Ministern lovar ny guide om skyddsjakt
Miljöministeriet förnyar guiden om hur man ska söka tillstånd för att få skjuta skarv på undantag. Regelrätt jakt tror miljöministern inte på.
Det har varit svårt för många fiskare att påvisa att storskarven orsakar "allvarlig skada" såsom fågeldirektivet avser. Och eftersom tillstånd för skyddsjakt förutsätter att skadan är konstaterad har många ansökningar förkastats.
– Nu förnyar vi guiden för hur ansökan ska skrivas, säger miljöminister Ville Niinistö (Gröna).
Guiden är Miljöministeriets instruktionsbrev till näringsidkarna och närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM) som godkänner eller förkastar ansökningarna för skyddsjakt. Flera av de förkastade ansökningarna har prövats i förvaltningsdomstolarna, ett fall rentav i Högsta förvaltningsdomstolen.
– Det här är juridiska processer som jag inte kan göra så mycket åt, säger Niinistö.
Det Miljöministeriet ändå gör är en noggrann granskning av alla de fall som prövats i domstol. Sedan skriver man om instruktionsbrevet så att de som lider av skarvskador vet vad som krävs för att få en ansökan godkänd, och så att NTM-centralerna vet exakt hur fågeldirektivets skrivning ska tolkas.
– Avsikten är att skärskåda domstolarnas motiveringar de gånger ansökningarna har förkastats. Vi är bara i början än, vi hoppas bli klara i tid för nästa säsong, säger Matti Osara, överinspektör på Miljöministeriet.
Svårt att uppskatta skadan
Han betonar att problemets kärna uttryckligen är att påvisa att skarven orsakar allvarlig skada, och att uppskatta ett värde på skadan.
Hur ska man kunna uppskatta värdet av skadan när man inte kan veta precis hur många fiskar skarvarna knyckt ur näten?
– Det är komplicerat. Det handlar om den sökandes uppfattning av och bevis för skadan. Det behövs ett sätt att mäta allvarlig skada. Om skarvarna äter ur näten och river sönder dem måste det gå att uppskatta värdet av skadan, någon slags summa.
Osara säger sig hoppas att Vilt- och fiskeriforskningen och Finlands miljöcentral bidrar med fakta så att man kan precisera hur begreppet allvarlig skada ska definieras och hur skadan ska uppskattas.
Många säger att finska myndigheter tolkar fågeldirektivet mycket striktare än svenska?
– Vår uppfattning är att vår linje överensstämmer med hur kommissionen vill att man ska tolka direktivet. Det är sant att politiken och myndighetskulturen skiljer sig en aning, men så har Sverige också femtiotusen skarvpar mot våra tjugotusen. I södra Sverige har de skarvar året runt, här har vi högst ett fåtal på vintern, och de är dessutom av den nordatlantiska rasen. Det förklarar till en del att praxis skiljer sig.
Skarven blir syndabock
SFP:s ordförande Carl Haglund har sagt att det är obegripligt att skyddsjakt i praktiken inte tillämpas utanför Åland (där skarven de facto inte häckar). Riksdagsledamöterna Kimmo Tiilikainen (C) och Maarit Feldt-Ranta (SDP) sade i söndagens HBL att de gärna ser att skarven blir jaktbar och klassas som vilt.
Ville Niinistö påpekar att det förutsätter att fågeldirektivet öppnas, vilket sannolikt är en lång och utdragen process.
– Vill man göra det på EU-nivå är det möjligt. Men i Finland har skarven har inte ökat lika snabbt de senaste fem åren som förut, kurvan har blivit stabilare. Jag tror inte att jakt skulle minska beståndet.
Niinistö noterar att skarven har fått en naturlig fiende i havsörnen där båda arterna är talrika. Han säger att skarven ofta anklagas för problem som människan orsakat. Han hänvisar till en artikel i ÅU där skarven felaktigt beskylldes för massdöd av fisk.
– Det är inte så himla snyggt och ansvarsfullt att göra skarven till syndabock. Forskningen visar att skarven orsakar relativt lite problem utöver de estetiska, och växtligheten återhämtar sig på två tre år efter att den lämnat en holme.
Jordbruksminister Petteri Orpo (Saml) sade i HBL (16.8) att skarvarna är för många. Det anser inte miljöministern.
– Jag tycker att stammens storlek borde kontrolleras på ungefär dagens nivå. Undantagstillstånden och havsörnen kan tillsammans ge den effekten, säger Ville Niinistö.
Petteri Orpo uppmanade Miljöministeriet att göra upp en plan för hur skarvbeståndet ska utvecklas, enligt den modell som Jord- och skogsbruksministeriet förvaltar det jaktbara viltet. Miljöministern säger att skyddade och jaktbara arter inte hanteras på samma sätt.
– Skarven är inte jaktbar i ett enda EU-land. Beståndet ska kontrolleras med de medel som finns för skyddade arter.
Niinistö uppmanar i stället Orpos ministerium att se över fiskepolitiken så att den på sikt förbättrar balansen i fiskekosystemen.
– Vi behöver bättre kvalitet i fiskevattnen som ger mer av större och värdefull fisk och mindre storspigg, som äter andra fiskars yngel.
Nej till fusion
Petteri Orpo värmde nyligen upp den gamla idén om att slå ihop Jord- och skogsbruksministeriet med Miljöministeriet till ett naturresursministerium. Niinistö betecknar det som ett steg in i mörkret.
– Orpo är inne på fel spår, det skulle inte förbättra någonting. Om han är orolig för sitt ministeriums rykte borde han förnya dess sätt att hantera miljöfrågorna. Nu förhindrar man de bönder som gör mest för miljön att få mest kompensation.
Också Centern och producentorganisationen MTK har flaggat för en fusion. Miljörörelsen har däremot varnat för "den ryska modellen" där miljöfrågorna, som ska gagna hela nationen, reduceras till en del av naturresurstänkandet som kan gynna bara vissa aktörer. Som exempel nämner man NTM-centralerna där närings- och trafikpolitiken tenderar att köra över miljön.
Niinistö säger att det är viktigt med ett oberoende och starkt miljöministerium.
– En sammanslagning skulle i praktiken betyda fördelningspolitik till vissa intressegrupper i stället för hållbart och långsiktigt utvinnande av naturresurser och tryggande av miljöns tillstånd.