skor när vi är så vana vid att tänka ur organisationssynvinkel.