Systemet ser inte sexhandelns offer
Finland har inte blivit bättre på att hitta offren för sexuellt relaterad människohandel, trots att det dåliga läget påtalats i flera sammanhang. Det hävdar den nationella rapportören för människohandel.
Över hundra rättsfall som gällt människohandel eller brott relaterade till fenomenet har granskats i den andra rapporten från landets officiella granskningsmyndighet. Man har hört tredje sektorns organisationer och gjort en utvärdering av läget som det ser ut efter den första motsvarande genomgången 2010.
Rapporten slår fast att arbetet mot människohandel har tagit flera steg framåt. Men den positiva utvecklingen gäller endast arbetsrelaterad människohandel. När det gäller människohandel för sexuella ändamål syns knappt några framsteg alls, trots att brottet skrevs in i strafflagen för tio år sedan.
Eva Biaudet, nationell rapportör om människohandel, anser att det är illa.
– Våld och utnyttjande inom prostitution och sexhandel blir fortfarande inte identifierat eller utrett. Det betyder att offren blir utan hjälp och att de som utnyttjat dem blir utan straff.
Thaimassage ett problem
I den mer än hundra sidor tjocka rapporten vävs merparten av fallen in i allmänna resonemang men man har också valt att lyfta fram ett specifikt fenomen: thailändska massageställen, som de senaste fyra åren varit föremål för mer än tio olika brottsutredningar där samtliga har slutat med koppleridomar.
Utredningarna visar visserligen att kvinnorna i de allra flesta fall varit medvetna om att jobbet inkluderar försäljning av sex och den juridiska tolkningen har därför uteslutit människohandel.
Enligt rapporten är det inte riktigt så enkelt som det kan se ut utifrån. Många av kvinnorna som hittar sig boende på madrasser i mörka massagelokaler har hamnat där efter skilsmässor där de lämnats på bar backe. De kan inte alltid språket, de har ingen kännedom om samhället, de har inte alltid sina uppehållstillstånd i skick. De kanske ställer sig till förfogande för sexhandel av till synes fri vilja men vad det är som styrt dem till det valet beaktas inte när deras fall utreds.
Ett av de större fallen som behandlats i rättsväsendet gällde en massageverksamhet i Lahtis, där en man och hans thailändska hustru inledningsvis utreddes för människohandel 2011.
Det slutade med att mannen dömdes för grovt koppleri och misshandel (se fakta).
– Systemet utgår från tanken om det starka offret, men i flera av de här fallen har kvinnorna inte känt till någonting om hur samhället fungerar och de har varit väldigt utsatta. Ändå är utgångspunkten att de gör detta frivilligt, säger överinspektör Venla Roth.
Ingen rätt för kopplerioffer
- 2011 gjorde polisen tillslag mot en finländsk man och hans thailändska hustru som drev massageverksamhet i flera affärslokaler och två bostäder i Lahtis. Ganska snart efter det gick polisen ut med misstanken om att man kommit det hittills största människohandelsfallet, med sju offer, på spåren.
- I lokalerna som mannen upprätthöll erbjöds officiellt massage, striptease och infraröd bastu. I verkligheten erbjöd ett tiotal kvinnor också sexuella tjänster i lokalerna, varav en del var öppna från sju på morgonen till midnatt. Kvinnorna, som var hemma från Thailand, Kongo och Ryssland, talade dåligt eller inga andra språk än sitt modersmål, en del var analfabeter och kunde varken läsa, skriva eller räkna.
- Under processen kom det fram att många av kvinnorna hade arbetat dygnet runt, sex dagar i veckan. I en del fall hade mannen gjort upp arbetsavtal med en timlön på 7,50 euro. I Uusi Suomi (2.12.2012) uppgav utredningsledaren ändå att kvinnorna per månad som mest fått 600 euro för de uppemot 400 timmar många jobbat, vilket ger en timlön på 1,50. En del av dem hade inte fått andra inkomster än den dricks kunderna betalat för sextjänsterna.
- Kvinnorna själva sade sig vara relativt nöjda med förhållandena, eller så kunde de inte beskriva vad de kände i sitt inre. Utredningsledaren vittnade om alternativlöshet, och om hur kvinnorna, trots allt, varit nöjda med 600 euro per månad och en varm plats att sova på.
- Efter att fallet benats ut i Päijänne-Tavastlands tingsrätt dömdes mannen för grovt koppleri och fem misshandelsfall till 4,5 år i fängelse. Hovrätten friade honom senare för ett av misshandelsfallen och sänkte straffet till fyra års fängelse.
Det kan verka obetydligt om den som på olika sätt utnyttjat kvinnorna döms för koppleri eller grovt koppleri – vilket är det vanligaste – i stället för människohandel. För kvinnorna som fallit offer är det däremot av central betydelse.
– Människohandelsoffer har rätt till hjälp och stödåtgärder, kopplerioffer hörs som vittnen och har därefter inga rättigheter alls, säger Roth.
Den här problematiken aktualiserades 2009 då Helsingfors tingsrätt behandlade en omfattande kopplerihärva där tiotals nigerianska kvinnor var inblandade. Enligt människohandelsrapportören hade det varit befogat att utreda mer om de kvinnor som var inblandade i den finländska sexhandelshärvan.
Rapporten ger också exempel på frågor som borde ha ställts i förhören för att ge klarhet i om någon av kvinnorna hade uppfyllt rekvisitet för människohandelsoffer:
– Varför började kvinnan ägna sig åt prostitution? Hade hon skulder? Under hurdana förhållanden levde hon i Spanien? Kunde hon läsa eller skriva? Hade hon barn och var fanns de? Varför isolerades hon? Var hon rädd för vad som kan hända henne eller hennes närstående om hon lämnar prostitutions- och koppleriverksamheten?
Men de frågorna ställdes aldrig. Efter att kvinnorna hörts som offer utvisades de från Finland.
Åtminstone en del av dem återbördades till sydeuropeiska länder – Italien och Spanien bland dem – som är vanliga europeiska mottagarländer där nigerianskor utsätts för väldigt brutala nedbrytningsprocesser.
Förslag på åtgärder
Nästa rapport görs om fyra år och fram till det lägger nu människohandelsrapportören fram en åtgärdslista som man hoppas riksdagen tar tag i. En lagändring för att förbättra kopplerioffrens rätt och skärpa sexköparnas ansvar är redan under arbete, men utöver det vill man förbättra gränsbevakningens befogenheter, häva ordningslagens förbud av sexförsäljning och skapa ett trovärdigt system där offrets psykiska tillstånd ska kunna bedömas.
– När vi läst det här materialet visar det att polisen och rättsväsendet inte ser offret ens då hon sitter framför dem. De här offren är de svagaste i hierarkin, de står ut med den mest kränkande behandlingen. De kan inte formulera sig och myndigheter som möter dem måste förstå att det krävs förtroende för att få henne att prata. Det är ingen bekännelse man får under ett förhör, säger Roth och Biaudet.