"Det kommer att vara nytt och vara vårt"
Frågan om ja eller nej till skotsk självständighet delar familjer, byar och öar. Många har engagerat sig passionerat i frågan och sällan har det talats så mycket politik på så många ställen.
Kirkwall/Edinburgh
- Good morning! Good morning!
Ropet skallar över de gröna kullarna runt byn Quoyloo på västkusten av Orkneyöarnas huvudö när bonden Kevan Harvey lockar på sina kossor. Efter en viss tvekan lunkar djuren närmare staketet. Den 1 100 kilo tunga Charolaistjuren klämmer fram ett lågmält bröl för att påminna om vem det är som bestämmer i hagen.
Harvey är en av få bönder i Orkney som öppet har gått ut med sin ståndpunkt i folkomröstningsfrågan – här på öarna håller folk helst sina åsikter för sig själva.
– Jag stöder starkt en fortsatt union. Vår främsta marknad är England, och frågan om valutan och en möjlig valutaunion har inte fått något svar, säger Harvey.
Han är övertygad om ett nej-sidan kommer att segra. Frågan om vad som kommer att hända om torsdagens folkomröstning leder till självständighet får den lågmälda mannen att höja rösten:
– Ingen vet ju vad som händer! Det är problemet, det är det stora okända.
"Något nytt, något bättre"
Men det är just drömmen om detta stora okända som får Donna Heddle att bli nästan lyrisk.
– Det kommer inte att bli ett paradis, men det kommer att vara nytt och det kommer att vara vårt, säger hon och blir tårögd där vi sitter i centrum av Kirkwall på centret för nordiska studier vid University of the Highlands and Islands där hon är professor.
Under de två år Heddle har varit aktiv i ja-kampanjen har många enligt henne ändrat åsikt och börjat se självständigheten som en naturlig sak. Lika övertygad som Harvey är om ett nej, är hon säker på att skottarna kommer att rösta ja.
– Jag tror på 63 procent för självständighet. Men även om det blir 51 procent är jag lika lycklig – fast mandatet blir förstås starkare om skillnaden blir större.
Den senaste tidens opinionssiffror som visar ett mycket större stöd för ja-sidan än tidigare, har fått finansmarknaden att reagera kraftigt och Londonpolitikerna att strömma till Skottland för att lobba för ett nej. Alla de tre stora partiernas ordförande med premiärminister David Cameron i spetsen åkte i gemensam trupp till Edinburgh i onsdags för att försvara unionen.
Skottarna har också blivit lovade utökat självstyre om de röstar nej.
"Vi räknas inte"
I färjefästet Houton Bay, på den södra kusten av huvudön i Orkney, möter det gråa havet de bördiga kullarna där får och kor i mängder betar. Här bor hotellägarna Lynda och Alfred Beard.
De har engagerat sig i ja-kampanjen eftersom de känner sig som andra klassens medborgare i Storbritannien.
– De mobbar oss. Och så ljuger de hela tiden – det har fått många att ändra åsikt, säger Lynda Beard, som är fullständigt övertygad om att en ja-seger är det enda möjliga.
"De förvränger fakta"
Båda sidor i kampanjen anklagar den andra för att ljuga och förvränga fakta. Donna Heddle tycker att nej-sidan sysslar med skrämselpropaganda i fråga om valutan och hur det skulle gå med EU-medlemskapet.
– Jag är akademiker och fakta är det jag sysslar med. Våra uppgifter stämmer.
Men Cameron Stout, som leder nej-kampanjen på Orkney, är lika övertygad om att det är precis tvärtom.
– Den skotska regeringen borde titta på sina egna ekonomiska siffror och se att Skottland har haft ett budgetunderskott i många, år och inte alls att vi har understött resten av unionen som de säger, säger han när vi träffas i Stromness.
Stout, som är något av en kändis i Storbritannien efter att ha vunnit den fjärde säsongen av dokusåpan Big Brother 2003, säger att det känns bakvänt att rösta om att bli ett mindre land 2014 när hela världen blir mindre och gränser mellan folk fälls.
– Det är så bakåtsträvande, så trångsynt, så smått tänkt, säger han och knyter nävarna.
Sedan småskrattar han lite generat och säger att han inte kan förstå att han känner så passionerat för det här.
Enligt Cameron Stout var det ett misstag av skotska regeringen att sänka rösträttsåldern till 16 år.
– Ungdomarna går inte på romantiska idéer om Braveheart och frihet. Omröstningarna i skolorna har visat att de flesta röstar nej, säger han.
Unga får rösta
I Skottlands huvudstad Edinburgh lyser solen över en ovanligt varm höstdag. I eftermiddagsrusningen i centrum av gamla stan har skolungdomarna precis slutat skolan och släntrar iväg mot köpcentren för att hänga tillsammans en stund. Men lite politik hinner de prata.
– Jag kommer att rösta nej. Ett ja är helt för riskfyllt och det är många saker vi inte har svar på, säger 16-åriga Charlotte Lazarowicz.
– Regeringen trodde nog vi skulle vara mer lättrogna, säger Louis Mine, också han 16 år.
Lazarowicz och Rosie Wilson, som också får rösta, tycker att de är mogna nog att rösta om självständigheten.
– Det gäller bara att ta reda på fakta, säger Wilson.
– Varför skulle en 30-åring nödvändigtvis bättre förstå vad det handlar om än vi, undrar Lazarowicz.
Brodie Miller, som är 15 år, är osäker på om ungdomar vet tillräckligt för att kunna fatta beslutet.
– Jag tycker inte vi är mogna nog, säger Louis Mine, men som de andra tre röstberättigade tänker han vara med och fatta beslutet om Skottlands framtid.
307 år av union
• Skottlands och Englands förhållande var länge krigiskt, men 1603 förenades den skotska och den brittiska kronan då kung James VI blev monark över de brittiska öarna.
• 1707 blev unionen också politisk. All politisk makt flyttade till London, men Skottland behöll sitt eget rättsväsende, sina kyrkor och universitet.
• Från och med 1880-talet har man med jämna mellanrum lagt fram förslag om ett ökat självstyre för Skottland, men det var först 1999 som det skotska parlamentet återuppstod i Edinburgh. Devolution kallas självstyret och ger Skottland makt över till exempel hälsa, rättssystem och utbildning.
• I maj 2011 vann nationalistpartiet SNP (Scottish National Party) en jordskredsseger. Första ministern i Skottland, Alex Salmond, lovade en folkomröstning om självständighet och förhandlade fram ett avtal med politikerna i London.
• Om ja-sidan vinner vill Salmond slutföra förhandlingarna i mars 2016 och hålla ett första parlamentsval i maj 2016.
• Många frågor är öppna: Vilken valuta ska ett självständigt Skottland ha? Hur ska tillgångar och skulder delas upp? Blir Skottland enkelt en del av EU? Hur snabbt kan självständigheten förverkligas? Ska det finnas en skotsk armé?
• 2 procent av skottarna bor på någon av de 93 bebodda öarna.