Nu vill också nätpolisen ta plats i politiken
Det var på eget initiativ nätpolisernas nätpolis Marko "Fobba" Forss tog kontakt med Samlingspartiet för att förhöra sig om en plats på deras lista i vårens riksdagsval. Gröngölingen i politik efterlyser många saker, bland dem en öppen debatt om det mesta.
Medan poliskollega efter poliskollega har tagit plats i riksdagen har tanken i Kotkabördige Marko Forss huvud mognat. Den slutliga övertygelsen kom för ungefär två år sedan då han ägnat en hel del tid till att lusläsa regeringspropositioner och uttala sig inför lagutskott och andra organ i ärenden som sorterar under hans expertis.
– Det här arbetet som nätpolis har tvingat mig att förkovra mig ganska grundligt i olika ämnen och med kunskapen har hungern vuxit. Slutligen tog jag själv kontakt med Samlingspartiet, som är det parti som jag känner att främst står för de värderingar jag har.
Varför har poliserna blivit så intresserade av politik?
- I den sittande riksdagen finns sju poliser.
- Samlingspartiet: Kari Tolvanen, Kari Jokinen, Pertti Hemmilä, Markku Mäntymaa.
- Sannfinländarna: Tom Packalén, Reijo Hongisto, Ismo Soukola.
- I det kommande valet har också Centern och De Gröna ställt upp poliser på sina listor.
– Det har jag också funderat på. Jag tror det beror på att samhället har blivit mer öppet de senaste tio åren. Tidigare fick inte poliser riktigt ha åsikter och särskilt inte någon som var lägre i hierarkin. Nu är det annorlunda. Vi ser mycket i vårt arbete och många upplever att det krävs mer än att man avhandlar sakerna vid kaffebordet. Man vill vara med och påverka på riktigt. Att så många poliser också blivit invalda tror jag beror på att folket litar på en poliskandidat.
Ungefär på valdagen firar den här överkonstapeln 17 år som polis. Karriären inledde han på fältet i Helsingfors centrum därifrån han gled över till att utreda minderårigas brott och familjevåld.
Kring 2008 började han aktivera sig på nätet där han småningom har byggt upp den nätpolisverksamhet som 2011 ledde till att han utnämndes till årets polis. Det är också i rollen som nätpolis Marko Forss de senaste åren har fått furstligt med massmedial uppmärksamhet, särskilt då nätets osakliga debattklimat och olika former av kränkningar och hetsinlägg varit på tapeten.
Undermåligt debattklimat
En väsentlig del av Forss jobb handlar om att synas i de sociala medierna, att reagera på anmälda övertramp i olika forum och att gå in med polisuniformen på när de argaste debattörerna börjar närma sig gränsen till vad som är lagligt. Ämnen som han vet att väcker känslor är invandring, brott mot djur och barn, finlandssvenskar och till exempel vargjakten.
– Debattklimatet på nätet är nog ganska dålig. Jag vill inte ens tro att folket i allmänhet tänker som nätfolket diskuterar. Det skulle ge en synnerligen dyster bild av det här folket, säger Forss som ägnar en hel del tid på forum som Hommaforum, Iltalehtis fria debatt och Suomi24, varav alla har ett mer eller mindre skamfilat rykte.
Forss uppgift är inte att ta ställning till åsikterna. Däremot går han in då debatten börjar närma sig gränsen för vad som är lagligt. Reaktionerna varierar mellan att den som får en reprimand lugnar ner sig till att andra blir ännu argare.
– Jag har kallats både rasist och övertolerant.
Var står du då?
– Jag tycker det är synd att allting dras till ytterligheter. Själv vill jag ha en så öppen diskussion som möjligt där man talar utifrån fakta, inte utifrån känslor och lösa antaganden som många gör just nu. Sedan tycker jag att ordet rasist är ganska tröttsamt och överanvänt. Men … vad är en lämplig mängd invandrare? Vi har internationella avtal om ett visst antal kvotflyktingar som vi ska följa. Det är okej. Men om vi tänker på beslutet att ta några hundra extra syrier hit så känner jag att det är mer sorglustigt än en verklig hjälp. Det är ju en droppe i havet om man ser på det hjälpbehov som finns.
Så du hade inte tillfälligt lyft flyktingkvoten för syrierna?
– Jag tycker det känns som en konstlad lösning. Hur hjälper det? Nå, det hjälper förstås de 300 som fick komma, men på det hela taget så innebär det ingenting annat än att politikerna får säga "nu har vi gjort någonting bra". Det skapar en chimär av att vi gjort någonting bra, lite som att trycka "gilla" på Facebook. Men vi kan inte låta oss invaggas i en känsla av att det här räcker.
Enligt Forss borde Finland också öppna en friare debatt om vad det är som gör att opinionen verkar ha blivit mer rasistisk.
– Vi borde reda ut fakta bakom allt det som slängs ut i debatten. Men vi är rädda att granska olika saker av rädsla för att om det framkommer graverande faktauppgifter så väcker det ännu mera rasism. Men rasism finns ju i dag för att det råder en känsla av att man försöker dölja någonting och därför är det lätt att slänga ut en massa hästhandlarhistorier på nätet som inte baserar sig på fakta.
Din partikamrat Piia Kauma gjorde nyligen en öppning i den här debatten med sin barnvagnsskröna. Tycker du det var lyckat?
– Det skulle ju ha varit bra att ha några fakta att stå på. Alla har vi hört många historier alla baserar sig inte på fakta.
Ärekränkningens problem
Mer öppenhet, alltså.
I Forss värld betyder det lösare tyglar för inläggen. Så sent som förra veckan sade statsåklagare Matti Nissinen att ärekränkningsmål belastar polis och åklagare, och att de inte hör hemma i domstolarna. Marko Forss reagerade med att i sin blogg resonera kring effekterna av att avkriminalisera ärekränkning. Slutsatsen blev "å ena sidan, å andra sidan".
– Fakta är att i fjol gjordes det 5 000 anmälningar om ärekränkningar, 1 300 gick till åklagaren och 150 ledde till åtal. Paragrafen fungerar inte.
Numera försöker polisen också vara ärlig med att uppsjön av lindriga fall av ärekränkning knappast leder någonvart.
– Ännu för några år sedan fick vi på nätpolisen inte antyda till kunderna att deras fall inte utreds. Numera säger jag som det är: sannolikt slutar anmälningen i åklagarens mapp Ö. Alla statliga instanser drabbas av nedskärningar och då rensas lindrigare fall bort. Själv tycker jag att polisen måste vara öppen med att ifall resurserna minskar väldigt mycket mer så börjar det snart tära på medborgarnas rättsskydd.
Den frågan hör också till dem som sannolikt dyker upp på valagendan.
– Det är stor brist på personal i massutredningen. Och det börjar bli ohållbart. Det ska inte vara så att polisen inte har kapacitet att utreda fall där gärningsmannen är känd, samhället måste kunna reagera med någon konkret reprimand när någon gjort fel.
Ett annat hjärteämne är offrets roll i brottsprocesser. Enligt Marko Forss utgår systemet i dag alltför mycket från gärningsmannen.
– Se bara på mobbningsfall i skolorna, som vi hör om då vi rör oss därute. Nyligen var det en flicka i sjunde klass som berättade om hur hon tvingades byta skola efter att hon mobbats. Vi orkar förstå mobbaren och dennes bakgrund hur mycket som helst men det är ju oskäligt att offret ska vara den som tvingas stiga åt sidan. Samma sak med familjevåldsfrågor. Är de åtgärder samhället vidtar skäliga med tanke på offret? Det var bra att det kom en paragraf om förföljelse men jag tycker vi borde ta saken ett steg längre när det gäller grova fall. En del länder har infört elektronisk övervakning av besöksförbud. Gärningsmannen kan tycka det är oskäligt men samhället ska ju kunna skydda offer i de grövsta fallen, eller hur?
Var står du i frågan om obligatorisk skolsvenska då?
– Tvåspråkighet är bra, språkkunskaper likaså. Jag förstår lite svenska men jag har inte hört ett enda bra argument till varför vi behöver tvångssvenska. I mitt jobb i Helsingfors kan jag inte påminna mig om att jag någonsin faktiskt behövt svenska annat än då den misstänkta vill göra sig besvärlig och genom att kräva att få tala svenska försöka slingra sig ur situationen. Det har aldrig hänt att målsägande krävt det. Det är lite som då en utlänning säger att den inte förstår finska för att försöka komma ut ur situationen.
Tycker du tvångssvenska är en bra term?
– Det som är tvång är tvång. Förstås finns det tvångsmatematik och annat sådant men de är universella tvång.