"Finland kan låna mer"
– Vi fokuserar alltför mycket på skuldens storlek, men det avgörande är vad de lånade pengarna används till. Finland har utrymme att spendera mer, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist.
Enligt Robert Bergqvist är det stor skillnad på om ett land lånar till konsumtion eller till investeringar.
– Lånar man till investeringar vore det nästan fel att inte låna nu med tanke på den låga räntan. Det här gäller också Sverige.
Var går då den kritiska gränsen för den offentliga skulden?
– Här är ekonomerna delade. Min bedömning är vid cirka 80 procent av bnp. Över den gränsen kan man börja få trovärdighetsproblem som ger stigande räntedifferenser gentemot andra länder. Men dit är det en bit.
Vad borde Finland göra i dagens ekonomiska situation?
– Om vi tar ett enkelt perspektiv så borde man öka satsningarna på infrastruktur, gärna i samarbete med privata sektorn. Sedan bör man sträva efter att skapa en mer gynnsam industristruktur, samt jobba för att bättre matcha arbetskraften och lediga jobb, till exempel genom arbetskrafts- och utbildningspolitik. En bra integrationspolitik är viktig. I Sverige är alla partier utom Sverigedemokraterna ense om att invandring är eftersträvansvärd i ett land med en åldrande befolkning. Men då krävs en väl fungerande integrationspolitik.
Varför går svensk ekonomi bättre än finsk?
– Går vi tillbaka till 2008 hade Sverige sin egen valuta som försvagades ordentligt vilket gav exportindustrin fördel. Vi föll inte så djupt och återhämtningen blev snabbare. Andra orsaker är att Sverige inte är lika beroende av Östeuropa. För Finlands del hamnade de löneavtal som träffades strax före krisen lite för högt och gav landet en försämrad konkurrenskraft.
Skulle Finland vinna på att lämna eurosamarbetet för att kunna devalvera sin valuta?
– För Sverige kan jag se fördelarna med att ha stått utanför. Vi har haft ett valutaverktyg som Finland saknat. Men det vi lärt oss av de nordiska länderna devalveringshistoria är att de har misslyckats alla gånger, om de inte också kombinerats med betydande förändringar av politiken.
– En annan sak är sedan att jag rent allmänt är skeptisk mot euron. Det har gått alldeles för fort att skapa valutan och det är feltänk i konstruktionen. Vill vi ha stabilitet i eurozonen måste vi gå mot en politisk union, ökad integration och gemensam finanspolitik. Men efter vårens EU-parlamentsval ser utvecklingen ut att gå i motsatt riktning.
Hur påverkas den svenska ekonomin av det nya politiska läget efter valet?
– Sverige har en lång lista med utmaningar som vi måste ta tag i: välfärden, äldreomsorgen, skolan, integrationspolitiken, skattesystemet. Det politiska läget vi har fått innebär förmodligen att vi skjuter på besluten och får en mer kompromissorienterad politik, som normalt brukar ge en högre tillväxt på kort sikt. Men längre fram får vi betala priset för att inte genomföra en politik som stärker ekonomin på lång sikt.
Vilka råd vill du ge den nya svenska regeringen?
– Bland det viktigaste är att fokusera på arbetsmarknaden. Skadligast är allt som försämrar företagsklimatet, till exempel höjning av företagsskatten. Men jag tror inte det är sannolikt. Stefan Löfven har med sin bakgrund i metallfacket en stor förståelse för industrins utmaningar.
Har Europeiska centralbanken vidtagit de rätta åtgärderna mot krisen i euroområdet?
– Vi har varit för hårda mot ECB, de för en väldigt målinriktad politik. Däremot är ett problem att ju mer centralbankerna gör desto mindre gör politikerna. ECB och andra centralbanker kan köpa tid men de kan aldrig lösa ett skuld- eller konkurrenskraftsproblem. ’
När kan vi räkna med att helt ha återhämtat oss från eurokrisen?
– Tyvärr tror jag att det tar väldigt lång tid. I början på 1990-talet hade Sverige en av västvärldens största skulder, 50 procent av bnp. Då lät vi kronan flyta och fick en devalvering på 20–30 procent. Ändå tog det Sverige 15 år att komma tillbaka. I dag har Portugal en skuld på 120 procent av bnp. Så det tar minst 15–20 år för Portugal och andra hårt skuldsatta länder att komma tillbaka.
– Det har gått sex år sedan Lehman Brothers kollaps. Fortfarande finns det centralbanker som sänker räntan. Det visar att vi inte förstod hur allvarligt läget var 2008. SEB räknar med att den amerikanska styrräntan i bästa fall är tillbaka på 2,5 procent i slutet av 2016. Då har det gått åtta år sedan krisen slog till. Och 2,5 procent har vi börjat betrakta som normal ränta, när man tidigare räknade att 4 procent är normalt.