Silhuettkonstnärer mellan två pärmar
Silhuettkonstnären Sirkka Lekman gästspelar på Borgbacken under tre veckor i sommar. En av anledningarna är att hennes fars, den före detta silhuettkonstnären Eero Manninen, hundraårsjubileum firas i morgon. Samtidigt ger hon ut en bok om silhuetter, Siluetti. Varjokuvia ja niiden tekijöitä.
Sirkka Lekman har tillbringat tjugo somrar på Borgbacken som silhuettkonstnär. Långt tidigare hjälpte hon sin far Eero Manninen i hans arbete på Borgbacken genom att limma silhuetterna på pappkort och ta betalt av kunderna. Senare vikarierade hon för sin far och övade flitigt. Att öva är förresten det enda sättet att bli bra på att klippa silhuetter.
– Det går inte att lära ut. Man lär sig när man gör, det blir en rutin. Hemma brukade vi säga att vi klippte blommor, insekter och varandra, det var en rolig hobby.
Boken innehåller både historia och fakta om silhuettkonsten och konstnärerna i Finland och resten av världen, därtill vill Lekman lyfta fram alla de anekdoter som hennes far berättat.
– Utan boken skulle berättelserna gå i graven med mig, det var en kulturhistorisk gärning att skriva den.
Lekman berättar att hon för några år sedan besökte presidentens sommarbostad Gullranda och råkade få syn på tretton silhuettbilder i ett litet rum bakom matsalen. Konstnärens identitet var en gåta och Lekman fick chansen att lösa mysteriet.
– Det klarnade att det var Emil Cedercreutz som var konstnären.
Lekman berättar att hon ofta får frågor om vilka konstnärer som klippt en silhuett och när. Nu hoppas hon att boken ska ge svar på mångas frågor när de känner igen konstnärer och deras verk i boken.
Lekman ser tecken på att silhuettkonsten utvecklas och moderniseras i takt med att intresset för nya fotografitekniker ökar.
– Det finns nya sätt att göra silhuettkonst på, ett exempel är konstnären Tatu Tuominen.
Tuominen utgår från fotografier som han skapar på nytt med hjälp av målarfärg eller papper.
Lekman påpekar att i en tid då föräldrar fotograferar sina barn utan att veta om barnen i framtiden kan öppna och betrakta bilderna är materialet som används då silhuetter klipps så gott som evigt. I Europa finns bilder som är 300 år gamla.
– Jag använder ett tyskt frimärkspapper som målats tre gånger med pigmentfärg.
Lekman har många svenskspråkiga kunder och har uppfattningen att svenskspråkiga i allmänhet känner bättre till silhuettkonsten jämfört med de finskspråkiga.
– Kanske också för att ordet silhuett är ett främmande ord i finska språket.
Hon är noggrann då hon klipper och eftersträvar verklighetstrohet, det är viktigt att den som avporträtteras avspeglar hur människor ser ut i vår tid.
Enligt Lekman har en miljon silhuetter klipps i Finland under en tid på hundra år.
– Det är kanske ett världsrekord?
Lekman klipper silhuetter på Borgbacken fram till den 10 augusti klockan 14–20.