Virkkunen vill gallra i EU:s byråkratidjungel

När Henna Virkkunen tar emot HBL i Statsrådsborgen sitter sonen Väinö på kommunministerns stol och pillrar på sin Ipad. Skoleleverna har sommarlov i Finland. I Bryssel är augusti semestermånaden och inför flytten dit är Virkkunen beredd också på andra kulturskillnader.

– När man är van att fungera raskt och utan krumbukter märker man när andra fungerar annorlunda. På många håll hör det till den politiska kulturen att tala länge och omständligt och dröja med att komma till saken.

När Virkkunen ställde upp i Europaparlamentsvalet berättade elaka tungor att kommunministern vill fly till Bryssel för att slippa en självförvållad röra kring regeringens strukturreformer. Så är ändå inte alls fallet, säger Samlingspartiets nyvalda parlamentariker bestämt.

– Jag har ingen orsak att fly. Jag har verkligen gillat att vara kommunminister, det har varit ett intressant jobb under en svår period, Men nu börjar regeringsperioden lida mot sitt slut, kommunsammanslagningar görs och för kommunministern finns egentligen inget annat ogjort än metropolförvaltningen. Social- och hälsovårdsreformen är inte heller klar och det är ledsamt, men den har aldrig hört till mitt ansvarsområde.

Efter sju år som riksdagsledamot och mer än fem år som minister ser Virkkunen entusiastiskt fram emot nya arbetsuppgifter.

Virkkunen hoppas på en plats i parlamentsutskott som behandlar industri-, energi- och forskningsfrågor.

– Det som besluts där har stor betydelse för de finländska företagen. Utskottet är viktigt med tanke på den europeiska konkurrenskraften och Europas möjligheter att vara framgångsrikt i framtiden.

I går såg det ut som om Virkkunens plats i industriutskottet var säkrad. I dag ska utskottsplatserna bekräftas genom en omröstning i EU-parlamentet.

Stela strukturer

I sin valkampanj deklarerade Virkkunen att storstädning i EU-byråkratin behövs och att EU:s strukturer är gammalmodiga och stela.

– Det europeiska beslutssystemet är inte speciellt smidigt. Från EU har utgått 17 000 direktiv, förordningar och beslut. Problemet är att alltför små saker regleras genom direktiv. Det är ändå ett enormt arbete att gallra.

Virkkunen påpekar att det finns många strukturproblem som borde lösas nationellt. Kommissionen puffar till exempel på reformer i pensionssystemen och kommunstrukturerna.

– Nästan alla europeiska länder har liknande utmaningar.

Högerpopulister oroar

Högerpopulisternas frammarsch i Europa oroar Virkkunen.

– Det är förståeligt att man kritiserar EU eftersom det finns så mycket i unionen som borde reformeras och förbättras, men att det finns grupper som är direkt främlingsfientliga är en farlig utveckling.

Virkkunen påpekar att demokrati och mänskliga friheter och rättigheter är viktiga europeiska värden. Hon befarar att högerpopulismens och extremismens segertåg kommer att påverka parlamentets arbete.

– Man kan inte bara nonchalera det. Mycket beror i alla fall på hur de börjar bete sig, hur de organiserar sig, vilka slags anföranden vi får höra och så vidare. Få se om de kan uppträda enhetligt, det är en ganska brokig skara.

Ett närmare samarbete mellan de traditionella parlamentsgrupperna kan bli en följd av valresultatet, tror Virkkunen.

– Det är säkert, om vi vill försvara de europeiska värderingarna. Det är rätt att vi visar vad som är acceptabelt i Europa.

Man kan enligt Virkkunen ändå inte helt bortse från att det i stället kan gå så att man börjar stryka populisterna medhårs.

– Risken finns. I Finland har vi sett lite av det. Halvrasister bland Sannfinländarna, som de i alla fall har försökt göra sig av med. Och Jussi Halla-aho har uppträtt ganska moderat i det finländska parlamentet.

Europaparlamentarikerna klagar ofta över att de inte får någon synlighet i hemlandet. Virkkunen tycker att var och en kan skylla sig själv.

– Det där är på vars och ens eget ansvar. Jag tänker inte försvinna i Bryssel utan kommer att delta i olika evenemang i Finland och hålla kontakt med riksdagen och regeringen.

Virkkunen, som länge hängde med i Samlingspartiets ordförandespekulationer, utesluter inte en framtida inrikespolitisk comeback.

– Men inte i nästa riksdagsval. Det är ju redan nästa år.