Uppsving för svenskan i Tammerfors
Det vimlar av elever i alla åldrar i Svenska samskolan i Tammerfors. Höstterminen har kört i gång veckan innan i den över 100 år gamla byggnaden som inrymmer både dagis, grundskola och gymnasium.
Rektor Ronny Holmqvist hälsar på och skämtar med barnen som går förbi i korridorerna. Han säger att skolan egentligen är en sorts samlingspunkt för de svenskspråkiga i Tammerfors.
– Det är på gott och ont. Utan barn blir många svenskspråkiga vuxna offside. Alla kanske inte ens vet att det finns svenskspråkiga i Tammerfors.
Med föräldrar, elever och personal inräknade rör sig försiktigt uppskattat omkring 700 svenskspråkiga dagligen på skolområdet. Holmqvist, som nu inleder sitt åttonde år som rektor, säger att de flesta känner varandra åtminstone till utseendet.
Många upplever skolan som trygg och litenheten ses som en fördel.
– När man känner igen varandra är det lättare att ta kontakt. Här finns en hel del kunnande. Om jag exempelvis behöver teknisk hjälp eller vill översätta en text från 1700-talet till finska vet jag exakt vem jag ska vända mig till.
Öppnar nya världar
Forskaren och universitetsläraren Zea Kingelin-Orrenmaa har ett bredare perspektiv på den tvåspråkiga verkligheten i Tammerfors. Hon är själv en produkt av Svenska samskolan i Tammerfors, hennes egna barn går i skolan och hon håller på med en doktorsavhandling om det svenskspråkiga i Tammerfors.
Enligt Kingelin-Orrenmaa är språket den viktigaste orsaken till att hon satt sina barn i en svenskspråkig skola. Att miljön i huvudsak är enspråkigt finsk ser hon inte som ett problem.
– Att ha två eller flera språk öppnar två eller flera världar, också för barnen. I föräldragemenskapen ser man hur flera språk finns närvarande hos familjerna. Tvåspråkighet är en alldeles naturlig sak här.
Det säger också Carin Ollinen, Otto Halminen och Erik Ingraeus som går på tvåan i gymnasiet i skolan. Ungdomarna, som i höst inlett sitt andra år i gymnasiet, har känt varandra sedan dagisåldern.
– Det är tryggt, alla vet allting om varandra här. Ibland blir man trött på det men oftast är det en fördel, säger Ollinen.
Ungdomarna säger att det egentligen bara är hemma och i skolan som de talar svenska men att de tror att språket öppnar fler dörrar för dem. Ollinen planerar bland annat att fortsätta studierna i ett annat nordiskt land.
– Många kompisar har sagt till mig att de önskar att deras föräldrar hade satt dem i en svenskspråkig skola. Man får på ett sätt ett språk till gratis, fortsätter Halminen.
Staden bjuder också på annan svenskspråkig verksamhet. Den svenskspråkiga församlingen har bland annat många aktiva klubbar, pensionärsföreningen är livskraftig och Svenska klubben har ett rekordantal medlemmar. Kärngänget på
Svenska klubben består av kring 20 aktiva personer men när föreningen styr upp tillställningar som exempelvis kräftskiva eller brunch på första maj brukar det vara fullsatt.Engagemang är nyckeln
Rikard Bjurström, som är ordförande för stiftelsen som driver skolan och spindeln i nätet när det kommer till Tammerforssvenskar, säger att framtiden ser ljus ut. Det finns goda möjligheter att umgås och göra saker på svenska och den svenskspråkiga minoriteten har till och med ökat. Han påpekar ändå att det kräver engagemang och arbete för att hålla språkön livskraftig.
– Det vi måste se till är att den svenskspråkiga stigen inte brister utan håller hela vägen ända till graven. Just nu brister den där vid 16–30 års ålder. Också småbarnsföräldrar är svåra att nå.
För att fånga upp ungdomar och unga vuxna finns det planer på att starta föreningen Nordens hus, som bland annat ska värna om kännedomen om nordiska språk och kultur. Målet är att verksamheten inleds vid årsskiftet.
– Då skulle ungdomar kunna se att det finns svenska rum också utanför skolan där man kan umgås på svenska.
Minoritet bland minoriteter
Zea Kingelin-Orrenmaa påpekar att gemenskapen i staden är precis så stark som man själv gör den.
– Vill man och har man intresse att vara med så finns det massor med möjligheter i alla åldrar. Men det kräver ett visst engagemang.
Även om de svenskspråkiga i Tammerfors bara utgör kring en halv procent av invånarna säger såväl Bjurström, Holmqvist och Kingelin-Orrenmaa att språkklimatet i staden är positivt.
Kingelin-Orrenmaa säger att de svenskspråkiga nu för tiden är en minoritet bland alla andra minoriteter.
– Det som jag skulle önska är att man får hälsovård på svenska. Men när man själv är uppvuxen simultant på två språk så kan man sköta det mesta på finska. Man vill inte göra sig besvärlig när man ändå kan båda språken.
– Alla är väldigt positivt inställda trots att de inte kan svenska. Det finns ingen fientlighet här, vare sig bland beslutsfattarna eller bland invånarna, säger Bjurström.