Analys: Enorm uppgift att bygga upp Ukraina
Mycket tyder på att kriget i Ukraina går mot sitt slutskede. Snaran dras åt – men Ryssland kan fortfarande ingripa. Om och när Ukraina får slut på kriget börjar den verkliga utmaningen, nämligen att återuppbygga Donbass.
Det är egentligen ett mysterium att ukrainska armén fortfarande inte har intagit Donetsk och Luhansk. Separatistledarna har avskedat sin befälhavare Igor Girkin – något som tyder på förtroendekris. Ledarskapet hos separatisterna har varit kaotiskt från början, vilket beror på att rörelsen är splittrad och bara delvis kontrollerad utifrån. När Girkin (eller Strelkov som är hans nom de guerre) anlände till Slovjansk började han med att sparka den självutnämnda borgmästaren Vjatjeslav Ponomarev.
Ponomarev hade dessförinnan manövrerat ut sittande borgmästaren, den proryska Nelli Sjtepa. Ledarskapet är skakigt och vill olika saker, vilket inte fungerar när man ska föra gerillakrig.
Separatisterna har ont om livsmedel, vatten och el. De har förlorat större delen av det territorium de tidigare kontrollerade, de har mist hundratals män. Ukrainska armén beskjuter Donetsk med artillerield och drar hela tiden åt snaran kring det område som separatisterna fortfarande behärskar. Minst elva civila har dött i Donetsk, centrum har utsatts för artilleribeskjutning och kriget närmar sig sakta men säkert hjärtat av staden.
Porosjenko vill inte totalförstöra
Hur nära är slutet? Det är omöjligt att säga. Att separatisterna själva skulle klara av att stoppa den ukrainska arméns frammarsch är inte sannolikt. De har helt enkelt för få soldater för att klara sig i markstrider, vilket är enda sättet att inta de kvarvarande städerna utan att fullständigt bomba dem sönder och samman. Att totalförstöra Donetsk och Luhansk är dock något som Ukrainas president Petro Porosjenko vill undvika i det längsta. Det är dyrt att bygga upp förstörd infrastruktur, och det är ännu dyrare att återuppbygga förtroende. Ett flertal städer i östra Ukraina är redan sönderskjutna av artillerield, bland annat Kramatorsk och Slovjansk. Porosjenko vill bespara miljonstaden Donetsk från detta öde så länge det är möjligt.
Men om Ryssland plötsligt skulle besluta sig för att gå in med full kraft kan situationen förändras på ett ögonblick. Det har Putin hittills dragit sig för, men det betyder ingenting. Putin har upprepade gånger visat att han mycket snabbt kan fatta nya beslut. Improvisation är hans paradgren.
Samtidigt kontrollerar Ukraina fortfarande inte hela sin gräns. The Guardians utsända såg i går med egna ögon hur ett tjugotal militärfordon passerade gränsen in till Ukraina på ett obevakat ställe 200 kilometer från Donetsk. Iakttagelsen är inte överraskande – det ryska biståndet till separatisterna har varit uppenbart från början. Den bara bevisar att Ukraina fortfarande inte kontrollerar hela sitt territorium. Så länge man inte gör det kan Kreml fortsätta ställa till med problem.
Krisen närmar sig sitt slutskede
Medan de ryska militära fordonen slank över gränsen var hela världens uppmärksamhet riktad mot en rysk biståndskolonn som enligt Kreml ska förse de invånarna i krigsområdet med vatten, mat och förnödenheter. Av begripliga skäl vägrar Ukraina släppa in kolonnen utan att Röda korset har kontrollerat dess innehåll. Journalister på plats har fått se innehållet i en del av lastbilarna och hittills har det visat sig vara torrskaffning och sovsäckar. Efter den osynliga invasionen av Krim är det ingen överraskning att Ukraina vill kontrollera varje rysk hjälpförsändelse i minsta detalj, men det båtar föga om 23 militära fordon samtidigt slinker över gränsen.
Det troliga är att kriget i Ukraina nu börjar närma sig slutskedet – förutsatt att Ryssland inte ingriper. Oberoende av om Ryssland ingriper eller inte blir det en ytterst besvärlig operation för ukrainska armén att inta de kvarvarande städerna utan onödig blodspillan och utan att skjuta dem sönder och samman. För att inte tala om utmaningen att återuppbygga det fysiskt och psykiskt djupt sargade och traumatiserade Donbassområdet. Det blir den ukrainska presidentens överlägset viktigaste uppgift – mycket viktigare än handelsavtalet med EU.