Analys: Desperat EU-jakt på kvinnor
Letandet efter kvinnor till EU:s topposter är ett senfärdigt försök att släta över det faktum att Europa inte är jämställt. Jyrki Katainen ska ändå inte känna sig helt trygg på Finlands kommissionärspost.
I onsdags valdes Jyrki Katainen (Saml) till Finlands representant i EU-kommissionen. Valet skulle mest vara en formalitet: det gällde ju inte den kommande femårsperioden, utan endast de månader som finns kvar av Olli Rehns (C) mandatperiod efter att han blivit vald till EU-parlamentet.
- Varje medlemsland har en EU-kommissionär. Kommissionärers portföljer har olika tyngd, och det är stor konkurrens om de mäktigaste posterna. Kommissionen föreslår lagstiftning i EU och övervakar att den förverkligas i medlemsländerna.
- Luxemburgaren Jean Claude Juncker valdes till kommissionens ordförande i veckan.
- En av kommissionärerna är EU:s utrikesminister, officiellt kallad hög representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik. EU-cheferna lyckades i veckan inte komma överens om utrikesministern, och förhandlingarna fortsätter.
- Valet av EU:s utrikesminister är känsligt på grund av krisen i Ukraina. Italiens utrikesminister Federica Mogherini har varit favorit till posten, men speciellt de baltiska länderna och Polen tycker att hon är för Rysslandsvänlig.
- Utöver kommissionärerna väljs en ordförande för Europeiska rådet, alltså de toppmöten där EU-ländernas regeringschefer möts, samt en ordförande för eurogruppen. De här posterna går till något land utöver kommissionärsposten.
Katainen fick oväntat hård kritik av EU-parlamentet. Att EU-skeptikerna, inklusive Sannfinländarna, skulle motsätta sig honom var väntat. Mer överraskande var kritiken från De gröna och vänstergruppen. De gröna försökte driva igenom en separat omröstning om Katainen. De misslyckades med liten marginal, och Katainen röstades igenom tillsammans med tre andra kommissionärer. Hade det bara handlat om Katainen hade fler röstat emot honom, och trots att han även då hade uppnått majoritet hade den varit på mycket skakigare grund.
Både Merja Kyllönen (VF) men också Nils Torvalds (SFP) säger att Katainen var sämre än väntat i utfrågningarna i EU-parlamentets plenum och ekonomiutskott. Han framstod som en hårdare anhängare av åtstramningspolitiken än vad han kanske är, och missade att blidka sin publik med tal om den nordiska välfärdsstaten eller om investeringar för Europas framtid.
I veckan valdes luxemburgaren Jean-Claude Juncker till EU-kommissionens ordförande. Nu fortsätter förhandlingarna om resten av EU-kommissionen, Europeiska rådets ordförande och eurogruppens ordförande. Det allt starkare EU-parlamentet måste godkänna kommissionen. Och det tänker inte gå med på att det finns bara en handfull kvinnor bland de 28 kommissionärerna. I dag sitter åtta kvinnor som EU-kommissionärer, och det skulle vara pinsamt om andelen minskade.
Katainens framtid och kvinnors representation i EU knyts samman. Trots förhoppningar om att Finland skulle ha nominerat både en man och en kvinna som kommissionärskandidater valde man att satsa allt på Katainen. Finland är ett av de få gamla EU-medlemsländer som aldrig haft en kvinna som kommissionär. Hittills har de allra flesta länder nominerat män. Juncker vet att vissa män måste bort och ersättas med kvinnor för att EU-parlamentet ska kunna godkänna kommissionen.
Ännu förra veckan hade man kunnat vara säker på att Katainen med sin långa erfarenhet som stats- och finansminister inte är en av dem som riskerar att bytas ut. De misslyckade utfrågningarna i EU-parlamentet förändrar saken. Det är möjligt att ordförande Juncker ber statsminister Alexander Stubb (Saml) att hitta en kvinna. Juncker skulle kunna hota med att Katainen får nöja sig med en mindre viktig post i kommissionen medan en kvinnlig kandidat kunde få en post med tyngd.
Katainens sits kompliceras ytterligare av att parlamentets socialister ska ha sagt att Finland inte bör få en post som har något med ekonomi att göra. Liisa Jaakonsaari (SDP) var i veckan upprörd över uttalandet från sin grupp och kallade den rent av rasistisk.
Det mest sannolika är förstås att Katainen sitter kvar i Bryssel.
Som ett tankeexperiment till dem som säger att lämpliga kvinnor inte finns i Samlingspartiet: Henna Virkkunen fördes fram som en kvinnlig kommissionärskandidat när hon ställde upp i EU-valet. EU-parlamentarikern Sirpa Pietikäinen har både det hårda ekonomiska kunnandet och brinner för jämställdhet och sociala frågor. Paula Risikko gjorde en stark ordförandekampanj.
Den som anser att de inte är tillräckligt erfarna kan påminnas om att Olli Rehn aldrig hade varit minister när han blev Finlands kommissionär. Den som anser att Katainen är överlägsen som internationell politiker kan påminnas om att han inte talar franska. Kunskaperna i engelska och svenska är inte heller lysande.
Det panikartade sökandet efter kvinnor i det sista skedet visar att Europa inte är jämställt. Kvinnor har svårare att uppnå höga positioner inom politiken, och kvinnliga politiker granskas hårdare än deras manliga kolleger. En kompromisskandidat som EU:s nuvarande utrikesminister Catherine Ashton betraktas som en kvotkvinna, medan de riktigt starka kvinnorna spelats bort mycket tidigare.
Det är få som ifrågasätter strävan efter fler kvinnor. Det skulle vara rent av uppfriskande med högljudda antifeminister, som säger att kvinnor inte behövs och att det är kvinnokönets eget fel att representationen är så låg. I stället verkar det råda en hymlande konsensus om att det behövs fler kvinnor, utan att någon gör något åt saken.
Tidigare statsministern, EU-parlamentariker Anneli Jäätteenmäki (C) tog bladet från munnen på EU-parlamentets pressträff i veckan. Hon berättade att hon 2007 gett ett ”barnsligt” uttalande om att länderna nog i fortsättningen kommer att nominera kvinnor, utan att man behöver vidta några speciella åtgärder.
– Nu har vi gått åt motsatt håll, och jag kan inte förstå hur jag kan ha tänkt så barnsligt. Inget blir bättre av sig självt, säger Jäätteenmäki.