Frusen konflikt risk i östra Ukraina
Mötet mellan Porosjenko och Putin i Minsk utmynnade i ingenting alls – vilket var väntat. Ryssland verkar fortfarande tro att Kiev till sist böjer sig för dess krav, något som inte kommer att ske. Resultatet kan vara en frusen konflikt i östra Ukraina.
MOSKVA Den som tror att det finns några snarliga utsikter för ett fredsavtal i östra Ukraina behöver bara titta på den ukrainska presidenten Petro Porosjenkos min när han skakade hand med Rysslands president Vladimir Putin i går. Först ett hjärtligt leende till Catherine Ashton. När Putin sträckte fram sin hand åkte mungiporna ner omedelbart på den ukrainska presidenten.
Ryssland har ockuperat Krimhalvön och förser separatisterna i östra Ukraina med vapen och män. Att Porosjenko trots allt valde att ta Putins framsträckta hand beror främst på att han inte har så stort val. Han har visserligen EU bakom sig, men det hjälper inte stort eftersom EU bara är beredd att straffa Ryssland med sanktioner. Ett pris som Putin anser sig ha råd att betala.
Porosjenko kan inget göra. Han måste skaka hand med en person som han troligen har mycket större lust att ge en blåtira.
Fredsplan lades fram
Mötet i Minsk skedde inom ramen för den Euroasiatiska unionen, EU och Ukraina. Tanken med det här arrangemanget var av allt att döma att involvera alla tänkbara partner för att ens hitta början på en väg ut ur krisen.
Några konkreta framsteg skedde inte, trots att Porosjenko lade fram en fredsplan på 15 punkter. Den innehåller bland annat lokalval, en skyddszon vid rysk-ukrainska gränsen och evakueringsvägar för stridande milis.
– Alla involverade vill hitta en värdig utväg ur den här situationen. Jag är beredd att pröva alla varianter, sade Porosjenko.
Putin anser för sin del att Kiev ska förhandla med separatisterna i Donbass. Han håller också fast vid att Moskva säger upp handelsavtalet med Kiev när associationsavtalet mellan EU och Ukraina träder i kraft. På det hela taget var signalen entydig: Putin fortsätter pressa Ukraina.
På fältet sysslar Ryssland med en utpressningstaktik som å ena sidan inte har lett till resultat – regeringen i Kiev vägrar böja sig. Men å andra sidan har Ukraina inte heller klarat av att få slut på kriget i östra Ukraina. Den största orsaken är det ryska stödet till separatisterna.
Fast i ett skruvstäd
Ukraina befinner sig i ett skruvstäd. Den grundläggande orsaken är att ingen militär hjälp av väst är att vänta och därför kan Kreml fortsättningsvis blåsa under konflikten i Donbass. Vad Putin menar med att ständigt förse separatisterna med vapen är solkart: gå med på våra krav så ska vi lätta på trycket.
Ukraina vägrar, Ryssland fortsätter. Västvärlden skäller på Ryssland men inför bara åtgärder som Putin anser sig kunna leva med. Så har det hållit på i snart fem månader och situationen börjar bli alltmer ohållbar.
Under tiden förvärras den humanitära situationen i östra Ukraina för var dag som går. I centrala Donetsk finns det visserligen fortfarande varor i butikerna och vatten i kranarna trots tillfälliga stopp. Men så fort man kommer tio kilometer utanför centrum är situationen en helt annan. I till exempel byn Petrovskij öster om Donetsk sker granatnedslag nästan dagligen. Vatten har man inte haft på länge och invånare jag talade med där förra veckan var förtvivlade. Situationen i och utanför Luhansk lär vara betydligt värre.
Det farligaste med det pågående kriget i östra Ukraina är inte bara att civila lider, att infrastruktur förstörs och att barn måste skjuta upp skolstarten. Det farligaste är hur det traumatiserar ett samhälle där många redan före kriget har en svag samhörighetskänsla med Kiev.
Ukrainas akilleshäl som stat har alltid varit uppdelningen i vi och dem, i öst och väst, i kolgruvornas land och i småföretagarnas. Ju längre kriget pågår, desto svårare blir den här klyftan att överbrygga.
I går visade Ukraina upp tio ryska fallskärmssoldater som hade tillfångatagits på ukrainsk mark. Enligt Ryssland hade de korsat gränsen av misstag, en lögn som är komisk i sin nakenhet.
Men det understryker också hur taffligt Kreml bär sig åt i Donbass, i jämförelse med ockupationen av Krim som skedde snabbt och målmedvetet.
Invaderar Ryssland östra Ukraina kommer de att möta motstånd, vilket Kreml är mycket medveten om. Det är därför man tvekar och i stället väljer en strategi där man varken invaderar eller håller sig utanför konflikten. En strategi som kan spricka – med oöverskådliga följder. Resultatet kan vara en frusen konflikt i östra Ukraina.