Skottar kluvna inför omröstning
Efter 300 år kan Skottland åter bli en egen nation. In i det sista är väljarna kluvna till den brittiska gemenskapen.
Skottland har varit ett självständigt land under stora delar av det senaste årtusendet. Och efter en tre sekel lång union med England tycker SNP, det skotska nationalistpartiet, att det är dags att separera igen.
Det var SNP som tvingade fram ett folkets avgörande. Sedan har nationalistsidan sakta men säkert arbetat sig uppåt i opinionsmätningarna inför folkomröstningen nästa torsdag, den 18 september.
Splittrar folk
Men opinionen spretar — ända ner på individnivå. Edinburghbon Mark Quinn är så kluven att han inte vet om han vill rösta.
– Behövs det verkligen fler länder? Mänskligheten är körd om vi inte håller ihop. Länder bara splittrar folk, suckar han framför släktens gamla lantställe i Duns nära engelska gränsen.
– Om jag röstar blir det absolut ja. Men var ska det då sluta, fortsätter han, och vädrar en på brittiska landsbygden vanlig skepsis mot den hektiska huvudstaden i sydost:
– Det är väl London som borde bli ett eget land. De har ju mer folk än Skottland, och badar i pengar.
I politikernas debatter dominerar makropolitiska frågetecken. Kan ett självständigt Skottland behålla pundet? Hur ska Nordsjöoljan fördelas? Vad händer med kärnvapnen?
Maj 1707
Men de frågorna finns det ännu inget definitivt svar på, så på båda sidor den natursköna engelsk-skotska gränsen funderar man på andra aspekter.
– Att bara prata ekonomi är att förminska frågan, säger Jamie Tehrani, verksam vid universitetet i Durham, ett tiotal mil sydost om gränsen.
Han talar lyriskt om hur England och Skottland har korsbefruktat varandra ända sedan unionen trädde i kraft den 1 maj 1707.
– England skapade varor, Skottland skapade idéer, säger Tehrani, och menar att unionen var en viktig pusselbit i Upplysningstiden, de nya tankebanor som under 1700-talet banade väg för vår moderna värld.
– Det finns ingen engelsk Upplysning, bara brittisk Upplysning! utbrister han, och nämner de legendariska tänkarna John Locke (1632—1704) och Adam Smith (1723—1790) — den ene engelsman, den andre skotte, båda avgörande för vår samtids framväxt.
– För fasiken, inte ens Sherlock Holmes är ju engelsk, skrattar Tehrani, syftande på att Arthur Conan Doyle, författaren bakom världens kanske kändaste Londonbo, var från Edinburgh.
Mer resurser
Om Skottland är ett land byggt på idéer beror det kanske på att råvarorna har varit svårare att exploatera. Vädret är bistrare än i England, och befolkningen har i alla tider varit glesare än längre söderut.
Det är en bild som är slående, och oroande, för skottar med mer exotiska rötter.
– Alla indier här tycker att självständighet vore galenskap, av ekonomiska skäl, säger Mark Quinns vän Karthik Subramanya, ordförande för den skotsk-indiska kulturorganisationen Siaf (Scottish Indian Arts Forum).
- 1707: England och Skottland ingår union. Skottlands parlament i Edinburgh stängs, och alla ledamöter baseras i London.
- 1979: Folkomröstning om mer lokal makt till Skottland. Resultatet blir ja, men valdeltagandet är för lågt.
- 1997: Ny folkomröstning om så kallad devolution, att London ger bort en del av makten till ett regionalt parlament. Resultatet blir ja.
- 1999: Skottlands parlament i Edinburgh börjar åter arbeta.
- 2014: Ytterligare en folkomröstning ska hållas, den 18 september, med frågan: "Bör Skottland vara ett självständigt land?" Om resultatet blir ja rivstartar förhandlingar om hur exempelvis statsskuld och oljetillgångar ska delas upp.
- 2016: En eventuell separation mellan Storbritannien och Skottland är tänkt att träda i kraft den 24 mars.
– I och med att jag själv är från ett land som frigjort sig från London känner jag i och för sig en instinktiv dragning till ja-sidan, fortsätter han, huttrande i den frodiga grönska som är ett resultat av den blöta skotska sommaren.
– Men då måste vi bli mer invandringsvänliga, som Kanada. Varför? Här finns ju knappt något folk! Människor är resurser, och det behöver Skottland mer av.
Tal om "balkanisering"
Så sent som i våras hade ja-sidan en grundläggande pessimistisk på sina möjligheter. Statistiken har så länge någon kan minnas ofta pekat ut skottar som outbildade och med dålig hälsa — lite sämre än andra britter, helt enkelt. "Vi kanske inte förtjänar att styra oss själva?", var en vanlig samvetsfråga även bland ja-röstare.
Men några pustar av medvind i mätningarna räckte för att både vända trenden och blåsa upp självförtroendet. Under sommaren har ja-sidan blivit kaxigare för varje opinionsmätning.
– Nu ser vi bara fram emot världens fest den 19, säger Mark Quinn.