Sonera skolar sig i etik och hederlighet
Flera frågor och utredningar återstår, trots en omfattande rapport om Telia Soneras affärer och misstänkta mutbrott i Uzbekistan. Nu tar företaget tag i problematiken och har inlett utbildning kring antikorruption. Det dröjer ändå länge innan man kan lägga mutskandalerna bakom sig.
Historien om Telia Sonera är ingen framgångssaga. Tvärtom kan man kanske säga att det är en historia om ledare som velat mycket, men som kanske inte alla gånger riktigt vetat hur. En del affärer har blivit ekonomiskt framgångsrika, men etiskt ifrågasatta. Andra var ekonomiska katastrofer från början.
I samband med att Telia Sonera i mitten av juli publicerade sitt resultat för årets sex första månader underströk färske koncernchefen Johan Dennelind att långsiktig, hållbar verksamhet är central i bolagets dagliga arbete. Utbildning kring antikorruption pågår och Telia Sonera är delaktiga i dialog med viktiga intressenter angående yttrandefrihet i flera länder i Eurasien.
Att just de här frågorna nu står på agendan är ingen tillfällighet. Ser man tillbaka på Post- och televerkets och Soneras väg till Telia Sonera finns ändå mycket annat att också fästa uppmärksamhet vid.
Finlands sämsta affär
- Telia Sonera bildades år 2003 då de tidigare statliga televerken i Sverige och Finland gick samman. Före det hade båda bolagiserats och börsnoterats.
- Sonera hade redan innan fusionen verksamhet bland annat i det forna Sovjetunionen och Ryssland samt i republiker i Centralasien.
- Telia Sonera är också delägare i turkiska Turkcell, ett företag där bolaget fört en rättsprocess om ägarandelarna.
- I Eurasien verkar Telia Sonera i Kazakstan, Azerbajdzjan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Georgien, Moldavien och Nepal.
- Det är affärerna i Uzbekistan och Kazakstan som nu är föremål för utredningar och misstankar om bland annat mutbrott. Också affärer i Vitryssland har fått hård kritik.
- Mannheimer Svartings rapport från i vintras behandlar enbart affärerna i Uzbekistan.
När Helsingin Sanomat för någon månad sedan listade Finlands mest misslyckade affärer hamnade det då visserligen börsnoterade, men ändå statliga telebolaget Sonera i topp. Det var framför allt UMTS-affären i Tyskland år 2000 som slutade i en förlust på närmare fyra miljarder euro som renderade Sonera den tvivelaktiga äran.
Bland annat den förlusten ledde till en kassakris som gjorde Sonera till ett lätt offer för svenska Telia, som bland annat i norska Telenor redan sökt en nordisk fusionspartner. Att det var svenskarna som höll i tyglarna i nya Telia Sonera var klart, trots att affären formellt kallades för fusion. Vd kom från Sverige, styrelsens ordförande från Finland.
Anders Igel blev vd för Telia Sonera, Harri Koponen vvd. Men samarbetet var långt ifrån friktionsfritt, liksom inte heller samarbetet mellan Sveriges och Finlands representanter i styrelsen.
Efter avlyssningsskandalen och de katastrofala UMTS-affärerna i Sonera avtog ändå intresset för bolaget gradvis i Finland. Ju svenskare den högsta ledningen blev, desto mindre uppmärksamhet riktade finländska medier mot företaget.
Att Anders Igel dessutom var något av en självsvåldig ledare gjorde inte saken bättre ur finländsk synpunkt. Personkemin brast både i ledningen och i styrelsen och våren 2004 talades det om en svensk-finsk revirstrid. Bolagets första styrelseordförande Tapio Hintikka avgick.
– Jag trodde att jag sysslade med business, men i stället hamnade jag i svensk politik, sade Hintikka då i Dagens Nyheter.
Bristande information
Han efterträddes av finländaren Tom von Weymarn som kom att leda styrelsearbetet under många stormiga år. I en intervju i Taloussanomat 2004 kallade von Weymarn ordförandejobbet för en plikt. Han sade att man ibland i livet också måste fatta beslut man inte gillar. Offentligt försvarade von Weymarn Anders Igel som vd, trots att oenigheten bakom kulisserna var stor.
År 2007 blev ett turbulent år i företaget. Stora delar av den gamla styrelsen avgick, bland andra professor Eva Liljeblom. von Weymarn satt ändå, efter viss övertalning, kvar som ordförande. I juni fick Igel gå och ersattes i september av Lars Nyberg.
Men under sommaren fick styrelsen Igels förslag att etablera företaget i Uzbekistan på sitt bord. Det visade sig senare att det beslutsunderlag agerande vd Kim Ignatius då lade inte stämde med verkligheten. Den föreslagna företagsstrukturen var komplicerad, men slutresultatet skulle bli ett samföretag med Telia Sonera som majoritetsägare och en lokal partner med minoritet. Den lokala partnerns uppgift var att tillhandahålla 3G-licenser till det gemensamma bolaget Coscom.
Den lokala parten hette Takilant, ett namn som Telia Soneras styrelse hörde för första gången först 2010, framgår av en rapport den svenska advokatbyrån Mannheimer Svartling gjort kring affärerna i Uzbekistan. För att sköta sin del av avtalet bildade Gibraltar-registrerade Takilant, efter att avtalet ingåtts, ett dotterbolag i Uzbekistan, Teleson Mobile. Den lokala partnern företräddes genomgående av en Bekhzod Akhmedov, men uppgifter fanns om att det egentligen var den uzbekiska diktatorsdottern Gulnara Karimova som var lokal partner.
Ett annat namn som nämns i utredning är Gayane Avakyan, nära vän och affärspartner till Karimova. Avakyan stod 2007 som ensam ägare till Takilant. Hon hör till dem som nu är misstänkta för mutbrott.
Ingen helhetsbild
Men allt det här är uppgifter som kommit fram efter hand och som Telia Soneras styrelse aldrig fick ta del av. Vem i den operativa ledningen som visste vad och när har aldrig blivit riktigt utrett, men östdirektören Tero Kivisaari var en av dem som i slutändan fick bära ansvaret för affärerna i Uzbekistan. Han avskedades i fjol.
Under Lars Nybergs ledarskap fortsatte Telia Soneras affärer i Eurasien, nu i Kazakstan. Där gjordes 2012 och 2013 affärer enligt modell Uzbekistan, affärer som också utreds. Det var licensköpen i Kazakstan som ledde till att Nyberg inte fick ansvarsfrihet på bolagsstämman i våras.
Det fanns de som 2006 velat se nuvarande styrelseordförande Marianne Ehrling som Igels efterträdare som vd. På bolagsstämman i våras sade Ehrling att det varit fel att ge lönsamheten företräde när kulturen i Eurasien inte gått att förena med Telia Soneras krav på etik.
Det kommer att dröja länge innan Telia Sonera kan lägga frågetecknen kring affärerna i Eurasien bakom sig. Flera parallella brottsutredningar pågår både i Sverige och i Schweiz.
Rent kommersiellt har affärerna i de forna sovjetrepublikerna däremot gått lysande.
Så här skriver Dennelind i halvårsrapporten:
"I Eurasien har vårt nya ledningsteam ökat fokus på styrning, kontroll och nya affärsmöjligheter. Regionen fortsätter att redovisa god lönsamhet och en stark utveckling i Kazakstan och Nepal. Organisk omsättningstillväxt uppgick till 7 procent, drivet av en 35-procentig tillväxt i dataintäkter, vilka nu utgör 14 procent av försäljningen i regionen."