Röster om Stubb
HBL frågade två tidigare ministrar, Mari Kiviniemi och Pär Stenbäck, om statsminister Alexander Stubb.
Mari Kiviniemi
riksdagsledamot, tidigare statsminister och f.d. partiledare för Centern:
– Alex är en ny typs politiker, mer personlig men samtidigt mycket sakorienterad. Han hör till dem som orkar läsa genom pappren och tycker inte om att gå till ett möte utan att veta vad han talar om. I den här uppgiften klarar man sig inte bara genom att charma folk, åtminstone inte på sikt. Har man kommit så långt som Stubb är man säkert lämplig för statsministerposten, men var och en sköter den enligt sin egen stil och betonar sina egna styrkor. Alex styrka är utrikes- och särskilt Europapolitiken, vilket säkert kommer att synas i var han lägger tyngdpunkten. Knappast är det i första hand om vårdreformen och andra inrikespolitiska frågor han gör sina utspel, åtminstone inte i det här skedet.
– Vi får bara hoppas att han inser att den lediga, kamratliga stilen inte passar i alla sammanhang men det tror jag han förstår.
Pär Stenbäck
minister och tidigare partiordförande för SFP:
– Stubb är en fräsch och annorlunda uppenbarelse på det ibland lite torra politiska fältet. I den bemärkelsen liknar han Timo Soini, utan jämförelser i övrigt. Det är sådant väljarna tycker om.
– Risken med den stil han har anammat, åtminstone före partiordförandevalet, är att det blir för mycket show och för lite substans. Hans smekmånad pågår fortfarande och det finns inga slutliga omdömen om hans mognad som seriös politiker. Politik är substans och seriösa ställningstaganden med konsekvenser för vanligt folk. Man ser att hans rådgivare uppmanat honom att lämna bort varggrinet i situationer då publiken vill se en mera allvarstyngd statsminister. Han har insett att man som statsminister inte kan ha exakt samma profil som en minister eller Europaparlamentariker i ledet. Det betyder inte att hans grundläggande karaktärsdrag kommer att förändras. I spända förhandlingssituationer går lite skämt hem. Det var ofta Christoffer Taxells och min uppgift att muntra upp stämningarna i olika ministerutskott när man inte kom till resultat. Här kan Stubb göra en insats, att göra beslutsfattande lite ledigare och snabbare och effektivare.