Yoghurtburken behöver inte gå upp i lågor
Jämfört med att dumpa konsumenternas plastförpackningar på soptippen är det ett framsteg när de brinner och ger energi. Men ännu vettigare verkar det vara att göra ny plast. Snart ska det vara möjligt.
Ljudet från plastkrossen är öronbedövande. Bara sågklingan som skär genom profiler, tillverkade av återvunnen plast, överröstar det jämna dunkandet i Ekokems återvinningsplastfabrik i Riihimäki.
In kommer fyra miljoner kilogram plast per år: dunkar, presenningar och rester från plastproduktion. Ut kommer plast i olika former: granulat, strimlor eller profiler som är färdiga att användas i stallinredning.
- Förpackningsförordningen, som kom i juli i år, flyttar över ansvaret för att samla in konsumentförpackningar till producenterna. Producentansvaret utvidgas från och med maj 2015 medan mottagningsplatserna för konsumentförpackningar ska vara öppna i januari 2016.
- Företag med en omsättning på en miljon euro eller mera som för in förpackade produkter på den finländska marknaden har producentansvar. Företagen delegerar skyldigheterna till Förpackningsbranschens Miljöregister PYR.
- Enligt förordningen ska det finnas 1850 mottagningsplatser för fiber-, metall- och glasförpackningar och 500 mottagningsplatser för plastförpackningar. Målet är att insamlingskärlen placeras i samband med butiker och annan service.
Eftersom plasten i dag kommer från industrin och handeln vet fabrikschefen Mikko Koivuniemi vilken plastsort varje parti består av, trots att fabriken tar emot över 200 typer av plast.
– Det vet vi inte när konsumenternas plastförpackningar börjar samlas in, säger han.
Men det råder ingen tvekan om att också schampoflaskan kan få ett nytt liv. Ekokems projektchef Camilla Wiik visar en påse med krossad plast som tvättats lätt. Ekokems tester har visat att blandningen kan användas som sådan eller förädlas vidare.
– Den återvunna plasten kan användas av plastindustrin vid tillverkning av nya plastprodukter, till exempel butikskassar, säger Wiik.
Nya kärl
I somras blev det klart att insamlingskärl för plastförpackningar ska finnas i hela landet 2016. Förpackningsbranschens Miljöregister PYR förhandlar just nu om var de femhundra kärlen placeras, vem som ska tömma dem och vart plasten ska fraktas. Hur de ska se ut är också en fråga. Plast är lätt men skrymmande.
Vinner producenterna något på att konsumenterna för stora mängder plastförpackningar till återvinning, PYR:s vd Juha-Heikki Tanskanen?
– Tvärtom. Ju mer som återvinns, desto dyrare för producenterna. Vi ska återvinna 22 procent av plasten 2020, i det ingår inte de pantbelagda flaskorna. Det finns inget krav på att återvinna en viss andel av konsumentförpackningarna.
Enligt honom betyder det ändå inte att PYR vill gömma undan insamlingskärlen. Placeringen styrs delvis av den nya förpackningsförordningen.
– Om vi inte uppfyller målet på återvinning måste vi öka antalet mottagningsplatser. Det kostar också, säger Tanskanen.
Vad som händer med plasten som samlas in är en central fråga, säger Peter Rasmussen som är vd på producentorganisationen Finlands Returplast.
– Det är viktigt att ha materialåtervinningen arrangerad, annars är det ingen idé med insamlingen. Export av plastförpackningsavfall för att materialåtervinna är möjligt men inte praktiskt. Det skulle ge en högre ekologisk belastning på grund av längre transport och skapa färre jobb hos oss. Kostnaden för återvinningen, som i sista hand betalas av konsumenten, skulle också öka.
Förbränningsiver
Som det ser ut nu behöver tomma brödpåsar och ketchupflaskor knappast exporteras. Ekokem planerar en ny plaståtervinningsfabrik för konsumentplastförpackningar som ska vara färdig byggd i januari 2016.
– Den kan använda den plast som samlats in från konsumenterna men också annan återvunnen plast eftersom vi väljer de mest flexibla tekniska lösningarna, säger Camilla Wiik.
Om plastinsamlingen hade inletts för tio år sedan skulle den ha inneburit ett stort miljösteg. Med deponi som enda alternativ har plasten fått soptipparna att växa, ett arv som framtida generationer inte blir av med i första taget. Men snart har Finland en förbränningskapacitet som motsvarar mängden blandavfall från hushållen. Som grafiken visar är plast ett viktigt bränsle i det nya avfallskraftverket i Vanda. Kraftverket är officiellt i testburk men bränner i praktiken redan så gott som allt blandavfall mellan Hangö och Borgå.
Camilla Wiik tycker inte att konsumenterna ska tveka mellan att kasta plastförpackningar i blandavfallet eller föra dem till närmaste plastinsamlingskärl, när det blir möjligt om ett drygt år.
– De moderna avfallsförbränningsverken utnyttjar värmeinnehållet relativt effektivt. Men EU:s miljölagstiftning ger högre prioritet åt miljövänligare former av avfallshantering.
Enligt henne är det lönsamt att återvinna konsumentplast, på alla sätt.
– Det kostar mindre att återvinna plast än att göra ny plast. Vi har låtit göra en studie där man har gått igenom vetenskapliga artiklar som ställt deponi, återvinning och förbränning mot varandra. Återvinning är det bästa alternativet ur miljösynvinkel, oberoende av vilken plast man talar om. Smutsig plast kan krossas och tvättas före framställningen av plastgranulat.