Tua Ranninen

När Kaj Kunnas var 13 år och såg på OS i TV, tog han bort ljudet och refererade Pertti Karppinens roddguld för sig själv. Hans föräldrar oroades för att han kanske inte hade alla eskimåer i kanoten …

– Jag har varit galen i sport i hela mitt liv, men det var ingen självklarhet att jag skulle börja syssla med det som yrke. Jag studerade engelsk filologi vid Åbo Akademi och skulle bli språklärare, säger han, där vi sitter på ett kafé i Karis på flykt undan regnet, innan det är dags för Kaj Kunnas att ta tåget till Böle och börja sitt kvällspass vid VM-studion.

Ödet ville annorlunda. Han fick syn på en annons i HBL där Rundradion sökte frilansmedarbetare.

– Mitt första tre minuters referat lät hemskt. Jag var långsam och stapplig.

Det kan man inte säga om honom nu när orden formligen forsar ur honom. Kaj Kunnas har räknat ut att han varit i etern i cirka 5 600 timmar.

– Jag fick ju ingen utbildning som sportredaktör, men med mera erfarenhet och saker att relatera till får man ett djup i hur man förhåller sig.

 

Samhällsmedveten

 

Han anser att sport och politik oundvikligen hör ihop. Sporten är en spegling av samhället.

– Jag tycker att det nästan är min plikt som journalist att förankra idrottshändelser i det samhälleliga skeendet.

I våras provocerade Kaj Kunnas genom att under VM i ishockey gå ut och fråga folk i Minsk vad de tyckte om bland annat det politiska systemet i Vitryssland.

– Jag är inte för bojkotter. Det är bättre att försöka ta reda på hur folk har det i stängda nationer som Vitryssland, Nordkorea och Kina än att vända dem ryggen. Av de nio gånger vi var ute och filmade på stan i Minsk, blev vi kontrollerade åtta gånger av milisen. Vad folk egentligen tyckte vet jag inte, tre veckor är alltför kort tid att ta reda på det. Men mina Yle-chefer gav mig i uppgift att inte glömma det samhälleliga, även om Lejonen och hockeyn var det viktigaste, säger Kunnas, som också starkt tagit ställning för tvåspråkigheten i Finland.

 

Målande språk

 

För drygt två år sedan flyttade han över till den finskspråkiga sportredaktionen.

– Det blev inte så stor omställning. Finskan är dock ett mer målande språk som gör det lättare för mig att referera.

Han har också varit gäst hos SVT i Sverige och där har det känts annorlunda.

– De har mycket mera resurser och du kan jobba på ett annat sätt. Finlandssvenskarna är överraskande omtyckta i Sverige och där kallades jag "Röst från öst" och var lite exotisk. Vi är ju mycket vanare vid det ryska till exempel, än man är i Sverige.

Idrott väcker känslor och det gör också sportjournalisterna.

– Jag försöker påminna mig om att det inte finns en sändning där alla tycker om mig och inte en där ingen gör det. Det blir aldrig 100 – 0.

De flesta negativa kommentarerna är anonyma och dem låter Kaj Kunnas gå in genom ena och ut genom det andra örat.

– Om någon irriterar sig på att jag är skallig, finlandssvensk och har stora öron, så vad kan jag åt det. Det stämmer. Vid direkta hot tar jag kontakt med mina chefer eller säkerhetsavdelningen på Yle. Men uppbyggande kritik är bra. Den kan jag lära mig något av.

Kaj Kunnas tycker att det egentligen inte spelar så stor roll vem som vinner och vem som förlorar i en match.

– Det viktiga är att den är bra och spännande. Men det är klart att det hörs om Finland vinner!

Att man inte hinner fundera på varenda ordval under en match är klart.

– Pratar man på fem timmar per dag så visst yrar man bort sig ibland. Kommunikation är svårt. Man missförstår lätt varandra och folk tolkar in sådant man inte menat.

Kunnas har svårt att somna efter att han varit i farten i många timmar och refererat en spännande match.

– Man funderar länge på den efteråt.

Situationer han minns och bär med sig livet ut är till exempel när han intervjuade Saku Koivu efter att han blivit frisk från cancern, för att inte tala om Mika Myllylä.

– Jag satt hemma hos honom i sex timmar 2003 och det var nästan ett terapeutiskt samtal. Jag är en känslomässig människa och sorgen går djupt. När han vinkade av mig sa han: Kom förbi igen någon gång. När jag gjorde det 2012 var det till hans grav.

Sporten upptar det mesta av Kunnas vakna tid, också när han är ledig.

– Det är en livsstil. Jag får betalt för min hobby i 25 år. Men när jag nu far till stugan i Nykarleby där jag hugger ved och fiskar, sätter jag mobilen i en låda där den får pipa bäst den vill. Men det är nog svårt att lämna den där.

Vem vinner i fotbolls-VM?

– Före VM tippade jag på Italien. Nu (i skrivande stund) gissar jag att Tyskland tar hem spelet. Jag hoppas på Costa Rica. Colombia kan skrälla.

 

Profil

Kaj Kunnas

• Ålder: 51 år.

• Familj: Fru Gerd Kummel-Kunnas, döttrarna Emmi (i Kanada, Quebec City) och Sanni (i Tyskland, Bonn).

• Bor: Hemma.

• Karriär: Fil.mag. från ÅA, sportjournalist på Yle i 25 år.

• Hobby: Kortspel, vedhuggning, stugliv, sport.

• Bra filmer: Till exempel Silkwood och Sophie’s Choice båda med Meryl Streep i huvudrollen.

• Idrott för mig: Känslor.

• Sommarplaner: Spola hjärnan, slappna av, träffa vänner, hugga ved.

• Motto: Ilon kautta!