"Vi försvarar Europa mot Putin"
De ukrainska frivilligbataljonerna är ofta i främsta linjen i Ukrainas krig mot separatisterna. I dem slåss även utlänningar, bland annat den svenska högerextremisten Mikael Skillt. HBL har besökt Azovbataljonens bas i Urzuf i södra Ukraina.
URZUF
– Äntligen lite tung utrustning! Det var inte en dag för tidigt, säger Mikael Skillt.
Han böjer sig ner för att inspektera ett 30 millimeters granatgevär som en ung kille med tatuerade armar tar fram ur ett tygfodral. Det doftar hav. Vi befinner oss uppe på en hög kulle, omgivna av gröna pinjeträd.
Frivilligbataljonen Azov har sin bas på ett pensionat invid Azovska-sjön som har gett bataljonen dess namn. Soldaterna bor i bungalows med stora verandor och trådlöst internet. De är vid fronten några dagar i taget och får sedan ta igen sig mitt i en av Ukrainas populäraste semesterorter med milslånga sandstränder som breder ut sig direkt nedanför deras bas. Förhållandena i den reguljära ukrainska armén är ofta betydligt enklare.
I Azovbataljonen finns två svenska frivilliga – 38-årige Skillt och ytterligare en svensk som HBL träffar, men som inte vill säga vem han är. Jag frågar både Skillt och flera andra om det finns några finländare i bataljonen, men får nekande svar av alla.
Skillt är före detta medlem av det nynazistiska Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen.
– Jag kallar mig inte längre nazist utan etnisk nationalist. Men jag tar inte heller avstånd till mitt förflutna. Jag slåss för Ukraina därför att Ukraina kan bli vaggan för en ny nationalistisk väg i Europa. Det är fortfarande ett etniskt homogent land, konstaterar Skillt.
Oberäknelig faktor i kriget
De ukrainska frivilligbataljonerna har blivit en allt viktigare faktor i kriget. Deras bakgrund är brokig, både när det gäller medlemmar och finansiering. Tre huvudsakliga frivilligbataljoner krigar i östra Ukraina: Azov, Donbas och Dnipro. Donbasbataljonen skall enligt uppgift främst bestå av lokala medlemmar, medan Azov är känd som en bataljon som drivs av en nationalistisk ideologi för folk från hela Ukraina och där det också finns flera utlänningar. Dnipro finansieras av oligarken och Dnipropetrovskguvernören Ihor Kolomojskij.
– Vi håller på och samlar in information om dessa bataljoner just nu. De är inte oproblematiska eftersom ingen egentligen kontrollerar dem. Det finns enskilda milisledare, till exempel Oleh Ljasjko, som åker omkring i östra Ukraina och olagligt förhör, torterar och arresterar misstänkta separatister. Det här ser vi allvarligt på, säger Bogdan Ovtjaruk, som är pressekreterare för människorättsorganisationen Amnestys kontor i Kiev.
Ljasjko, som också är medlem i det ukrainska parlamentet, är en av de drivande krafterna bakom Azovbataljonen.
Hakkors
Skillt hälsar på flera muskulösa soldater som går omkring med bar överkropp. En har ett hakkors hängande om halsen, en annan en tatuering på sitt rakade huvud där det står: 100 % racist. Andra är helt vanliga killar, bland annat från Krimhalvön och Kiev. Jag träffar till exempel den 27-årige försäljningschefen Jevhenij från Kiev. Hans militära erfarenhet begränsar sig till att ha avlagt sin värnplikt.
– Jag är en duktig granatkastare och dessutom högutbildad. Armén behöver smarta killar, inte bara starka, säger han där han sitter med datorn i famnen vid en bungalow och surfar på nätet.
En orsak till att de ukrainska frivilligbataljonerna har skapats är att krigsledningen har haft problem med lojaliteten inom armén.
– Inom den ukrainska militärledningen har det funnits en hel del element från Berkut och andra säkerhetsstrukturer som egentligen är lojala mot Ryssland. Därför grundades frivilligbataljonerna. De används som insatstrupper vid frontlinjen, de är starkt ideologiskt motiverade. Men de är inte alltid så kunniga soldater. De lär sig medan de strider, säger Pavel Felgenhauer.
Han är oberoende säkerhetspolitiker i Moskva och skriver bland annat för den Putinkritiska tidningen Novaja Gazeta.
Kommer ukrainska staten att kunna kontrollera de ideologiskt drivna bataljonerna efter kriget?
– Jag tror inte att de kan utgöra någon reell politisk makt. Problemet är att deras ideologi legitimeras då de får agera som ukrainska statens företrädare. Det urholkar Kievregeringens legitimitet bland befolkningen i östra Ukraina, säger Per Anders Rudling. Han är docent i historia vid Lunds universitet med högerextremismen i Ukraina som specialitet.
Till exempel organisationen Patriot Ukrainy, vars ordförande Andrij Byletskij är en av Azovbataljonens befälhavare, använder sig av en Waffen SS-symbol och förespråkar politiskt våld. Rudling påpekar att det av allt att döma också finns extremhögerelement även på den separatistiska sidan.
De ukrainska frivilligbataljonerna lyder under inrikesministeriet, inte försvarsministeriet. Det är ofta de som sätts in i de värsta striderna, till exempel förra veckan i Ilovajsk där både ukrainska trupper och separatisterna led stora förluster i blodiga sammandrabbningar. Det var Donbasbataljonen som först slog sig fram till Ilovajsk, bara för att därefter återfinna sig omringad. Resultatet var tunga förluster eftersom ukrainska armén inte skickade in förstärkningar.
– Ingen annan armé i världen skulle göra så. Det är ett brott mot arméns regler och traditioner, säger Donbasbataljonens ursinniga befälhavare Semjon Sementjenko till Kyiv Post.
Erfarenhet från Georgien
På en veranda utanför sin bungalow på Azovbataljonensitter Kiss och Zmeja, två soldater som bara vill uppge sina pseudonymer. Kiss är från Lubny i Poltavaområdet och Zmeja från Kiev.
– Utan oss skulle ukrainska armén inte klara sig. Det är alltid oss de skickar ut till de allra farligaste ställena, därför att vi är motiverade och övertygade patrioter, säger Kiss.
Det här är hans andra inbördeskrig. I början av 1990-talet var han i Georgien och kämpade på georgiernas sida i kriget mellan georgier och abchazier. De sistnämnda stöddes av Ryssland.
Skillt har varit kontraktsanställd för svenska armén under flera år, bland annat på NB21 i Norrland (ett i dag nedlagt förband). Han anser att Ukraina drar nytta av hans militära kunnande.
– Alla utlänningar i bataljonen är proffs, medan de lokala grabbarna ofta är oerfarna och onödigt skjutglada. Det räcker att en erfaren soldat är med för att det ska lugna gruppen, säger Skillt.
Somliga anser att er närvaro diskrediterar den ukrainska saken. Hur ser du på det?
– Efter fem månader i Ukraina har jag tjänat ungefär 8000 grivna (470 euro). Om det är sant att jag är legosoldat så är jag den sämst betalda legosoldaten i världen. Vi är ett tjugotal utlänningar från Sverige, Storbritannien och England i Azovbataljonen, av minst 600 man. Vi är trots allt bara en liten del av bataljonen.
Dusjman, en av befälhavarna i Azov som bara vill uppträda under pseudonym, säger till Hbl att Azov också har många ryska frivilliga.
– Vi har många högt kvalificerade ryssar här som har anslutit sig till oss därför att de vill skydda Ryssland mot Putin. Enligt mig skyddar vi hela Europa mot Putin, därför är det också motiverat att vi tar in utlänningar. Men vi skulle klara oss även utan dem.
Andrij Byletskij, en av befälhavarna i Azov, har suttit i fängelse i två år eftersom han är ordförande för extremhögerorganisationen Patriot Ukrainy. Han hälsar och tittar spydiskt på mig.
– Har ni inte skrivit tillräckligt redan om den så kallade nynazisitiska bataljonen i Ukraina? Ert problem i Europa är era egna komplex. Vi älskar vårt land och vi älskar Europa. Det är det vi strider för. Ni ser nationalismen som en sjukdom, men när man har en katastrof i sitt eget land så är det bara de äkta patrioterna och nationalisterna som kämpar. Det organiserade försvaret är byråkratiskt och likgiltigt.