"Krig är hemskt, men att lämna sitt hem är värre"
Donetsk är i dag en öde stad med tillbommade butiker och tomma gator. Allt fler människor lämnar staden, samtidigt som den ukrainska armén avancerar och snaran dras åt kring separatisterna. HBL:s utsända har talat med Donetskbor som bara vill att mardrömmen ska ta slut.
HBL i Donetsk
– Jag vill återvända till Donetsk så fort som möjligt. Ukrainska armén säger att de ska ha rensat staden senast den 24 augusti på Ukrainas nationaldag. Jag planerar alltså att återvända den 25 augusti, säger förskoleläraren Tatjana Bachbalova från Donetsk.
– Men jag tänker inte släppa i väg henne. Jag tror inte att kriget kommer att ta slut så fort, säger Bachbalovas man Aleksej Suchartjenko, som är taxichaufför och nu livnär sig på transporter mellan Donetsk och Dnipropetrovsk.
HBL träffar Bachbalova i Dnipropetrovsk där hon bor tillfälligt, efter att motvilligt ha lämnat sitt hem på det allra sista tåget som gick ut ur Donetsk för ungefär en vecka sedan.
Varken tåg eller bussar går in i eller ut ur Donetsk längre och vill man ta sig dit är man tvungen att köra den ungefär 280 kilometer långa sträckan mellan Dnipropetrovsk och Donetsk.
Konstant oro
Bachbalova har inga som helst planer på att stanna i Dnipropetrovsk, trots att staden hittills har varit helt förskonad från konflikten.
– Jag vill hem. Krig är förfärligt, men att inte kunna vara i sitt eget hem är ännu värre. Nu oroar jag mig hela tiden för att vårt hus ska bli bombat. Jag har vänner vars hus har blivit skadade, säger Tatjana Bachbalova.
Antalet personer som har tvingats lämna sina hem i östra Ukraina är enligt FN:s beräkningar nu uppe i flera hundra tusen. 155 800 personer har flytt inom Ukraina och 188 000 har åkt till Ryssland, enligt FN:s siffror från den 15 augusti.
Till sina barn, nioåriga Kristina och fyraåriga Vsevolod har Bachbalova sagt att de är i Dnipropetrovsk bara tillfälligt.
Hennes man jobbar fortfarande i Donetsk som taxichaufför och det är han som kör mig dit. Under hela vägen till Donetsk håller han kontakt med andra chaufförer för att få den senaste informationen om var det förekommer sammandrabbningar.
Vägen mellan Dnipropetrovsk och Donetsk är så gott som öde. Den löper bland leende solrosfält och kantas av betande kor, som har tjudrats vid vägrenen. När vi närmar oss Donetsk gör Suchartjenko en omväg – han vill undvika Marinko-området, eftersom där nyligen har pågått stridigheter.
Strider pågår
I går utbröt intensiv skottlossning mellan ukrainska armén och separatister i både Donetsk och Luhansk. Striderna är dock mycket lokala. Utanför Donetsk har ukrainska armén och separatisterna varsin vägspärr på mindre än tio kilometers avstånd från varandra. Trots att oroligheter lär pågå ett tiotal kilometer därifrån är allt lugnt då vi kör in i Donetsk.
Suchartjenko rattar bilen längs mindre småvägar och plötsligt är vi inne i centrala Donetsk – en stad med nästan en miljon invånare som i dag är fullständigt öde. I centrum syns inte en själ och nästan alla affärer är tillbommade med neddragna jalusier. En mängd bensinstationer har också stängt.
Det är bara i vissa delar av staden som det går att få tag på bränsle. Vattnet har varit avstängt i tre dygn men dricksvatten finns i affärerna och många bunkrar upp.
– Många har dusch på gatan, vi duschar ofta utomhus på sommaren. Hittills har jag klarat mig tack vare att jag bunkrade vatten i en container medan det ännu gick, konstaterar Aleksej Suchartjenko.
Så fort vi kommer in i byn ringer hans telefon.
– Vid liv, vid liv! Jag är snart hemma, svarar Suchartjenko. Han lägger på luren.
– Grannarna och jag har ett joursystem. Vi ringer varandra varje morgon och kväll för att kontrollerar att alla är vid liv.
I går kom besked om att Rysslands president Vladimir Putin träffar Ukrainas president Petro Porosjenko i Vitryssland på tisdag om en vecka. Också EU-ledare deltar.