Offer i fattiga kommuner får inte plats på skyddshem
I dag är det kommunernas ekonomi och attityd som avgör hur länge offer för familjevåld får stanna på skyddshem. Det här vill regeringen ändra på genom att låta staten finansiera skyddshemmen.
Camilla och hennes man var gifta i 30 år. Tillsammans fick de tre barn med vilka de bodde i en stor trävilla. Utifrån tyckte antagligen många att de var det perfekta finlandssvenska paret.
Men äktenskapet blev inte som Camilla hade tänkt sig.
För som i så många familjer smög sig det psykiska våldet på.
Att Camillas man hade lätt för att bli svartsjuk visade sig ganska snabbt efter att de träffats. Han tyckte att hon skulle stanna hemma och vara tillsammans med honom hela tiden i stället för att träffa sina vänner.
Till en början tyckte Camilla att det var charmigt att han ville vara med henne hela tiden. Men med åren blev mannens kontrollbehov mindre smickrande.
Det räckte med att hon inte hade bäddat på rätt sätt, inte svarade i telefonen när han ringde eller att hon, enligt honom, åt för mycket, för att en hel helg skulle vara förstörd.
– Han fick raseriutbrott som jag inte kunde förutse. Till slut tror man ju på att man inte kan någonting, är dum i huvudet och att ingen vill ha en.
Mannen slog aldrig Camilla men hotet om fysiskt våld fanns där. Mot slutet av relationen blev hoten allt grövre.
– Han hotade med att stycka mig. Då blev jag rädd. Jag visste inte vad som skulle hända då jag slöt ögonen på kvällen.
De få vänner Camilla fortfarande hade kvar efter alla år försökte få henne att lämna sin man. Men det var först då Camillas psykolog gav henne numret till skyddshemmet i Borgå som hon började fundera på saken på allvar.
– Jag förde mina saker dit så att de skulle finnas där om jag bestämde mig för att komma. Jag hade inte tänkt på att jag skulle kunna åka till ett skyddshem. Jag trodde att skyddshem är till för dem som blir slagna hemma. Jag tänkte inte på att det var psykiskt våld. Jag har bara tagit emot. Under det sista året sade jag inget.
Camilla tog kontakt med skyddshemmet i Borgå strax innan jul förra året.
– De sade att det finns plats och sade att jag får komma när jag vill. Det var inte lätt och jag tror att man måste ha vänner som stöder en.
I det helvetet Camilla levde hade hon ändå lite tur. Hon bodde i en kommun som hade en garanterad plats på skyddshemmet i Borgå och fick både skydd och vård direkt när hon själv ville.
Alla har inte samma möjlighet att få den hjälp Camilla fick.
I dag finns kring 20 skyddshem i Finland varav de flesta drivs av privata organisationer, inte av kommuner som i Borgå.
För att en person ska få komma in på ett privat skyddshem krävs att hemkommunen är villig att betala för det och ger en betalningsförbindelse.
I kommuner med dålig ekonomi har det lett till att personer som behöver komma till ett skyddshem inte får vård eftersom kommunen inte är villig att betala för servicen.
– I Borgå har vi inte haft sådana fall men det pratas alltid om det när branschfolk träffas. Jag tror att det stämmer, för vissa kommuner har det jättejobbigt och tänker att det är dyrt, säger Kristina Huopalainen som är chef på skyddshemmet i Borgå.
Att offer för familjevåld tvingas tänka på hur länge kommunen har råd att betala för platsen på skyddshemmet ökar stressen ytterligare.
– Också på vårt skyddshem har det lett till att mammor funderat på om de borde skicka hem något av sina barn de tagit med sig på grund av att kommunen inte vill betala en lång vistelse. Då tänker kvinnan ofta att hon genom att skicka hem något av barnen själv kan få stanna längre. Så här får det inte vara, säger Huopalainen.
Det här vill regeringen nu ändra på med ett förslag om att staten ska ta över finansieringen av skyddshemmen.
– Enskilda människors möjlighet att få hjälp har hängt på om kommunen har gett betalningsförbindelser. Det har lett till att människor inte haft samma möjlighet att få vård. Skyddshemmen har ingen julklappssäck ur vilken de kan finansiera sin verksamhet om kommunerna inte betalar, säger omsorgsminister Susanna Huovinen (SDP).
Klubbas lagförslaget igenom kommer den som söker vård inte längre att vara tvungen att få en betalningsförbindelse av kommunen utan kan söka sig till ett skyddshem avgiftsfritt och anonymt.
– Den här typen av verksamhet ska inte vara projektverksamhet. I många fall löser man inte problem under en natt. Det räcker inte alltid med att man får tak över huvudet och en kudde under huvudet, säger Huovinen som själv varit vice ordförande i Förbundet för mödra- och skyddshem.
Men kommunens vilja eller ovilja att betala är inte den enda stötestenen för att få vård. I dag finns sammanlagt 123 skyddshemsplatser i Finland. Det är mindre än en fjärdedel av Europarådets rekommendation, enligt vilken Finland borde ha 530 platser. Pressen på de befintliga platserna är stor.
– Förra året var det ofta nästan fullt eller helt fullt. Vårddygnen ökade med 112 procent och i år har vi haft en ännu större ökning än förra året. Det är många andra kommuner som ringer till oss och som vi ofta måste säga nej till. Ibland kan det vara flera gånger i veckan, säger Huopalainen.
Bristen på platser berör den nya lagen inte.
– Vi har alldeles för få platser i jämförelse med behovet. Vi har inte några större möjligheter att öka antalet platser på en gång. När skyddshemmen får en starkare ställning i lagen och finansiering via staten tryggas ger det oss möjlighet att utveckla verksamheten med organisationerna så att vi kan öka antalet platser, säger Huovinen.
Ministern säger att regeringen tar frågan om skyddshem på allvar.
– Vi har så dåligt rykte utomlands när det gäller våld och familjevåld att vi inte har råd att misslyckas med satsningarna.
Enligt lagförslaget ska skyddshemmen dela på sammanlagt åtta miljoner euro. Huopalainen är glad för att för att staten går in och gör finansieringen av skyddshemmen tryggare men fundersam över om summan kommer att räcka till för alla skyddshem.
– Jag har svårt att se att åtta miljoner räcker. Om alla skyddshem kostar lika mycket som vårt så räcker det absolut inte, säger Huopalainen.
Att skyddshemmet skulle få en mindre budget på grund av att staten tar över finansieringen tror Huopalainen inte på eftersom hon vet att staden kommer att fortsätta stödja hemmet.
– Vårt skyddshem har varit lyckligt lottat eftersom staden tryggar ekonomin, till skillnad från de skyddshem som drivs av privata organisationer. Det ger oss arbetsro.
Lagförslaget väntas komma till riksdagen i mitten av september och börjar gälla vid årsskiftet om den godkänns.
De tre månaderna som Camilla bodde på skyddshemmet blev hennes räddning. I efterhand konstaterar hon att beslutet att söka sig till ett skyddshem var resultatet av en lång process. Kanske var det att maken inte tillät henne sörja sin mamma som gått bort. Eller tankeställaren hon fick då hon såg hur väl hennes dotter behandlades av sin pojkvän. Eller insikten om att hon inte kommer att orka ta hand om sitt barnbarn om hon stannar kvar i förhållandet med sin man.
I dag har det gått drygt fyra månader sedan Camilla fick lämna skyddshemmet. Hur det hade slutat om hon inte kommit till skyddshemmet vill hon helst inte tänka på.
Camilla heter egentligen någonting annat.